onsdag 31 december 2014

måndag 29 december 2014

Mor och Barn

Titta vad vi fann nere vid älven i vårt Vinterland!
Ett av årets julkort påminner mycket om fåren och deras lamm. Kortet kom ända från Californien och visst är det helt oemotståndligt?
Den här tiden brukar fåren börja bli ordentligt runda om magarna.
Nu har det varit  så in i vassen kallt, och snöigt, så lite skönt är det att slippa bekymra sig om mat och vatten.
Minus 28 grader var det i går morse, på eftermiddagen lättade kylan och snöfallet tog vid. På den vägen är det, och snart får vi skotta igen!
Jag har stickat ett par förtjusande sockar i blå och gröna toner, tänkte att ett av barnbarnen kunde behöva dem. Jovars, de vill gärna ha sockar, men det är hiskeligt vad barnbarnens fötter har växt. De var på tok för små. De har lika stora fötter som sin farmor, och snart är de lika långa, eller korta.
Det är bara att gilla läget och sticka vidare. Mera stickning blir det ju, när fötterna blir större, men det är så gulligt med små sockar, Tur att det finns fler barnbarn.......

fredag 26 december 2014

I mitt Vinterland

 Vi har haft en snöfattig vinter, fram till nu. Inte så kallt heller. Nu i jul kom både snö och kyla. Igår var det nästan 30 grader kallt på morgonen. Men solen visade sig, och titta så fint det blev i de snötyngda träden.


För någon dag sedan såg den lilla bäcken ut så här. Nu porlar det ganska så matt, och går man förbi den så knarrar det så mycket under skorna att den inte märks. Det är fantastiskt att gå ut i kyla och mörker utan gatljus. På julaftonskvällen såg vi norrsken på andra sidan älven, en grönaktigt slingrande älv av ljus på himlapellen, med Karlavagnen ovanför.
En fin helg, med lagom av allt, och extra av en del.

onsdag 24 december 2014

God Jul!

Fåren medförde förutom spinnandet ett skrivande av "julsaga" varje jul. I år var inget undantag. Men det var svårt att ta bilder som illustrerade innehållet. Ingen snö i sikte. Fukten från älven gör ibland att rimfrosten lägger sig som ett vitt täcke, och då får man passa på att fånga honom, Tomten!
Saga och bilder hamnar i Allmogefårens egen föreningstidning, och på så vis får jag ha lite "fårgöra" i alla fall.
Nu har han blivit berikad med snö, i tre dagar har det vräkt ned.
I vart fall så önskar vi er alla en riktigt God Jul, Tomten och jag

lördag 20 december 2014

Julpyssel???

 Vi tänkte undvika den värsta julstressen. Lite julklappar, gärna ekologiskt, lite stickat, lite gott att äta och gärna ute och gärna mera grönt. Jag har faktiskt börjat på koftan också. Jag har stickat en lång provlapp, eftersom jag blev så velig. Nu blir det mest röda nyanser, randat med handspunnet garn av prover från svensk alpacka, kardad med värmlandsull, och lite glitter. Bara svensk Ekologisk ull och alpacka, förutom det lilla stänket av bling, då det ju ändå är jul snart. Knappribban är över 6 maskor, tanken är att ta ihop den efter att maskorna för ärmarna har satts på tråd. Då blir det i så fall en tröja med kort knäppning. Eftersom garnnystanen är ganska så små av alpacka-garnet så stickar jag tills det tar slut, även om det är mitt på ett varv. Citronskalen har fått en tråd för upphängning, de hamnar ovanför vedspisen. Alla ekologiska citronskal som inte används på direkten skall härmed torkas. Här skall inte slängas i onödan!!
Stickorna, de är helt oanvända fram till nu, Susannes, ebenholts, oj, så goa att sticka med!!
Halskanten är stickad i rätstickning med stickor 3,5 mm, sedan bytte jag till stickor nr 4,5 mm och slätstickning. Ökningarna började jag med på tredje varvet efter halskanten.
 Lite kakor är gott! På kakorna kan man ha lite gelé, Strassburgar-degen rullades till kulor, fick en grop, och en klick gelé. Den är gjord av paradisäpplen som låg på vår brevlåda i höstas. Bästa vännen hade varit framme. Det är första gången jag använder såna, och gelé fick det bli. Den blev ju så förjordat söt, som en smällkaramell, ljuvligaste rosa, fint i konsistensen och inget konstigt i den alls.
 Mja, nu vet jag inte om de blev så vackra, men barnbarnet L, som för tillfället älskar rosa, kommer att bli förtjust!
Och så har jag släppt ut korna! Det är faktiskt flera, men denna bild var så fin!!
 För visst är det väl lite vår i luften?????
Det är mannens C som har en samling Hereford, förutom finflickorna. De kan då inte klaga på utsikten! De trivs bra därute i snön. Här har vi nu flera centimeter snö, kanske upp till fyra, men hos korna på bilden är det två decimeter. 15 grader kallt också.

fredag 12 december 2014

Månsken vid Älven

 Att ha kameran med sig innebär att kunna fånga ögonblicket. När man sitter och tittar igenom sina bilder så framkommer det helt klart att det finns vissa punkter som är väldigt populära för ändamålet. Om man står nere vid älven och tittar österut så kan man få detta på näthinnan. Uppe på berget finns en mast, som lyser med röda punkter i mörkret.
Härom kvällen var det fullmåne, och stjärnklart. perfekt för en kvällspromenad! Inte så kallt, men något lite is efter stranden har det bildats. De röda punkterna är den nyss omskrivna masten.

måndag 8 december 2014

Småstick

 Mina "stadsvantar" har gått sönder. Jag har lagat dem efter bästa förmåga. De är vit-grå rutiga, med blått på skaften. Små, som mina händer, smidiga, och har varit med om att hämta ved, skotta snö, promenera och allt möjligt. Jag hade ett annat par, men de är utlånade till lilla barnbarnet L. Vantar, det behövs det flera av, tänkte jag, och lade upp maskor av ett garn som jag färgat med inspiration av havtorn. Garnet är av egen lammull och alpacka, blir lagom stadigt och mjukt. Lite dimrosa att göra ränder av. Vantar går fort att sticka när garnet randar sig själv.
Enkel modell, en slätstickad krage, en liten resår med 2 r, 2 a, stickor 3mm. Slätstickad vante med liksidig tumme. Båda vantarna blir helt lika. En Snällvante!

söndag 7 december 2014

100% ull och en Röd Advent

 Det är den andra advent, redan, och på mornarna kan man få se en himmel som står i brand. Öster om huset finns lite skog, och det är en perfekt placering för oss. Fantastiska scenerier!
 Nedåt älven kan det se ut så här. Vattnet är fortfarande öppet, en tunn is inne vid land bara. På kvällarna skriker svanarna så att det hörs ända in. Undrar om det är för att lokalisera varandra i mörkret? Någon som vet?
 Kransen av 100 % ull är klar, mer än så här blir det inte. En virkad remsa av rostrött lovikkagarn,som tovats för hand, får pryda kransen, förutom vantar, sockar och en mössa, i mindre modeller.
Från tvättstugan/duschen har man ingen dålig utsikt! I alla fönster finns det något som lyser upp i mörkret. Igår kväll var det fullmåne, och himlen var klar. En fantastisk kvällspromenad på lägdan blev det. Man kan ju fånga kvällen också!

måndag 1 december 2014

Dörrkrans i blivande

Den är inte riktigt färdig, men den är på G! Dörrkransen, som nog får sitta bredvid dörren. Ett tovat band skall på, och så får vi se om det blir något mera. Ren ny ull, rakt igenom!

torsdag 27 november 2014

Provstickning

 Jag har ju stickat med mitt lönspunna garn förr, så jag vet hur det beter sig. Jag funderar om jag skall använda två-trådigt, eller tre-trådigt. Och så var det färgerna! Det är dessutom roligt att göra små provstickningar! Tvåtrådigt garn, med stickor 3,5 blir 22 maskor/10 cm. Blir en stadig stickning, men inte alls stabbig. Formfast, inte så tjock, om man vill ha en jacka utanpå till exempel. Kanske gör ett prov till, med aningen grövre stickor.
 Jag har två röda nyanser till de naturfärgade. Plus en klarare röd, som är färgat på handspunnen vit ull. Rött är en varm och vacker färg. Det grå ser mjukare ut mot det röda än de övriga färgerna. Delikata problem/funderingar. Just nu lutar det åt lönspunnet garn, grått, och rött. Kanske något mera, som lyser upp....
Det är korta dagar, med kort ljus. Men ändå, lite magiskt! Jag ser flera stickningar i den bilden!

söndag 23 november 2014

Sjal av handspunnet garn


 
Av handspunnet entrådigt garn från Värmlandsfåren kan man göra sig en sjal. Har man ingen Värmlandsull kan man ta vad som helst, bara man känner för det. Jag har valt ull av mjukare sort, utan grova hår. Det är en salig blandning, tottspunnet, handfärgat, melerat, enfärgat, i alla nyanser som fåren har. Ökningar på mitten, 2 stycken med två maskor emellan, och en maska i varje kant, vartannat varv. Det är en enkel men bra modell för sånt garn som vill tala själv. Tvättad i ulltvättmedel, och rullad i handdukar, därefter torkad på den eminenta torkställningen som får vara med om allt möjligt. Nu är den runt en hals som behövde värmas.
Det stora mörkret är här, mörkt hela dagen. Det märks att människorna är sugna på advent, det smyger upp stjärnor och slingor lite här och var. I tvättstugan/duschen vill man ju ha lite ljus, men lysrör gick bort. Vår elektriker hittade denna lampa efter vår beskrivning/önskemål. Den sitter ovanpå skåpet, men sticker utanför, och ger bra allmänljus, plus att man ser ordentligt om man behöver det.
Igår fick jag nog... Laddade upp med julskivor, och spelade stämningsfullt när vi åt middag, bestående julkorv och rotmos, upplysta med tända värmeljus.

fredag 21 november 2014

Handspunnet, Koft-KAL och stickade byxor

 Det är Koft- KAL på G. Jag har spunnit 660 gram garn, med inspiration av naturen och fåren som levde däri. Melerat, naturfärger, lite grönt och rött, och så en härva vitt, som färgats röd. men jag är också lite sugen på att sticka i lönspunnet garn, naturfärgat med lite röda toner.
 Så därför har det hängt en ansenlig mängd garn på tork, nyfärgat, i rödaktiga nyanser. Färgat på beige och nougatfärgad ull. Medan jag funderar vidare på garn....
har byxorna till barnbarnet R blivit klara. En specialbeställning i Retro färger, som pappa R tyckte så mycket om. När han var liten hade han en stickad overall i samma färger, men vart den tog vägen vet vi inte. Så, byxor fick det bli, och en kofta, snart...
Det bruna garnet är lammull av egna får i mörkbrunt, och alpacka i samma färg. Det gula är färgat garn i BFL, köpt från Garnasinne. Tar färg bra och bra att sticka med.
Stickor 3,5, från häfte med namnet "Babystickning på stickor 3,5 - 4" av Lene Holme Samsoe.

lördag 15 november 2014

Provstick, och Hej från Gotland

 Det roligaste med att spinna själv är ju förstås när man får sticka med garnet.  Då man ser resultatet, hur färgerna blir, och hur maskorna faller. Jag har ju lite kontakt med Gotland, min spinnvän A. Hon är runt 90 år ung, och spinner vidare. Efter en flytt till lägenhet hade hon i princip avslutat spinningen. Men tog efter ett tag upp den igen, efter att ha provat spinna ull från Jämtland. Nu ville hon för ett tag sedan ha "lite blått" att blanda i sin vita ull. Jag hade inte så mycket blått av egen ull, men skickade lite extra i form av handfärgad merino i olika färger.
 I går ringde hon upp, och undrade var jag hade fått tag på ullen. Hon hade aldrig spunnit sådan ull, det var ju så roligt när färgerna liksom gick in i varandra, och hon berättade hur hon planerade sitt garn. Dessutom är det ju så TRÅKIGT, det är mörkt hela dagarna, och då är det roligt att spinna. Jag lovade att skriva en lista på kontakter för sådan ull, och har skickat med lite provbitar av handfärgad ull.
 Det känns så inspirerande, att en fin dam i aktningsvärd ålder, kan känna precis som jag. Att det är så roligt att sätta sig vid spinnrocken, och drömma om garner att göra, och använda. Fantastiskt roligt att ha fått bidra till detta hos denna spinnvän, om än på avstånd.
Tack A, från Gotland.

måndag 10 november 2014

Trappa och spinneri

 Torpets trappa har gett oss en del huvudbry. Ett tag tänkte jag spränga den.  Den är ganska lång, och de mittersta stegen är väldigt lömska, lite att sätta foten på, hal linoleum och en ännu halare mässing-list längst fram. Yngsta dottern tyckte inte att jag skulle gå i den, hon var rädd att jag skulle halka och slå mig. man är ju anpassningsbar, och man lär sig att aldrig stressa i vår trapp. Men något måste vi hitta på. Mannen fastnade i listen och skar sig på foten, och den är väldigt kall i sin känsla. Vi skruvade först bort alla listerna. Sedan petade vi lös mattbitarna, numrerade förstås. Så målades det, efter skrapning och puts av befintlig mörkt brun färg. En del håligheter av olika slag fick spackel och fyllnad med woodfiller. Trappans virke var ganska ankommet av färgkladd, repor, sprickor och andra skavanker. Färgen går åt milt grönt. Massor av maskeringstejp gick det,
för mitten på stegen skulle inte målas, de skulle få en annan behandling. Så ser man stegen bättre! Här är det i stället kinesisk träolja, med lite färg i. Trappen känns nu varm att gå i, och lyser numera upp med sin blotta närvaro. Mattbitarna från stegen finns kvar om man vill klä in trappan vid senare tillfälle.
Spinner älskat blått. Värmlandsull, färgad på otvättad ull, med kallvattenfärg. Det blir som akvarell!
Lite bös är jag, för när härvan hänger så här fint nyspunnen, då är garnet ganska skaplig balanserat. Spunnet på min Lendrum.
Mörkret råder.....Dagarna är inte så värst långa precis,  Jag har ju äntligen lyckats få till gardinerna som jag köpte för länge sedan. Snart är det dags för julgardiner också.... Men bilderna ser ju ut som jag vet inte vad. I mitten på kappan kan man se en spets med hjärtan åt olika håll, från lagret. Den tyckte jag var supersöt. Längst ner är en liten spets i oblekt och blekt bomull, från Bibbis Textil.
I tvättstugan är det premiär-tovat! Det gick bara fint. Skall piffa lite och utvärdera. Klurar lite på julpyssel.

tisdag 4 november 2014

Torpgarn

 På spiskåpan sitter en stång i krokar. När vi slutat elda kan man hänga upp saker på tork där. Nyspunnet garn, det första Torpgarnet, har sett dagens ljus. Det är ju dags för varmare kläder, och dessutom snart jul, så lite garn att färglägga stickningen med fick det bli. Jag hade ett hg färdigt entrådigt garn, som färgades med tanke på en sjal, men man kan ju ändra sig!
 Lite FÄRG att tvinna med, det är så roligt att se hur det blir. Denna fläta är köpt enbart för detta, och det med viss tvekan. Det är ju det där med "köpeull". Det är inte samma som den egna. Det här är BFL, den är lätt att spinna, stark, har glans och den tar också färg bra. Men ullen är ju inte precis som när den kom från fåret. Den blir i princip rak, helt "torr", har ingen lukt, och känns lite död. När alla fibrer är av samma längd och grovlek så håller de ihop sämre. Nästan allt naturligt "krus" i fibrerna är borta, allt ullfett också, Man blir inte varm om händerna när man spinner den, och den har inget eget liv. Den är lätt att spinna och trilskas inte, och den är fin för att vara "köpeull", inga noppor och skräp, glansig och följsam. Den är tänkt att bli vantar som inte skall klia, för några är ju känsliga för det. Såna vantar blir inte lika som vantar av den egna ullen. Men vantar av egen ull kan också bli olika, beroende på vilken ull man har använt. Den egna ullen pyser upp och blir luftig när det är fuktigt väder, den värmer ändå bra, och tappar inte formen. Riktigt så gör inte denna, som inte alls värmer lika, och ull som har behandlas så mycket innan den blir något, mister också många av dess egenskaper. Obehandlade fibrer lever på ett annat sätt, koftor och tröjor som är stickade av snällt behandlad ull blir formfasta och starka. De andas, och blir därför inte för varma på sommaren heller, om det inte är värmebölja förstås.
Den vita ullen är varmast, sade min mamma. Och jag blev bestört, för då kanske de bruna och svarta fåren fryser! Jag har inte sett några såna tendenser, men Värmlandsfåren är ju också lite speciella. Något jag har noterat är i vart fall att den svarta ullen ofta inte är lika mjuk som den vita och den bruna. Värmlandsfåren har en väldigt FET ull. Det varierar mycket hos olika raser. Lanolinet gör att ullen "tvättar sig själv", tar man bort allt så fungerar det sämre. Jag tvättar ullen i vatten, och garnet med ulltvättmedel, plaggen vädras ofta i fuktigt väder, noppor klipps bort, och så är de som nya. Utom sockarna, där får stoppnålen och tvättvatten komma fram. Fettet kan ställa till problem vid färgning. Om man då föder upp får för ull, vilket inte sker så mycket här i Sverige, så försöker man i vissa fall få en mindre fet ull som kräver mindre arbete före färgning. Ullfettet skall också tas omhand. Industrin styr mycket, och det är ju rätt länge sedan någon frågade stickerskorna vad de ville ha för ull i sitt garn. Förr spann man sin egen ull, gärna tillsammans. Sedan skickade man sin ull och fick tillbaka förgarn att spinna. Så blev det enklare att köpa garn färdigt. Småskaligheten, får för husbehov, försvann till stor del, kunnandet minskade, och vem spann? Inte så många. Svenska spinnerier köpte in ull från utlandet, och så blev också spinnerierna färre. Produktion av svensk ull minskade radikalt, och när köttet blir viktigare i aveln, då får ullen sämre kvalitet. Sverige är ett bra land för får. Ullen blir tjock och fin i vårt klimat, det regnar så ullen blir ren, och här i Jämtland slipper vi kardborrar och enris till stor del. Värmlandsfår kan ha väldigt långa fibrer, och det passar inte spinnerierna. Om man däremot gör sitt garn själv så kan man blanda in dessa i sockgarnet till exempel. Kort ull har sämre hållfasthet och noppar lätt. Bara lång, lite grövre ull i garn passar inte så bra till stickgarn, det blir för lite luft och kan kännas hårt. Värmer också sämre av samma anledning, men starkt blir det. Vävda mattor av sådant garn skulle kunna bli släta och starka tror jag. Man kan tvinna garnet olika beroende på vad man skall göra. Man styr processen bättre om man gör garnet själv, och det är roligt när man får till det. Det är en långsam process, men så lärorik!
Men hur blev garnet då, av köpeull?
I min värld kan man säga, att spinna garn som bara innehåller köpeull, blir lite som köpegarn i konsistensen. Men jag gör det ibland. Kanske mot bättre vetande......
Fyra härvor nyspunnet, 2,5 hg. Idag uppskattar jag att det syns att det är ull från ett riktigt levande får, jag hittade några små rester av "natur" i ullen. Den lilla härvan till höger är tvinnad med en tråd Merino-ull, från Manos del Uruguay. Den saknar glans, men är mjuk, till kli-fria vantar.

torsdag 30 oktober 2014

Höstmys och Höstnys

 På hösten blir det mera tid inne, men visst kan man vara ute och göra skojiga saker ändå. Det är så stämningsfullt med en liten  brasa nere vid vattnet i höstmörkret. Det ger en fantastisk effekt. Barnbarnet L var med och var inte alls rädd för mörkret. Det är så tjusigt med alla lampor som speglar sig i vattnet, från båda håll om älven. Gatljusen som är 100 meter från älven syns perfekt, och även ljus från husen.
 Ullmys blir det också mera av, och ibland köper jag färgade fibrer. Dessa är från Woolgathering, länk till höger. Det är delvis ekologisk ull, blandade kvaliteter, några med silke, några är färgade på "oatmeal" som är blandade ljusa och mörka fibrer. Inga superwash-behandlade, alla går att både spinna och tova. Resterna som blir när jag kardar används till "tovningsgarn" eller tovning. Nu är denna ull väldigt fin så vi får se om det blir något kardat, eller om jag spinner den direkt. Det beror på vilka infall som kommer. Det ser jag verkligen fram emot, att spinna mera. Jag har förberett en kartong med flor av egen ull, det kan bli en riktig ullfest framöver.
 Jag har min mormors gamla garnvinda, vilken lycka! De satte värde på att göra fina detaljer. I toppen är det som en lite skål, och den är smäcker och fin.
Jag vet inte riktigt hur gammal den är, men gammal är den helt klart.
 Garnet är ett sockgarn som jag har färgat med ullfärg från Färgkraft, och det sitter på stickorna. Nu är det snart ett riktigt hem, stickningar lite överallt.

 Den är något större i omkretsen än min nya,
och som sagt, detaljerna är väldigt fina. En ren fröjd, och den är hel. Förutom att man får kika lite på trådarna som av blandad kompott, snören, trådar av olika slag, Jag vill inte byta ut dem förrän det behövs. Nu blev det plötsligt höstnys, pang, så var vi jätteförkylda. Det har vi inte varit på flera år så vi kan inte klaga. Men så värst kul är det inte... I två hela dagar, det tycker jag är tillräckligt...

onsdag 22 oktober 2014

Solgult

 Inte för att jag egentligen kallar mig religiös.....Men....Det är mycket med det jordiska. En del saker är svåra att förstå, att finna mening i. När man blir lite mindre ung, eller Äldre, kan man ibland finna röda trådar, eller se sammanhanget i små saker, som blir en helhet. Ibland kan man få ord på vägen, små solgula pärlor, som stannar kvar länge. Vi skulle köpa byggmaterial på ett ställe där vi har varit otaliga gånger de sista åren. Vår kontakt där hastar som vanligt runt och har tusen saker i huvudet, på väg, alltid på väg.
När vi har uträttat vårt ärende skyndar han vidare, åt motsatt håll. Plötsligt hör vi hur han säger, "Gud vare med Er". Det är ju inget man hör nu för tiden. Så oväntat, förvånande och tankeväckande.
En sådan sak, från en sådan person, får en större mening.
Tacksamhet, det känner vi.
Och någonstans finns det något mera, det är jag nästan säker på. Ullen har alltid funnits i mitt liv genom mina förfäder, men jag trodde aldrig att jag skulle ha egna får. Färg har jag sett, och nu kan jag färga solskensgarn, på beställning. Tända solar hos oss själva, och varandra, det kan inte vara fel. I min garderob har jag sockar och vantar som mamma stickade. Så jämna maskor, det syns att hon var van att sticka. Hon saknade sin stickning så mycket, så nu stickar jag med henne i tankarna. Så hon skulle ha tyckt om att välja i mina härvor, eller be om något trevligt garn som ville bli spunnet. Det gula garnet har jag köpt ofärgat, det skall bli något till en speciell liten person. Ekologiskt, från Garnasinne. Innehåller BFL som tar färg bra. Det är färgat med Färgkrafts ullfärg. Det andra är lönspunnet av köpt alpackaull och lammull från egna får. Naturfärgat. Alpackornas ull och Värmlandsfårens ull passar så fint ihop färgmässigt.
Den stickad sockan är till barnbarnet L som fick vantarna. Det är rosa som gäller just nu, och lite rosa lyser upp tillvaron, och minskar i restgarns-förrådet. Stickor nr 3, tvåtrådigt ullgarn av de rara fåren. Ulligt mörkbrunt, handspunnet i skaften.
 I mitt föräldrahem fanns det två hus, i det ena bodde min farfar när jag var liten, senare en faster och en farbror. Där fanns ett Skafferi, under trappen, ungefär som jag har nu. Där stod det en sådan här kökspall, fast röd. Denna följde med huset, tack för det. Den står stadigt och är perfekt att ha garnvindan på. Jag har mormors gamla garnvinda också, det är så trevligt. Den behöver lite ompyssling, de gamla trådarna har blivit lite klena och har gått av. Den har större omkrets än den nya, som också är fint. När jag tänker efter använde inte mamma den, hon lade härvan runt stolsryggen, om man inte var hemma förstås, då fick man ha den runt händerna medan hon nystade. Härvan som sitter på garnvindan är alpacka/lammull, färgad med ullfärger från Färgkraft, havtornsinspirerat!
 Och så var det de där orden, Gud vare med er. Tidigt en morgon vaknade jag, och då ser man rakt ut i himlen, genom takfönstret ute i hallen. Det var ett speciellt sken, får man säga. Om man gillar färg, och ljus, då kan man inte ligga kvar i sängen. Jag klev upp och hämtade kameran. Samma utsikt har man genom köksfönstret. Det blev en hel del foton.... och faktiskt så känns det allt lite så, att någon är med oss. När man får se allt detta.
 Gyllene dimmor stiger över älven, i fjärran hör man skott från jägarnas bössor.
Om man inte kliver upp då, så vaknar man till en grå dag, för när dimmorna har stigit blir allting grått. Det hade inte alls känts lika välsignat.

söndag 19 oktober 2014

Ull och Kärleksört

 När man behandlar ullgarn/ull för att göra det maskintvättbart så behandlar man den bland annat med klor. Klor är inte så trevligt, det blir rester i vårt vatten och natur. Ullen förlorar sina förtjusande egenskaper till viss del. Den blir mindre elastisk, den krymper inte, och har man stickat med ett i princip obehandlat garn så känns det livlöst. Allt ullfett försvinner också i den långa, vattenkrävande, och energikrävande, processen. Det finns även ull att köpa för att spinna själv, som är behandlad på samma vis. Den är helt annorlunda än vanlig köpeull, lite som svinto, som i sin tur är väldigt olik "hemodlad" ull, tvättad i vatten. Det är ju de värmande egenskaperna man vill åt med ullen, och jag har några nystan med sådant sockgarn på lagret, med superwash-ull. Nu tänker jag att jag verkligen skall tänka mig för innan jag köper mera av den varan. Inte för att jag köper mycket garn precis.... Men det är lockande med de fina färgerna, och så behändigt att tvätta, för småbarnsföräldrar. Men, det är inte så jobbigt att tvätta ull, när det behövs. Sockarna ovan blir stickade i eget ekologisk garn, brunt och beige. Högre lyx får man leta efter. Så är det handfärgat garn, sockgarn från Morjärv, med något lite nylon i, som förstärkning. Ingen superwash och svensk ull. Det spinneriet finns tyvärr inte längre. När man spinner själv kan man göra garn för sockar även utan konstfiber, om man har långa, starka fibrer i ullen. Det tycks mig som om det är lättare att hitta ekologiskt garn nu än för något år sedan, det är verkligen roligt! Det är för mycket kemikalier i kläder och mat, varje sak man kan göra bättre känns väldigt bra.
Kärleksörten blommar länge och är fin att ta in vas. Just denna står i en blå mjölkkruka i miniatyr, av keramik, från Frostviken.