måndag 23 maj 2016

Potatisgodis med ett stänk av Italien

 Jag tänkte precis säga till Mannen att jag  tror att det kommer en traktor....... Så stod den där, med en kärra med Potatisgodis på! Jo, för det är faktiskt så, att grönsaker och rotfrukter faktiskt behöver mat för att växa. Från dessa våra djur får vi finfin mat att ge dem och dessutom blir jorden mullig och mask-rik, och det är det man vill ha när man odlar. Det är mannens C som förbarmar sig över våra potatisar och grönsaker och kommer hela vägen ner från berget med sin fina traktor. Och Kärran! Det är den som är stänket av Italien! Helt otroligt, vad är det med mig och Italien, tro?
 Om jag var potatis skulle jag vilja växa här. Eller om jag var en jordärtskocka. De ligger och bidar sin tid och väntar på plusgrader och sol. Hela härligheten är nu nerplöjd av mannen och hans MF, utom en hög som vi har sparat och täckt med presenning, för kommande behov. Det luktar en del, men det doftar Vår och Vårbruk, och det är bra för själen.
Halva landet är klart! Potatisen ligger i lådor på ladugårdsbotten sen flera veckor och har börjat få små groddar och snart kan de få komma ner i jorden, om det slutar regna och snöa, och det blir runt 8 grader i jorden. Kära nån, vilket liv i lyx. Helt naturlig SKIT kommer i precis rätt tid, och i finfin mängd. Nu hinner det ligga till sig innan potatisen kommer, och det är ju verkligen helt OVÄRDERLIGT, TACK för det, Bästa C.

söndag 22 maj 2016

Mattor, mattor, och åter mattor

 Det är roligt att väva med randig mattvarp! Den sista slatten varp blev en liten dörrmatta. Skorna hamnade dock på kanten då den till en början kändes för fina att ha skor på.......
 Ränder hit och ränder dit. När mattväven kommer ner tycker jag egentligen inte att någon matta ser något särskilt ut. De måste ligga till sig innan jag liksom SER dem.
 När man väver ser man ju bara en liten bit i taget, och det är inte helt lätt att göra sig en helhet när man är nybörjare.
 Lite fransar finns det kvar att knyta!
Den här skall ligga på sofflocket på ladugårdsbotten är det tänkt. I vart fall på sommaren!
igår drog vi på en ny varp i Glimåkran, en randig i rött, vitt, oblekt och grå nyanser. Dessvärre hade jag lyckats slå knut på varpen såg jag när jag fått fast varpen på vävstolen. Hur hopplös får man vara?Lätt panik....
Men, om man tar lös hela härligheten efter att ha satt ihop skälstickor och pinnen med varp, naturligtvis med de ovärderliga spännbanden, tar lös skeden och tar hela härligheten igenom öglan som är låst, DÅ löstes låsningen upp, och det var bara att pillra dit skeden och knyta fast "varp-pinnen". Så nu kan jag solva, och halva varpen är klar.

fredag 20 maj 2016

Gammal vävstol

Jag har aldrig sett någon liknande vävstol. Någon som vet vad man väver på en sådan? Hur gammal den kan vara?

 Jag såg den på Tradera, och den var till salu här i Jämtland.
 Den är nästan en meter hög, 60 cm djup och knappt 40 cm bred.
Lite häftig tycker jag, men jag köpte den faktiskt inte. Här är det snö i luften, så det är en fin dag att drömma och nya textila äventyr. Igår klippte jag ner mattväven, så Glimåkran är naken och ledsen. Vad skall vi göra åt det,tro?
Jag har hittat en bild på en Golvvävstol, som kom efter den stående vävstolen, som inte har några trampor. Någon gång under 1700-talet kanske? 

söndag 15 maj 2016

Vem bor här?

 Vi brukar roa oss med att titta på" Vem bor här" ibland. Ibland är det inte helt lätt att gissa. Undrar hur svårt det skulle vara att gissa Vem som bor här???? Odlingslådor, frön och jord, plantor i olika stadier, frön i vattenglas, och fröpåsar i mängder....
 Ved, nykluven
 Vävstolar, textil, och allt som hör till
 Burkar, burkar och Burkar!
Glömda muggar finns ofta på bra ställen, och kaffehurran är ofta varm
Tack AnJa, denna bild tillägnar jag Dig!
Spår av får, bilder och ull, stickat och tovat, ulliga flor, och massor av ull i kartonger, ull i skåp och Ull i träden som fåglarna bygger med. Ull i holkarna, och garn och ull i skåp och lådor var man än kikar.

torsdag 12 maj 2016

Utflykt! och viltolyckor, eller är det mobilolyckor

 I morse styrde vi kosan österut. Morgonen var klar och ganska sval, men så vacker!
 Stjärnan leder oss rätt! Blinkersglaset for all världens väg när vi kom här........Men det fattade vi inte då, vi trodde att det var skräp på vägen som rasslade till
 Indalsleden är mycket tjusig, om ni vill ha semestertips.
 Det är höga berg, och djupa dalar, Indalsälven flyter fram
Här kan man, och kvinna gå ner och titta på många olika växter och andra naturrikedomar. Det gick lätt att gå ner, mannen som är klokare väntade där uppe. Det är tur att han har sån dragningskraft att jag orkade släpa mig upp igen!
Längre än så här kom vi inte, men det räckte gott och väl. Kaffe och Kubb har sällan smakat så gott! På vägen hem plockade vi upp blinkersglaset som snällt låg kvar på samma ställe, på den ganska hårt trafikerade vägen. Det var helt, och till och med lampan var riktig.
Men på väg dit blev jag ganska förtretad! Vi hamnade bakom en bil vars förare jag bedömde vara bortom ära och redlighet, den gick fram och tillbaka mellan linjerna, och jag blev orolig att den skulle hamna i olycka, och kanske någon medtrafikant också. Jag skyllde på alkohol, men mannen skyllde på sms-ande på mobilen. När vi till slut bestämde oss för att försöka ta oss förbi passade jag på att titta ordentligt på föraren, jag satt turligt nog på passagerarsidan. I full arbetsmundering, orangeklädd var han, satt han och pillade på mobilen, medan han höll på att skrämma livet ur mej. Jag vinkade som en galning med armen genom rutan och sade till mannen att stoppa honom. Det får man visst inte, och det låter dumt. 
På radion hörde jag att det är så mycket VILTOLYCKOR så man övervägde att sätta viltstängsel och göra andra åtgärder. 
Om man har blicken på mobilens display och har GPS och andra skärmar som stjäl uppmärksamhet så kanske det är ett större problem än avsaknaden av viltstängsel, tänker jag.

onsdag 11 maj 2016

Spolpapper och bygge


 På ladugårdsbotten går det framåt. Tuppen är inköpt också! Det är ju snett, och virket är snett, bondsågat, och man skall ha nerver av stål... Nu skall man inte jobba mot elementen, och därför blir det fokus på ett jämnt golv, för lutande golv är ingen höjdare, och att det ser någorlunda rakt ut, man får jämka här och var, och vara positiv i tanken. Lite vävsaker har kommit på plats, för en sommarväv skall det vara här uppe.
 Det är en väldig skillnad, tycker jag, och nu har de tre förråden fått dörrar också.
Lille R tryckte på startknappen på den röda dammsugaren som fräste igång med ett vrål så han blev alldeles förskräckt. Farmor och lille R klappade på densamma så att han inte skall få bestående men, men starta igen ville han inte.Det var en väldigt stor och lättryckt knapp, inte så anpassad för små barn. Den förra grovdammsugaren hade en helt annan typ av startknapp och var inte alls lätt att få fart på, barnvänligare, nu när jag tänker efter.

Spolpappers-mysteriet:
På de gamla spol-papperen som jag visade och skrev om, kunde man utläsa en del. Jag satte upp alltihopa med knappnålar på ett papper, och så fick jag ihop några namn och datum som jag kunde gå vidare och söka på.
Det visade sig i korta drag, att dokumenten bland annat gällde fyra tyska soldater, av olika rang. De hade vistats på Gotland i något "uppsamlingsläger" då kriget var slut, och de hade sedan slagit sig ihop och stulit en båt som de rymde med. De blev då efterlysta.
Visst är det lite rysligt, och samtidigt spännande.
Något märkligt att komma så nära främmande människor från andra världskriget när man helt oskyldigt har suttit vid vävstolen.

lördag 7 maj 2016

Fönsterremsa i cottolinvarp

 Varpad och förskedad, nu ser man hur den tar form, fönsterremsan. Varpen är i cottolin och bomullsgarn, inslaget blir lin.
En ganska kort varp, 3,5 meter ungefär. 112 trådar. Vävs i tuskaft på den lilla vävstolen  är det tänkt, sked 50/10. men innan den dras på skall jag ut i vårluften, fantastiskt väder, och igår fick nästan alla plantor flytta ut i växthuset.