tisdag 17 november 2020

Väva med ull och en rolig halvtimme

Varpen i ull är randig i rödbruna nyanser. Det är bra för garnlagret med vävning! Första delen är vävd med garn i alpacka, melerat i rött, grönt och brunt.

Nu är det slut, men inte varpen. Varpen är ganska smal, så jag tänker mig att jag kan sy ihop den, eller om jag tovar den, vi får se.... Nu har jag använt alpacka/lammull av Värmlandsfår, lönspunnet, både naturfärgat och handfärgat. Det röda försvinner lite men ränderna kan skymtas. Det är inte så mycket kvar av varpen, det blir spännande att klippa ner!
En rolig halvtimme tänkte jag att jag skulle ge mig själv och tog fram strumpstoppningen från lagret. Man kan ju säga att det blev många roliga halvtimmar! Man ska ju inte samla på hög, säger jag varje gång, det är som med disk och strykning........En dum en undrar vart materialet tar vägen, det som fanns före hålen.....?! Man kanske skall provspinna luddet på sopen? 
 

lördag 14 november 2020

Innehöns, Fågelinfluensa, Skyddsnivå 2

I morse fick vi meddelande om att hönsen inte får gå lösa längre, från den 6 november gäller skyddsnivå 2. Beslutet är taget hos Jordbruksverket och gäller hela Sverige.

Nu är de inne i hagen. Då de flyger bra och kan flyga ut, har de fått tak över av hastigt ihop-plockade kompostgaller. De kan gå där, om vi inte säljer ägg och kött. Och det gör vi inte. Mer att läsa finns hos Jordbruksverket. Det har tydligen gått ut en del info även om vi har missat det.

Matning av småfåglar sker nu på behörigt avstånd.

Ja, det blev lite extra lördags-pyssel. Vi hittade även en omkullblåst gran som skall få vara med och fira advent/jul.
 

onsdag 11 november 2020

Höst i Jämtland, Bjurholmshöns

Hönsen älskar att var ute och leva rövare. Vi har gropar och rivspår lite överallt.
Det är skönt att de har möjlighet att röra sig fritt, när det blir metervis med snö och kallt på riktigt går de inte ut, och det är ju lite trist.
En kolsvart tupp. Ny för i år. Det blev en väldig oreda i flocken när den gamla tuppen försvann. Han var inne på sitt fjärde år och det kändes som det var dags att få in lite nytt. Vattenhål hittar de överallt, vatten är viktigt.
Nytt? Är det inte Gammal-Tuppen? Nej, det är han son! De är så lika så man undrar man ser fel! Vi har sparat två tuppar, på 11 hönor. Vi får se hur det går, än så länge är det toppen.
Gurkan som står i österfönster kämpar på

, gurkorna blir små och mindre, men goda! Då kan man väl inte putsa fönstret.........?

Vi har en återvänd Mechelner som undrar om det inte är fika snart!

Så där skulle ordningen inte vara, men det är så trassligt att ändra så så får det bli.
 

söndag 8 november 2020

Det finns ju att köpa, koka egna inlagda rödbetor

Hos Christinas Sytips kan man se mycket bra, och jag gillar ju att göra själv. Av en bit överbliven träskiva skall jag göra mig en liten strykbräda för små projekt. Jag hade tovat en platta som ligger och vill bli något. Den fick bli stoppning.  Häftade långsidorna med häftpistol. Täckte härligheten med en gammal tröja som är slut men har hela partier, tog tyget dubbelt. 
Vek in kanterna, sträckte, häftade, sparade hörnen.
Drog upp det inre lagret och klippte bort en flik, det blir för tjockt annars. Drog ner så att det blev ganska platt och häftade. klippte till en bit filt och limmade med trälim.
Klart! När den har torkat kan man vända på den, Tack för det, Christinas sytips!

Jo, att göra själv, det får man höra både nu och då att det finns att köpa. Våra inlagda rödbetor tog slut. Jag älskar inlagda rödbetor, det är SÅ gott! Man blir himla bortskämd när man är van hemlagat, och tror att allt smakar så, när man KÖPER också.

Men rackarns så SUR jag blev. Till kalvsyltan var det godare med hemkokt chutney än de köpta rödbetorna, och vi provade två olika sorter. De var för hårda, hade trist färg, och ingen smak!

Nu har jag ägnat söndagen åt att koka nya, en del av egen odling och så köpte vi några. De är mycket svårare att skala än de hemodlade, till att börja med. Men smaken blir nog bra ändå. Man behöver förutom receptet en del tid, stor kastrull, bra trasa att torka med för halva köket blir rödprickigt, glasburkar, för det återanvänder ni väl, hoppas jag. När jag köper saker brukar jag kolla om det är bra burkar så kan man använda dem igen. Perfekt ÅTERBRUK.

Jag använder Mammas recept, det är bäst och jag provar inga andra för detta är TOPPKLASS. Håller i evighet, fast de brukar bli uppätna fort....receptet är för 6 liter rödbetor, men det går ju att halvera. 

MATKULTUR: Mammas Rödbetor

6 liter skrubbade rödbetor, spara toppen och lämna lite av blasten så blöder de mindre, behåller färgen bättre, häll på vatten så att det täcker. Skrubba är viktigt, för lagen kokas av kokspadet. Man vill inte ha knastriga rödbetor!

Tillsätt 1,5 tsk salt. Kokas mjuka, tar ca en halvtimme, men det beror på storleken förstås.

Skala rödbetorna varma. Skalet kan liksom skrapas av, inte skäras. Det är grisigt, smaka en rödbeta med eller utan smör, det brukar jag alltid göra, gott! Lägg dem i en ren kastrull, ta 11 dl av kokspadet, 8 dl socker och 1,5 dl ättiksyra.. Koka upp lagen och rödbetor. Skiva dem och lägg i burkar, eller lägg in små direkt på burk, och häll lagen varm över eftersom, så är   hållbarheten hög och  rödbetorna lättare att fånga. Skruva på lock och vänta någon dag innan ni börja avnjuta dem, till kalvsylta, pytt i panna, pölsa, eller rakt av på tunnbröd.

 Detta med recept är häftigt, mamma använda alltid detta, och hon har säkert fått det av mormor. Tänk, mormor, och andra kvinnor i en annan tid, de hade fullt upp med hårt arbete, stora barnaskara och de hade ändå tid och ork att hjälpa andra. Som mormor, och min mamma. De verkade också oftast nöjda med sin tillvaro! Jag är lyckligt lottad som har så mycket fint bakom mig. 



 

onsdag 4 november 2020

Vi Håller Ut






Vi Håller Ut, med en fin samling artister
har vi lyssnat på

Ja, visst gör vi!

Magnus Carlsson är med, och en massa andra underbara människor som vill göra lite EXTRA, och att göra andra glada är en bra sysselsättning. Att Magnus Carlsson kom först var bara för att min goda vän och vapendragare är förtjust i honom och har haft förmånen att se hans julshow, Mannen som har kontakter ordnade en signerad skiva och glad blev hon! Hon skulle ha fått den för länge sedan, men fick den nu, och hastigt kom vi på att man kan ha lite julkänsla redan nu, med fin musik, med tända ljus, med goda dofter, och små ljusa julprojekt att fördriva tiden och mörkret med. Man ser ju inte ljuset, där inget mörker är, och det låter ju UNDERBART om vi kan ge ljus till både oss själva och varandra, på olika vis.

Man behöver lite liv och lust omkring sig, och man behöver också välja sin egen musik ibland, som gör att dagen lyfter.

Bilderna tänker jag att om jag blir glad av dem, så kanske även någon annan känner likadant!

Var rädda om er, och om varandra!

Extra Tack till Mannens kontakt!

måndag 2 november 2020

Bärplockning och en släng av Björnfrossa

Vi har plockat en hel del bär i höst, särskilt blåbär. Som små druvor! En dag i höstas for vi en liten bit bort, där det finns en liten tjärn, en massa bröte och en hel del olika bär. Fint är det, och lättsamt att gå för det mesta. Vi tänkte plocka hallon, och de växer ju där det är brötigt och opraktiskt när man har korta ben. Mannen han kliver hejvilt men jag brukar fastna i grenar och skrot. På fel sidan om ett dike och så. Vi gick där på var sitt håll och jag hittade en rejäl "hög" intill snåren, av lite äldre björnbajs. Jag sade inget, men pratade och lät hela tiden, och det gör det ju ändå när man fastnar i grenar som knäcks. Vi hittade lite blåbär också och jag såg de vackraste lingon jag någonsin sett, men de var inte mogna än. Vi började att gå neråt/hemåt och vi tittade på hallonbuskarna närmast tjärnen, och plockade det som fanns.

Men VAD är det här, sade Mannen, om en hög på marken, fint och ojämt, lite bulligt, formad, blank, och FÄRSK. Det är björnskit, sade jag. Men, den ser ju FÄRSK ut, nygjord, sade Mannen.

Det är gott om björn här, och inte så ovanligt att man ser de där högarna. Men Mannen tyckte inte att det var roligt. ALLS. Nu går vi hemåt sade han, tog sina hinkar och borta var han med sina långa ben och raska steg. Jag är inte lika snabb och och hade inte så bråttom heller tyckte jag, men blev lite förvånad då han försvann på stigen, utan att se sig om eller säga något mer. Jag plockade på efter vägen och hann tänka många saker medan jag närmade mig bilen. Jag tänkte att jag nog inte är någon smaklig måltid för en björn, hårig och seg........ och om jag nu hade en björn i närheten hade den säkert sett mig, men inte jag den...... Det är ju värst om man kommer mellan mor och barn, men det är ingen idé att jaga upp sig i onödan, och så var jag också framme vid bilen, där Mannen tyckte att bären var bättre. Och Björnfria.

Det blev inga mer bär plockade där, men vi har ju bär på närmre håll, så det har gått riktigt bra ändå. Men jag minns det med ett leende. 

(Missförstå mig rätt, jag förstår om man blir obekväm vid sådana tillfällen, och det är för mycket björn för nära människorna här, det är agasamt när de är i soptunnorna och går på tomten. Absolut!!)


Djur på bete i slutet på oktober hos Mannens C, idag har vi haft 12 grader varmt och spöregn?!
 

onsdag 28 oktober 2020

Sidensvansar!

Sidensvansar! Jag hade anledning att gå ut på bron och rakt fram i rönnen sitter de, sidensvansarna.
De kommer utan förvarning, för att försvinna lika fort. Mannen hade inte sett någonting.
De är så vackra! Jag hade lika gärna kunnat missa dem, vilken TUR jag hade!