fredag 27 februari 2015

Mera Pirater åt Folket, och Lergrytebröd

 Det är roligt med fridsamma Pirater, som barnbarnet L. På snökojan skall det givetvis vara en piratflagga, förutom den Svenska, som är SÅ STOLT i dessa VM-tider!! Ljuslyktorna är inbyggda, en på utsidan,
 och två på insidan.
 Flaggan har jag knåpat ihop "på en kafferast". Det är en gamma gympapåse i starkt material och lite småbitar av lakansväv. Flaggan är häftad på en träpinne från lagret.
 Lergrytor ät trevliga! På second hand hittade vi en helt oanvänd lergryta med slät insida, en kompis till den gamla som vi lagar mat i. Jag blev bara så sugen på att baka i den, det har jag aldrig gjort. Vatten, olja, jäst, lite tranbär, mjöl och lite sånt som jag kände för blev en deg som fick jäsa en timme. Så knådade jag en tjock limpa och lade i den blötlagda, avtorkade, på insidan inoljade grytan.
 In i den kalla ugnen, som sattes på 200 grader. Togs ut efter 2 timmar, och då såg det ut så här!
Tada! Det var nog bland det godaste bröd jag har ätit, och nu står det en ny laddning i ugnen!

lördag 21 februari 2015

Kris-Ris och Skrubbvante

 Här i huset äter vi inte så mycket ris. Jag har en tanke om att det som går att odla här är mat för mig, i huvudsak. För ett tag sedan kom larm om arsenik i barnmaten, den som innehöll ris. I min lilla värld tänker jag då att det är bråttom, bråttom, med gränsvärden, och uppgifter om vilket ris som innehåller minst arsenik. I barnmaten kändes det inte alls som om jag ville ha något ris....Tankar som visst inte har nått så långt, först 2016 väntas det komma gränsvärden för nyss nämnda grundämne i maten, och jag undrar förstås vad det sitter i, hur svårt kan det vara? Giftig mat låter inta alls bra. Arseniken finns i marken, och tas lätt upp av just ris, särskilt i skalet. Därför innehåller brunt fullkornsris en högre halt, men av någon anledning tycker man då att den högre mängden näring skulle  göra det till ett bättre val.
NixPix, säger jag om det. Det finns ju annat att äta. Däremot känner jag för de människor som lever i de områden där den högre halten arsenik finns. Det finns även arsenik i dricksvattnet, och där tycker jag att någon klok människa skall sätta in resurser och hjälpa många människor som behöver bra livsmedel.
När man har haft djur och odlat så lär man sig att marken innehåller olika saker på olika ställen. Vad gäller arseniken i riset så ville jag ju veta varifrån det kan komma ett ris som innehåller mindre mängd av detta ämne. Det trodde jag var lätt att ta reda på, men jag har inte hittat något vettigt förrän nu.
Det har gjorts undersökningar om detta, och det har då visat sig att det finns platser med risodlingar, som har en människo-vänligare halt av detta ämne.
Här har vi dem:
Indien
Pakistan
Kalifornien
Så nu blir det att ta med förstoringsglaset på Boa, och se vad som finns i hyllorna.
På utifall att man vill ha sig lite ris, det kan ju vara gott ibland!

Bilderna har ju inget som helst med denna text att göra, men det finns en tanke med dem. Jag stickar trasor och skrubbvantar, det är sånt som används ofta och går att tvätta. De gröna trasorna är i bambugarn, men jag gillade inte att sticka med just detta, det ville gärna dela sig.
 Trasorna och skrubbvantarna är tvättade före användning, annars suger de inte upp något vatten. Vanten är stickad i ett stycke, som sys ihop. Därefter har jag virkat en mudd så att den skall hålla sig kvar något så när på handen när man gnuggar sig. Tummen ser kantig ut men det gör platt ingenting. När man har den på formar den sig fint efter handen.
 Så kom jag på att man kan ju sticka en mudd, men den blir då lite sladdrigare, men bra om man har större händer än mina barnhandsingar.
Jag lade upp 60 maskor på stickor 3,5, stickade över hela biten så att det räcker ordentligt till tummen, sedan maskade jag av tio maskor i var sida, och stickade tills handens del nådde ordentligt över lillfingret, ca 17 cm från uppläggning. Garnet krymper ofta lite om man vill tvätta i 60 grader, och det vill man ju med sådana här ting. Så stickade jag ihop maskorna två och två, stickade ett varv, sticka ihop två på nästa varv, sticka ett varv, klipp av en rejäl bit tråd, dra tråden igenom de resterande maskorna så att de fästs ordentligt. sy ihop vanten. jag sydde så att öppningen för handen blev så stor att handen lätt går igenom, där är det ju inte elastiskt.  Så virkade jag en liten lagom mudd med stolpvarv. Rätstickning ger lite riv, och är elastisk, passar bra för skrubbvantar.
Det är ju så tillfredsställande att minska på garn-lagret, och göra något som blir praktiskt! Det blev en tredje, med rester av vävgarn i toppen. Korta stickor med plutt,  3,5mm, från Garnasinne tror jag.

lördag 7 februari 2015

Fånga himlen

 När man har förmånen att bo så här är det inte helt fel att fånga himlen. Det är ju inte så värst fjällnära här, men ibland så känns det nästan så. Efter Indalsälven finns många berg och dalar, och när solen är på väg, och det är den verkligen, finns det möjlighet att fånga härligheten. En randig himmel, som en hel palett.


 Färgerna skiftar snabbt, det var minus 20 grader kallt, och klä på sig alla lagren hinns inte, så det nöp bra av kylan, både här och där. Plötsligt vänder det, och blir tö i stället, knepig vinter.......
Vi skottar, och skottar, snön faller, tinar, rasar ner, och taken har skottas där det finna behov av det.
Det är tur att det finns en snäll traktor som hjälper, mannens röda pärla.
Som belöning för allt skottande får man allt ta minuter och sticka färdigt en rejäl socka med tvåtrådigt garn av egna får, och en tråd sockgarn, Opal. och lyssna på Kajsa-Stina Åkerström.
Ha en skön kväll!

fredag 30 januari 2015

Mysigt, mysigt!

 Vi hade tö i förrgår. I alla fall så pass att snön rasade av taken, lite i taget, precis när man skottat klart. Det blev också så pass mycket kramsnö att man kunde klämma ihop några snölyktor. Förmodligen av regnet som också föll nu och då, blandat med lite snö. Snölyktor är så fint! Månen tittade på, och det var en fantastisk stämning. En hamnade utanför huset, så att den syns väl från köket. Mannen och jag levde ut vår hastiga passion för kramsnö, fantastiskt roligt.
Nere vid älven blev det en till, och en rejäl  Snögumma. Det var inte lätt att hitta några passande kläder, det är fortfarande lite diffust var saker och ting finns. En svart toppluva, och pappas blårandiga halsduk som knappt räckte till, jag fick sätta ihop den med en säkerhetsnål. Om den rejäla midjan har hon ett förkläde som någon av barnen har sytt. Jag lovar att byta ut det när jag hittar ett annat som går runt den paranta damen. Allt var härligt blött när vi kom in, och hela kvällen lyste de små lyktorna, till stor förnöjelse.

tisdag 27 januari 2015

Böcker och stickning

 Koft-KALen: Kroppen är klar på tröjan. Nertill blev det lite mönster, inspirationen kom från några nya stickböcker. Det är roligt att hitta på eget, men ett tag tänkte jag faktiskt repa upp, inte för att jag är missnöjd, men för att se om det inte blev ännu bättre om jag gjorde lite annorlunda. Det får vara som det är så länge, ärmarna får vänta lite för nu är det annat som står på tur. Där blir det nog bara vanliga ränder som det känns just nu.

 Böcker är trevliga inspirationskällor! Här kan man plocka mönster som man vill, och det är mycket användbart. Jag skall nog ha dessa i min närhet ofta när jag stickar.
Liten närbild på det stickade, den grå färgen är jag mycket förtjust i!

söndag 18 januari 2015

Koft-KAL

Det går framåt. Många sockar har det blivit, men nu ropade koftstickningen på uppmärksamhet från sin korg. Jag har delat av för ärmarna! Yeahhh! Det är som en milstolpe. Oket är i handspunnet garn, nu blir det grått av garn från egna får, lönspunnet hos Madame Lutuss. En rejäl bit grått hade jag tänkt, med lite "snöfall" av aviga maskor med lagom mellanrum. Jag har stickat ihop knappribban, alltså de sex maskorna jag lade upp i var sida, så det blir en tröja med knäppning.
Jag satte de sex maskorna med knapphål på en extra sticka, lade den ovanpå de resterande sex maskorna, och stickade ihop dem.
Lyxigt att sticka med egen ull, och handspunnet garn. Trösterikt när man saknar fåren, värmer lite extra. Handspunnet garn, i vart fall mina, är lite fastare i konsistensen, det lät lite knepigt, men jag kommer inte på något bättre. Det är mycket formfast, och tål att användas och tvättas utan att tappa formen. Särskilt om det är spunnet av den egna ullen från Värmlandsfår.
Det lönspunna är tvåtrådigt, av den sist klippta ullen. Sommaren var historiskt dålig, regn nästan varenda dag, och de klipptes sent, i november. Ullen blev mycket mjuk, och detta är en fantastiskt stick-material att njuta av. Det är nu ett år sedan jag sorterade ull före flytt, och det är snart ett år sedan jag ledde fårflocken på djurtransporten, som skulle åka till deras nya hem. Det tar tid att landa. Tillvaron blir så väldigt annorlunda. Trots den stora saknaden, så är resultatet så positivt som vi ville.
Var sak har sin tid, och att skapa förgyller tillvaron, vad man än gör.

måndag 12 januari 2015

Kalaspuffarna har fått konkurrens!

 Vi har haft turen att få tag på mycket hemägg i vackra färger i höst och vinter. Dessa fick jag i julklapp, fantastiskt, inte sant? Så vackra!
 Med ägg i huset kan man göra en fin rätt som  Båtbyggarhustrun, länk till höger, har recept på. Man gör en röra av tomater och zucchini bland annat, så knäcker man äggen ovanpå, och så in i ugnen. Jag tog 6 mindre ägg i en stor form, och det blev inte en smula kvar. Extra gott blev det då det var varmt i vedspisen, så den är tillagad med björkved.
SÅ GOTT! Tack Båtbyggarhustrun! Jag längtar efter ljuset, då man kan börja så frön, till blivande skördar. Men det är lite fint att längta! Att ha något att se fram emot, att planera för. Så stickar man lite mera, medan snön yr hejvilt, fast det är nästan 20 grader kallt.
Men var kommer kalaspuffarna in??
Jo, som mannen sade, han är aldrig brydd att prova något nytt: Nu tror jag att kalaspuffarna fick konkurrens!