torsdag 27 november 2014

Provstickning

 Jag har ju stickat med mitt lönspunna garn förr, så jag vet hur det beter sig. Jag funderar om jag skall använda två-trådigt, eller tre-trådigt. Och så var det färgerna! Det är dessutom roligt att göra små provstickningar! Tvåtrådigt garn, med stickor 3,5 blir 22 maskor/10 cm. Blir en stadig stickning, men inte alls stabbig. Formfast, inte så tjock, om man vill ha en jacka utanpå till exempel. Kanske gör ett prov till, med aningen grövre stickor.
 Jag har två röda nyanser till de naturfärgade. Plus en klarare röd, som är färgat på handspunnen vit ull. Rött är en varm och vacker färg. Det grå ser mjukare ut mot det röda än de övriga färgerna. Delikata problem/funderingar. Just nu lutar det åt lönspunnet garn, grått, och rött. Kanske något mera, som lyser upp....
Det är korta dagar, med kort ljus. Men ändå, lite magiskt! Jag ser flera stickningar i den bilden!

söndag 23 november 2014

Sjal av handspunnet garn


 
Av handspunnet entrådigt garn från Värmlandsfåren kan man göra sig en sjal. Har man ingen Värmlandsull kan man ta vad som helst, bara man känner för det. Jag har valt ull av mjukare sort, utan grova hår. Det är en salig blandning, tottspunnet, handfärgat, melerat, enfärgat, i alla nyanser som fåren har. Ökningar på mitten, 2 stycken med två maskor emellan, och en maska i varje kant, vartannat varv. Det är en enkel men bra modell för sånt garn som vill tala själv. Tvättad i ulltvättmedel, och rullad i handdukar, därefter torkad på den eminenta torkställningen som får vara med om allt möjligt. Nu är den runt en hals som behövde värmas.
Det stora mörkret är här, mörkt hela dagen. Det märks att människorna är sugna på advent, det smyger upp stjärnor och slingor lite här och var. I tvättstugan/duschen vill man ju ha lite ljus, men lysrör gick bort. Vår elektriker hittade denna lampa efter vår beskrivning/önskemål. Den sitter ovanpå skåpet, men sticker utanför, och ger bra allmänljus, plus att man ser ordentligt om man behöver det.
Igår fick jag nog... Laddade upp med julskivor, och spelade stämningsfullt när vi åt middag, bestående julkorv och rotmos, upplysta med tända värmeljus.

fredag 21 november 2014

Handspunnet, Koft-KAL och stickade byxor

 Det är Koft- KAL på G. Jag har spunnit 660 gram garn, med inspiration av naturen och fåren som levde däri. Melerat, naturfärger, lite grönt och rött, och så en härva vitt, som färgats röd. men jag är också lite sugen på att sticka i lönspunnet garn, naturfärgat med lite röda toner.
 Så därför har det hängt en ansenlig mängd garn på tork, nyfärgat, i rödaktiga nyanser. Färgat på beige och nougatfärgad ull. Medan jag funderar vidare på garn....
har byxorna till barnbarnet R blivit klara. En specialbeställning i Retro färger, som pappa R tyckte så mycket om. När han var liten hade han en stickad overall i samma färger, men vart den tog vägen vet vi inte. Så, byxor fick det bli, och en kofta, snart...
Det bruna garnet är lammull av egna får i mörkbrunt, och alpacka i samma färg. Det gula är färgat garn i BFL, köpt från Garnasinne. Tar färg bra och bra att sticka med.
Stickor 3,5, från häfte med namnet "Babystickning på stickor 3,5 - 4" av Lene Holme Samsoe.

lördag 15 november 2014

Provstick, och Hej från Gotland

 Det roligaste med att spinna själv är ju förstås när man får sticka med garnet.  Då man ser resultatet, hur färgerna blir, och hur maskorna faller. Jag har ju lite kontakt med Gotland, min spinnvän A. Hon är runt 90 år ung, och spinner vidare. Efter en flytt till lägenhet hade hon i princip avslutat spinningen. Men tog efter ett tag upp den igen, efter att ha provat spinna ull från Jämtland. Nu ville hon för ett tag sedan ha "lite blått" att blanda i sin vita ull. Jag hade inte så mycket blått av egen ull, men skickade lite extra i form av handfärgad merino i olika färger.
 I går ringde hon upp, och undrade var jag hade fått tag på ullen. Hon hade aldrig spunnit sådan ull, det var ju så roligt när färgerna liksom gick in i varandra, och hon berättade hur hon planerade sitt garn. Dessutom är det ju så TRÅKIGT, det är mörkt hela dagarna, och då är det roligt att spinna. Jag lovade att skriva en lista på kontakter för sådan ull, och har skickat med lite provbitar av handfärgad ull.
 Det känns så inspirerande, att en fin dam i aktningsvärd ålder, kan känna precis som jag. Att det är så roligt att sätta sig vid spinnrocken, och drömma om garner att göra, och använda. Fantastiskt roligt att ha fått bidra till detta hos denna spinnvän, om än på avstånd.
Tack A, från Gotland.

måndag 10 november 2014

Trappa och spinneri

 Torpets trappa har gett oss en del huvudbry. Ett tag tänkte jag spränga den.  Den är ganska lång, och de mittersta stegen är väldigt lömska, lite att sätta foten på, hal linoleum och en ännu halare mässing-list längst fram. Yngsta dottern tyckte inte att jag skulle gå i den, hon var rädd att jag skulle halka och slå mig. man är ju anpassningsbar, och man lär sig att aldrig stressa i vår trapp. Men något måste vi hitta på. Mannen fastnade i listen och skar sig på foten, och den är väldigt kall i sin känsla. Vi skruvade först bort alla listerna. Sedan petade vi lös mattbitarna, numrerade förstås. Så målades det, efter skrapning och puts av befintlig mörkt brun färg. En del håligheter av olika slag fick spackel och fyllnad med woodfiller. Trappans virke var ganska ankommet av färgkladd, repor, sprickor och andra skavanker. Färgen går åt milt grönt. Massor av maskeringstejp gick det,
för mitten på stegen skulle inte målas, de skulle få en annan behandling. Så ser man stegen bättre! Här är det i stället kinesisk träolja, med lite färg i. Trappen känns nu varm att gå i, och lyser numera upp med sin blotta närvaro. Mattbitarna från stegen finns kvar om man vill klä in trappan vid senare tillfälle.
Spinner älskat blått. Värmlandsull, färgad på otvättad ull, med kallvattenfärg. Det blir som akvarell!
Lite bös är jag, för när härvan hänger så här fint nyspunnen, då är garnet ganska skaplig balanserat. Spunnet på min Lendrum.
Mörkret råder.....Dagarna är inte så värst långa precis,  Jag har ju äntligen lyckats få till gardinerna som jag köpte för länge sedan. Snart är det dags för julgardiner också.... Men bilderna ser ju ut som jag vet inte vad. I mitten på kappan kan man se en spets med hjärtan åt olika håll, från lagret. Den tyckte jag var supersöt. Längst ner är en liten spets i oblekt och blekt bomull, från Bibbis Textil.
I tvättstugan är det premiär-tovat! Det gick bara fint. Skall piffa lite och utvärdera. Klurar lite på julpyssel.

tisdag 4 november 2014

Torpgarn

 På spiskåpan sitter en stång i krokar. När vi slutat elda kan man hänga upp saker på tork där. Nyspunnet garn, det första Torpgarnet, har sett dagens ljus. Det är ju dags för varmare kläder, och dessutom snart jul, så lite garn att färglägga stickningen med fick det bli. Jag hade ett hg färdigt entrådigt garn, som färgades med tanke på en sjal, men man kan ju ändra sig!
 Lite FÄRG att tvinna med, det är så roligt att se hur det blir. Denna fläta är köpt enbart för detta, och det med viss tvekan. Det är ju det där med "köpeull". Det är inte samma som den egna. Det här är BFL, den är lätt att spinna, stark, har glans och den tar också färg bra. Men ullen är ju inte precis som när den kom från fåret. Den blir i princip rak, helt "torr", har ingen lukt, och känns lite död. När alla fibrer är av samma längd och grovlek så håller de ihop sämre. Nästan allt naturligt "krus" i fibrerna är borta, allt ullfett också, Man blir inte varm om händerna när man spinner den, och den har inget eget liv. Den är lätt att spinna och trilskas inte, och den är fin för att vara "köpeull", inga noppor och skräp, glansig och följsam. Den är tänkt att bli vantar som inte skall klia, för några är ju känsliga för det. Såna vantar blir inte lika som vantar av den egna ullen. Men vantar av egen ull kan också bli olika, beroende på vilken ull man har använt. Den egna ullen pyser upp och blir luftig när det är fuktigt väder, den värmer ändå bra, och tappar inte formen. Riktigt så gör inte denna, som inte alls värmer lika, och ull som har behandlas så mycket innan den blir något, mister också många av dess egenskaper. Obehandlade fibrer lever på ett annat sätt, koftor och tröjor som är stickade av snällt behandlad ull blir formfasta och starka. De andas, och blir därför inte för varma på sommaren heller, om det inte är värmebölja förstås.
Den vita ullen är varmast, sade min mamma. Och jag blev bestört, för då kanske de bruna och svarta fåren fryser! Jag har inte sett några såna tendenser, men Värmlandsfåren är ju också lite speciella. Något jag har noterat är i vart fall att den svarta ullen ofta inte är lika mjuk som den vita och den bruna. Värmlandsfåren har en väldigt FET ull. Det varierar mycket hos olika raser. Lanolinet gör att ullen "tvättar sig själv", tar man bort allt så fungerar det sämre. Jag tvättar ullen i vatten, och garnet med ulltvättmedel, plaggen vädras ofta i fuktigt väder, noppor klipps bort, och så är de som nya. Utom sockarna, där får stoppnålen och tvättvatten komma fram. Fettet kan ställa till problem vid färgning. Om man då föder upp får för ull, vilket inte sker så mycket här i Sverige, så försöker man i vissa fall få en mindre fet ull som kräver mindre arbete före färgning. Ullfettet skall också tas omhand. Industrin styr mycket, och det är ju rätt länge sedan någon frågade stickerskorna vad de ville ha för ull i sitt garn. Förr spann man sin egen ull, gärna tillsammans. Sedan skickade man sin ull och fick tillbaka förgarn att spinna. Så blev det enklare att köpa garn färdigt. Småskaligheten, får för husbehov, försvann till stor del, kunnandet minskade, och vem spann? Inte så många. Svenska spinnerier köpte in ull från utlandet, och så blev också spinnerierna färre. Produktion av svensk ull minskade radikalt, och när köttet blir viktigare i aveln, då får ullen sämre kvalitet. Sverige är ett bra land för får. Ullen blir tjock och fin i vårt klimat, det regnar så ullen blir ren, och här i Jämtland slipper vi kardborrar och enris till stor del. Värmlandsfår kan ha väldigt långa fibrer, och det passar inte spinnerierna. Om man däremot gör sitt garn själv så kan man blanda in dessa i sockgarnet till exempel. Kort ull har sämre hållfasthet och noppar lätt. Bara lång, lite grövre ull i garn passar inte så bra till stickgarn, det blir för lite luft och kan kännas hårt. Värmer också sämre av samma anledning, men starkt blir det. Vävda mattor av sådant garn skulle kunna bli släta och starka tror jag. Man kan tvinna garnet olika beroende på vad man skall göra. Man styr processen bättre om man gör garnet själv, och det är roligt när man får till det. Det är en långsam process, men så lärorik!
Men hur blev garnet då, av köpeull?
I min värld kan man säga, att spinna garn som bara innehåller köpeull, blir lite som köpegarn i konsistensen. Men jag gör det ibland. Kanske mot bättre vetande......
Fyra härvor nyspunnet, 2,5 hg. Idag uppskattar jag att det syns att det är ull från ett riktigt levande får, jag hittade några små rester av "natur" i ullen. Den lilla härvan till höger är tvinnad med en tråd Merino-ull, från Manos del Uruguay. Den saknar glans, men är mjuk, till kli-fria vantar.

torsdag 30 oktober 2014

Höstmys och Höstnys

 På hösten blir det mera tid inne, men visst kan man vara ute och göra skojiga saker ändå. Det är så stämningsfullt med en liten  brasa nere vid vattnet i höstmörkret. Det ger en fantastisk effekt. Barnbarnet L var med och var inte alls rädd för mörkret. Det är så tjusigt med alla lampor som speglar sig i vattnet, från båda håll om älven. Gatljusen som är 100 meter från älven syns perfekt, och även ljus från husen.
 Ullmys blir det också mera av, och ibland köper jag färgade fibrer. Dessa är från Woolgathering, länk till höger. Det är delvis ekologisk ull, blandade kvaliteter, några med silke, några är färgade på "oatmeal" som är blandade ljusa och mörka fibrer. Inga superwash-behandlade, alla går att både spinna och tova. Resterna som blir när jag kardar används till "tovningsgarn" eller tovning. Nu är denna ull väldigt fin så vi får se om det blir något kardat, eller om jag spinner den direkt. Det beror på vilka infall som kommer. Det ser jag verkligen fram emot, att spinna mera. Jag har förberett en kartong med flor av egen ull, det kan bli en riktig ullfest framöver.
 Jag har min mormors gamla garnvinda, vilken lycka! De satte värde på att göra fina detaljer. I toppen är det som en lite skål, och den är smäcker och fin.
Jag vet inte riktigt hur gammal den är, men gammal är den helt klart.
 Garnet är ett sockgarn som jag har färgat med ullfärg från Färgkraft, och det sitter på stickorna. Nu är det snart ett riktigt hem, stickningar lite överallt.

 Den är något större i omkretsen än min nya,
och som sagt, detaljerna är väldigt fina. En ren fröjd, och den är hel. Förutom att man får kika lite på trådarna som av blandad kompott, snören, trådar av olika slag, Jag vill inte byta ut dem förrän det behövs. Nu blev det plötsligt höstnys, pang, så var vi jätteförkylda. Det har vi inte varit på flera år så vi kan inte klaga. Men så värst kul är det inte... I två hela dagar, det tycker jag är tillräckligt...