tisdag 31 mars 2015

Efter SNÖ kommer SOL, och mera sockar

 Värsta snöhåckstret drog in över oss på fredagen, det bara vällde ner, flera decimeter, tungt och blött
 På lördagen kom solen, och så fantastiskt ljust och vackert det blev! Här blev det snöbollskrig och SnöBombs-kastning vid älven.
 Snöfall ger perfekt stickväder! Dessa är lite för långa till mina småfötter, de skall sitta på en av döttrarna.
 Detta är mina första egna sockar i tunt sockgarn, Shepherd sock, Lorna´s laces. Stickor 2,5 mm, så sköna. Ränder i rester från det övre paret.
Par ett av alla sparade strumpskaft är på G. Detta är mina äppelbloms-sockar som behövde nya fötter. Handspunnet garn allt med sig, stickor 3,5 mm. De har extra höga skaft. Jag stoppar ner byxorna i tjocksockarna när jag skall gå ut. Barnbarnet L gör likadant såg jag  helgen. Man påverkar kanske mer än man tror....

Buhu..........inga får

 Det blir inga djur i denna ladugård, den passar inte för det, och det är ju synd att inte använda den. Mot älven finns ett liggande fönster, men golvet på en delen är onödigt spännande, och på sidorna finns inget golv, där är det ojämnt med spån och allehanda saker, och så innertaket i själva ladugårds-delen. I fjol kröp vi runt där och rensade upp en hel del i röran. Nu är det nytt golv emot det gamla, mycket stadigt och fint. Men så mycket ljus finns det inte. Denna sida vetter mot vägen, och jag tycker att det är så trevligt när man ser från vägen att det lyser. Här är "nötterna" bortplockade på sidan mot höger, förberedelse för gammalt fint fönster som blivit bortplockat på ett annat hus i området.
På den andra sidan är fönstret insatt. Vilken skillnad det blir! Två ögon som vetter mot vägen, att lysa upp om kvällarna, och vilket ljus på insidan!!
Buhu, idag har jag plockat upp maskor från 8 strumpskaft, och därefter letat garn i den stora kistan. Garnerna är handspunna, och märkta med Klara, Älva och Tova.
Då kändes det verkligen Buhu.... Men nu skall de användas och värma småfötterna. Det är det som är meningen med Värmlänningarnas ull, den skall värma människorna. Mera Ull Åt Folket!

lördag 28 mars 2015

Stålstickor, knappt 2mm

Jag har fått en del stickrelaterade produkter i gåva, en påbörjad sockstickning skall göras färdig. Mindre saker i röran skall det bli! Tunna stickor av stål, knappt 2 mm, och en del garn, det orangea är ett av garnerna, resten är egna rester. Med 60 maskor blev det en tät, men väl passande socka till givaren. Stålstickor böjer sig inte när man stickar med de dem, aningen tunga och kanske lite väl glatta, men fint blir det. Håller i generationer! Storlek 37 är det på dem.

torsdag 26 mars 2015

Expressen

 Vår förra granne kom in med solsken i blick och mungiporna vid öronen. Hahaha, sade han, nu fick jag mig ett gott skratt. I näven hade han Expressen, denna kvalitetstidning som bara skriver sanna saker och aldrig överdriver......
I vår del av världen, alltså där vi bor NU, är det ingen större ruljans på husaffärer. Hus behålls som fritidsbostäder, eller står tomma och övergivna. Priserna är låga och det finns inte så mycket "lyxvillor" om man säger så, byggandet är nästan obefintligt.
Hus, eller fastigheter, med något extra, är rätt ovanligt. Jag gillar att titta på hus, men i just detta fall var det mannen som ropade, han hade sett något i tidningen. När jag kom fram och kikade så trodde jag att det hade snurrat om fullständigt. På bilden syntes ett rött båthus...... Han undrade om jag visste var det låg, och läste ortsnamnet. Japp, sade jag, det vet jag, och faktiskt är det ett hus som jag har tittat på många gånger, när jag har åkt förbi!
Nu har man inte sett så mycket av huset, man ser bara taket från vägen. Men ofta har jag undrat vad det är för ett hus. I vart fall skulle vi titta på det, men innan vi var klara och på plats var det bara en kvart kvar av visningen. Mannen föll pladask, för känslan. och visst skall man bejaka känslan. Det var många på visningen, men inga vi kände igen, fast vi var lite bekanta med området sedan tidigare.  Norrmännen har också upptäckt de låga priserna i området, och det var därför det liksom blev som det blev. Vi lade ett bud, och allt var lugnt och fint. Det fanns ju ingen dusch och ingen tvättmaskin, kallfarstu och kallt trapphus, pytteliten toa, eternit, ganska enkelt med andra ord. Fyra små rum och kök. En mindre ladugård med lågt i tak, passar inte för hästar o dyl. Men så var det läget.... Älven som rann nedanför, liljekonvaljerna, vitsipporna, blåsipporna, nyponrosorna och guckuskorna, känslan av ro.
En dag när vi hade besök, och jag fick veta att jag skulle bli farmor igen, plingade det i mobiltelefonen hela tiden, men när det är så viktiga saker hinner man ju inte kolla vad det är med mobilen.
Senare ringde mäklaren, och det var alltså Tokbudning och det var ett bud för varje mobilPLING. Norrmän och en annan spekulant hade drivit upp priset till det näst intill orimliga. Vad ville vi göra???? Man kan ju förhandla kanske, lägga samma bud som den högste, och andra smarta saker. Men om man får veta att man skall bli farmor, då blir man lite sturks, och väldigt impulsiv. Jag förhandlade med mannen, att om man lägger ett rejält bud, som vi faktiskt kunde, det var klargjort på förhand, och sedan får det vara bra. Ungefär som på Tradera. Han var nog lite tveksam, men gjorde tummen upp. Så jag lade ett rejält bud, med en viss ångest, för i hjärnan var priset aningen högt. Men har man bestämt sig, så har man. Vi vann budgivningen. När man kommer från en annan plats, där priserna är mycket högre, så kan man unna sig att slå till, bara för att man vill, och kan. För Känslan.
Det var det som gjorde vår granne så road. Det blev en av de högst betalda fastigheterna i vår nya kommun, och försäljningen kom därför med i Expressen, som en av de lyxigaste villorna i Sverige.


tisdag 24 mars 2015

Eternit och svansång

 Vårt hus har eternitplattor, precis som huset jag växte upp i. Jag tyckte inte så värst mycket om dem kan jag säga. Huset jag växte upp i var ett timrat hus, på en bild kan man se att det är målat i rött med vita knutar, förstukvisten var vit och grön, med en mycket trevlig upp-och-nedvänd knopp i mitten. Kvisten hamnade vid renoveringen på 50-talet utanför en barack som då användes som kök/bostad. Senare blev det utrymme för verktyg och kallades för Oljebo. Knoppen har jag kvar. Det var ett sånt fint hus, och allt detta försvann med dessa plattor.
 Detta huset, som jag bor i nu, har en helt annan form, och är inte timrat. Det är byggt under 30-talet, det kan man också se. Just då var tiderna bistra, byggmaterialet var ofta återanvänt, och inte alltid av så god kvalitet. man tog det som fanns. Här har det förmodligen varit spröjsade fönster, själva fönsterbågarna ser ut som då, men nu är det kopplade fönster. Under eternitplattorna är det en tunn isolering av glasull med en vindskyddande "papp" på. Under den fanns en liggande panel i gult.
Här fanns ingen dusch eller tvättmaskin, läget på huset är insprängt i en backe, så utrymmet att bygga på är ganska begränsat. Dessutom finns en väg att ta hänsyn till, i nedförsbacke behövs det plats för skottning på vintern. Så ville vi också behålla husets ursprungliga utseende så långt möjligt, och behålla utsikten så mycket som möjligt, från så många fönster som möjligt. Det blev mycket funderingar, och vi lade ut plankor på marken för att tydliggöra tankarna. Vi gjorde en liten "kont" på framsidan på 15 kvm. Den kläddes med liggande panel, falspanel. Den blev dock inte gul som vi funderade på, utan blågrå, målad med bryggsmörja. Det är mycket lärorikt att bygga. Det är mycket lättare att måla liggande panel än stående, falspanel är också rolig att jobba med. Ursprungligt har huset också varit klätt med liknande panel. Framsidan på huset, fortsättningen intill utbyggnaden, mot älven fick också extra isolering av västkustskiva och ny panel. Värsta kylan kommer därifrån, och då blev det också lättare att få skarven tät mot det nya. Vi valde kopplade fönster, i ungefär samma höjd som de befintliga. De sitter precis mitt emot varandra, för att få en  harmonisk utsida på konten. Fönstrens placering styrs från köket,Från fönstret i köket skall man kunna se igenom fönstret på den går väggen i översta bilden, och därifrån skall man kunna se igenom det lilla fönstret ned mot älven. Bara en strimma, men i alla fall. Hallens fönster är på motsatt sida det synliga fönstret på den grå väggen överst. 
Det är många som inte förstår Eterniten...... Jag tycker att den passar ganska bra på vårt hus. Det har inte varit speciellt kallt inne. Eterniten är underhållsfri, men lite skör. Jag skulle dock vilja ha en annan färg runt fönstren, och kanske lite fönsterfoder. Kanske.  Det är bra att bo in sig, för saker som man stör sig på kan också bli en möjlighet.
 Så har vi ju också älven, och vintern blir väldigt kort när svanarna kommer redan i mars!
 Så lyxigt att stå på älvstranden och titta på dessa pampiga fåglar!

 Ett par håller sig lite för sig själv.
 Utsikten kan man verkligen inte klaga på. Vi har inte så stort behov av att åka bort, om man säger så....
 I höstas var det ungefär 40 svanar här. På högsommaren  är det färre.
 Ren njutning!!


fredag 20 mars 2015

Vårsådd

 I tvättstugan händer det saker! Purjolöken, Basilikan och Oreganon är på G. Stänk-flaskan är bra att vattna med. Det fanns en liten blå duschflaska men den är helt slut i fjädern, och denna fungerar fint.
När solen värmer isen blir det fantastiska mönster!
 Vantar av ullgarn i röda nyanser. Rött är vackert! Stickor nr 3 mm, till en lagom stor damhand.
 Tunnare sockar i handfärgat sockgarn, med en kant av rester i Opal. Stickor 2.5 mm.


torsdag 12 mars 2015

Säkra vårtecken

 Vi rensar skogen på stormfällda träd, och av bävrarna fällda björkar. Så travar vi kabbar i långa rader. När ved-nerven gör sig påmind är det bara att dra igång vedklyven.
 På våren börjar besöken på brädgården, och då ligger det små "anteckningsblock" här och var.
 Som jag tycker om att sticka ute! I en kista har jag en hel del avklippta muddar från handstickade sockar. Om garnet är av god kvalitet är muddarna som nya, fast fötterna är stoppade till oigenkännlighet. För första gången gör jag som min mamma, stickar nya fötter! Ett ganska pillrigt jobb innan man får tag på de maskor man skall ha, men rätt så trevligt. Bra ljus vid köksfönstret underlättar. Jag tog båda på en gång, och stickar upp restgarner.
Belöningen är att sticka tjocka ulliga sockfötter i stereo, sittande på en bänk vid stranden, med solen som enda åskådare. Nu tar jag itu med nästa par muddar, dessa är redan klara!

lördag 7 mars 2015

Vantar av handspunnet garn

 När jag spann detta garn hade jag en plan!! Tyvärr har jag glömt den, nu när jag stickade av det. Så hade jag bestämt för  mig att det fanns två lika mindre nystan, ett använde jag till den första vanten, den med mera grön-blått i. När jag stickade nästa vante så hittade jag inte det andra mindre nystanet, om det nu har funnits... Så här i våren blir man lite yrsligare än vanligt. Det större nystanet hade jag spunnit så att färgerna blev annorlunda. Med lite god vilja kanske man kan se att de är ett PAR i alla fall. Spunnet av BLF, tvåtrådigt, stickor 3mm.
Enkel modell, liten krage, en liten resår som håller åt lagom. Mycket sköna, och inte så tjocka, nu när det är varmare. Plats för torgvantar inuti, då är de riktigt varma. Ser ni hur solen skiner in på köksbänken? Blommorna är också på G!

onsdag 4 mars 2015

Det brinner i en soluppgång

 Så sjunger han, Gösta Linderholm. Och i vårt fönster brinner det, av soluppgången.

En rak sjal, eller halsduk, av mjukt sockgarn och Bling. Hastigt fotat innan leverans.

Färgerna stämmer bäst på denna bild, men blinget syns ju inte så bra. Det blänker rätt ordentligt kan jag säga. Som en stjärnhimmel. Nu är inte bling-garn min starka sida, man behöver inte ha det över hela halsduken som i detta fall. Som effekt kan det vara roligt någon gång, men jag undrar hur det håller sig i längden....... Ren ull håller sig fint länge! Hoppas att den nya ägaren blev nöjd i vart fall.