Hittade en fin kopparsak!

 På en gammal gård här i Jämtland hittade jag denna fina kopparsak. Den var ganska så svart och luden då..... Nu har den fått en rejäl skurning med varmt vatten, diskmedel och citronsyra, med lite hjälp av en gammal tandborste för att få bort gammal kopparputs.
Gentlemannen som har haft den berättade vad den använts till. Jag har aldrig sett någon sådan och undrar förstås om det är någon mer som vet vad det är?

Jag var bättre förr..... Glömde ta kort på de olika ullsorterna och vara pedagogisk! Men på rullen är en tråd som är spunnet lite ojämnt. Den består av beige Värmlandsull som har färgats gammelrosa, och vit ull från våra får innan Värmlänningarna, Texel/Dalasau. Hittade en påse tvättad ull i förrådet! Hupp! Sedan kardade jag Wensleydaleull, som har olika gul-rosa-lila toner från tidigare färgningar. Det blev en tråd. Så tvinnade jag dem till ett ganska lurvigt och gosigt garn, det är roligt med lite färg och lurv i den mörka novembermånaden. Nu skall jag göra en härva till innan jag tvättar det och ser hur det blir. Så får man se om det kan bli något värmande!

Vad är en blogg utan bilder?????

Platt ingenting, och det kommer från mig som egentligen kan fylla massor av utrymme med ORD och BOKSTÄVER! Tack Mia, för hjälpen! Det visade sig att jag inte hade något Picasa-album, jag fick göra ett, så fungerar det. Och nu kan jag sortera bilder också! Under tiden har det blivit lite luvor, och vättar till dem!

Vi har även plockat bort en del träd här och var, och på ett av dem växte det en liten svamp! Höstens sista! Men är det inte ovanligt med en svamp på ett träd? En del har blivit kluvet och ligger på tork inför nästa vinter. Vi har mycket lite snö, och har inte haft så kallt. Igår var det den kallaste dagen hittills, med -10.

Då kan det vara så här BLÅTT och vackert! Helt magiskt! Otroligt halt har vi dock haft, med många bilolyckor. Många skyltar är helt i ordning och jag hoppas att ingen har blivit allvarligt skadad. Det får man ju sällan veta. Jag har roat mig med att spinna ull från Shropshirefår och Sveafår. Sveafår är en korsning, som innehåller en köttras, vanligen Texel, lugn och "köttrik", och Finull, som får många lamm. (Det kan vara lite olikaraser förstås) Den tacka som burit ullen hade väldigt mycket Texel i sig så det blev lite Svintoull, men den är bra som stoppning, och nålfiltning. Garnet jag spann blev Sproing-garn, alltså om man tänker sig att man väver rutor på ram av det, så blir väven mycket mindre när den tas lös. Shropshireullen var mjukare, men var relativt kort, och ganska så grov, kan användas på ungefär samma sätt, och till sockar. MEN, det mest intressanta är, att det händer inget när man kardar och spinner, eller stickar, med sådan ull.  Hur menar hon nu, undrar ni kanske. JO, för när man jobbar med Värmlänningarnas ull, eller bär den i plagg, så blir man VARM! Värmlänningar har den i särklass fetaste ullen, och de har också dubbla lager ull, underull, och täckhår. Den är i princip vindtät. De är Absolut anpassade för klimatet! En väldig skillnad. Och det vill jag bara att ni skall veta, att HÄNDERNA, det är fantastiska redskap!
Tillägg: Vad man kan konstatera är att de som har får för kött inte satsar på ullen, och väljer djur därefter. Det finns många Sveafår som har finfin ull, och möjligheter finns att få båda delarna om man är intresserad!

Lite som Lovikka

Samma typ av vante som Lovikka, fast handspunnet garn, av Värmlandsfår och lite färgade lockar. Stickor 4,5, samma beskrivning som vantar av Lilla Lovikka. Men man slipper rugga dem! Slipper och slipper, jag vill inte rugga detta varma och gosiga! Det är gosvantar till Mannen!

Bitta

 Denna svart/vita flicka har dragit åt sig många blickar under sommaren, Hon har gått på bete väl synlig intill vägen. Väl synlig blir man också när man har dessa färger! Hennes mamma är brun och står ovanför i bild, med fin ull, och hon heter Lilla Fina. Hon har den bästa mamman, Lill-Värsta, mörkgrå/ljusgrå, och hon blir prickig i det ljusgrå när hon klipps.

 Den här lilla damen får också prickar när hon klipps. Hon är stor nu, och har fått namn efter en speciell dam, en av mina bästa vänner. Jag tänker mycket på henne just nu, för så är Livet ibland. Ungtackan heter Bitta, och är en lika fin flicka som sin mamma och mormor. Hon har inte flyttat, det har däremot 15 andra flickor, så det blev en väldig skillnad. De har det väldigt bra, jag har nyss talat med deras personal. Han känner fåren sedan förut så det går bara fint.

Vantstickning, för en grabb på runt 5 år! Dubbelt garn av Skottlandsull i det grå, och enkelt garn handfärgat ullgarn i ränder och "L", som fick bli åt båda håll. Virrig mormor.......

Mästarklippta

 Vår klippare Chris W har varit på tävling och det gick fint! Flickorna har väntat nästan lika mycket som personalen, det är varmt och ganska bylsigt med så mycket ull. De klipps inte lika kort nu på hösten, och vädret är fint. Inte så kallt som det kan vara. Det tackar vi för, både klipparen, och vädret!

 Så här fina blev de! Mat är väldigt gott när man är nyklippt. Det sätter sprutt på ämnesomsättningen och det är bra med tanke på blivande lamm också.

 Några ser väldigt skojiga ut! Många färger blev det, och massor av ull!

Några vill vara ute i alla fall. Nu har vi grupperat om dem, och en flock flyttar idag till ett nytt hem.

Nu är det ULL igen!

 Kardar lite ull........ I helgen fick jag en påse med två olika sorters VIT ull. Inte från Värmlandsfår. Men det är kul att kolla på ull, man lär sig något hela tiden. På kardfloren ovanför så ser man att vit ull kan se olika ut. Den till vänster är tvättad mycket nogrannare än jag brukar.

Deborah Robsons bok är bra att ha när man vill läsa om ull och olika får. Ullen som jag har fått var inte så lång. Kanske inte skulle gå att spinna. Den är nog inte perfekt till garn egentligen.

Men spinner gör jag, för då är det lättast att jämföra, Ull och Ull. Hur olika som helst! Någon som kan gissa vad det är för ull jag pysslar med? En dutt är Värmlandsfår!
I morgon kommer klipparen!