måndag 30 april 2012

Skåpdörr och gammal grill

Jag gillar inte att slänga saker som går att använda på något vis. Detta är återbruk som har använts flera år. Det var en gång ett underrede från en gasolgrill...... Grillen var totalslut, men resten var bra. Hjul på ena sidan, bra handtag och så små avställningsytor. Måste ju gå att göra något av! Så fann vi en gammal skåpdörr. Den skruvades fast på den gamla grillen, och VIPS, ett Bra-Att-Ha-Bord! Det används vid kardning, omskolning av plantor, veterinärbesök mm.
Ha en skön Valborg!

fredag 27 april 2012

Storspoven

När djuren kommet ut på markerna så kommer fåglarna. När vi flyttade hit så var det en av de saker vi noterade, det fanns ju inga fåglar! Först släppte vi ut kalvarna, och sedan blev det får. För hela slanten. De passar så bra in i landskapet. En dag, när vi gjorde i ordning ena betet så såg jag ett fågelbo, mitt på betet, i närheten av en björk. Äggen såg ut som potatisar som legat för ljust, de hade blivit gröna med små prickar. Betet ägs av en granne och han berättade att förut så såg man ofta STORSPOVEN, men det var länge sedan. Nu cirklade den runt uppe i luftrumet och försökte avleda oss, så att vi skulle låta bli äggen. Det var första gången jag såg Storspovsägg och första gången jag såg storspoven på riktigt. Sedan dess har vi sett fågelparet varje år på våra beten. Massor av fåglar har det kommit. Men Storspoven har en speciell roll. Den hör ihop med markägaren på något sätt.
Nu finns inte vår granne och markägare i jordelivet mer. Begravningen var idag, och det var en fin upplevesle, om än rörande, och sorglig. Men så vackert, och nära. Prästen, en dam på 85 år, som gjorde det hela så fantastiskt fint, betydde verkligen mycket i denna svåra, men ändå ljusa, stund.
Och tänk, det är så märkligt, för varje morgon de senaste veckorna har Storspoven flugit över oss, precis där vi bor,och sjungit sin drillande sång. Det ser precis ut som den översta bilden. Jag tar det som en hälsning, och tänker att vår gode granne ändå finns kvar.

söndag 22 april 2012

Änglaull och tomteull

Här är ullen jag sorterade när jag kom att tänka på Borkan Tore, mannen med änglahåret. Det är Viljas ull, tvättad men ännu inte provspunnen. Det var inte mycket ull som gick till spillo. Dessa gamla raser kallas ju primitiva, men det är inte ett ord jag skulle använda. det finns inget primitivt, bara anpassat och funktionellt. Man kan läsa i Spinnbok av Lise Warburg att ull från gamla raser behandlas annorlunda än de som är framavlade för vissa egenskaper. Man får ofta se "karta" över en fäll och hur ullens kvalitet är på olika områden på fåret, men det gäller inte dessa raser. Ett Allmogefår, eller får av annan gammal ras som har fin ull, kan ha fin och användbar ull på nästan hela kroppen.
Lårullen brukar oftast vara för grov i mitt tycke, och mitt på ryggen kan den vara hårt åtgången av väder och vind och liksom inte bli något, på halsen kan den vara skräpig, och på lilla magen och benen för kort och kanske lite tufsig. Lite försvinner, men som sagt på lilla Vilja är nästan allt kvar, och så mycket ull hon hade. Ojoj. Den påminner lite om mohair. Det skall bli spännande att provspinna. Jag har inte kommit på det här nya bloggutseendet och gillar det inte riktigt för jag hade en bild till att visa så att skilnnaden på ull syns. Hmm, jag gör ett försök. JA! Det är bilden i mitten, med den tjocka, vita, långa ullen från Kärli. Det går lätt att spinna den, tunt och jämnt blir det, och det skall bli ett tretrådigt garn till att börja med. Nog ser man att det är skillnad på ull? Som Tomteskägg!

tisdag 10 april 2012

Märta- Stinas ull blev en korg: Stickat och tovat av handspunnet garn

En ganska sladdrig röra av stickat material, som sytts ihop och skall tovas. Man kan kika på beskrivningen " Sister´s Easy Felted Box Project" som finns på nätet. Jag har gjort lite annorlunda men principen är densamma. Man stickar sig ett kors. Först på längden, och så plockar man upp maskor på sidorna mitt på stycket i båda sidor. Jag stickade in två handtag men man kan ju göra fler om man vill, eller vara utan. Tovbrädan är gjord av en lokal snickar i Östra Jämtland på 80-talet och är av balsaträ. Gulsåpa och varmt vatten, jag har läst att rapssåpa är mindre uttorkande men det har jag inte provat än. Till värmlandsull behövs inte så mycket knådning, man skall använda obehandlat ullgarn till tovning, inte superwash. Blandgarn kan få annorlunda effekter och då får man ju kanske inte ett önskat resultat.
Jag tovar nästan alltid för hand, då har man bäst koll. Denna ull släppte också ut en del grova strån så hela alltet blev helt ludet, aphänder fick jag! När jag vill tova på ett speciellt ställe så tar jag båda händerna med det stickade emellan och gnuggar med cirkulerande rörelser och flata händer. Om man tovar i maskin är det bra att ha något större stycke tyg med, jeans eller så. Så länge det tovade är fuktigt kan man dra ut det och forma lite mera.
Så här såg det ut innan jag sydde ihop hörnen. Stygnen behöver inte vara snygga, man kan virka ihop delarna också. Det grå blev väldigt fint tyckte jag, så ena sidan på boxen fick vara grå, förutom botten. 140 gram garn gick det år av mitt tvåtrådiga tott- och Containergarn.
När ullen först blir blöt blir det verkligen sladdrigt! Här kan man se lite färgskiftningar, det var svårt att fota.
Nästan som persianpäls, heter det så? Småknollrig och mysig. Lilla hålet är handtaget och stickas som ett knapphål, här över 8 maskor. Jag använde stickor nr 7, 24 maskor brett är det långa stycket. Jag har använt rätstickning som ger en knollrigare effekt.
Torr och stadig. Håren släpper inte när det har torkat.
Mera att läsa finns till exempel här. Ull som tovas ospunnen blir mera kompakt och får en slätare yta. Tova är roligt och man hittar nya möjligheter hela tiden.
Jag skrev om Märta-Stinas ull någonstans och fick till att hon hade ull "som reder sig själv". Det är helt enkelt ull som är lätt att dela, tesa, och därför är väldigt lätt att spinna från tott, okardad. Tottspunnet gan av sådan ull blir nästan lika jämnt som kardad ull, om man inte spinner supertunt.Det är säkert någon form av jamska eftersom jag är från Jämtland, dock vet jag inte om det är ett uttryck som finns. Jag kanske har SKAPAT det, bara sådär, bara för att det behövdes! Tova stickat, jag tror att det tovar mest på bredden, men det kan också bero på stickor och garn förstås.

söndag 8 april 2012

Blåkullaförkläde av dukar

De fina dukarna kan bli många saker. Här har det blivit en ficka med en ängel på i mitten på duken. En liten bit snedslå passade precis att kanta fickan med.
Bröstlapp av tyg från second hand. Knappar från samma ställe.
Två dukar med likadant motiv längre ned på förklädet. Lite olika resttyger för att få rätt storlek. Knytbanden är nya, från bibbis textil. Detta blev ettt Blåkullaförkläde till en god vän! Ni vet hur det är när man skall bort, ingenting att ha på sig!

torsdag 5 april 2012

Tottspunnet garn

Gorgeous! Så skrev Deborah Robson om denna ull, som har suttit på vår Märta-Stina. Man kan spinna rå, otvättad ull, men jag är inte så förtjust i det, ullen är fet och även om vi oftast har "ren" ull så tvättar jag den oftast i varmt vatten. Något som däremot verkar lockande är att spinna från tott. Tottspunnet garn, det låter väl kul? Alltså att spinna ullen okardad. Märta-Stinas ull är lång med grova hår och den är lätt att dela, eller tesa. Man kan dela på ullen med kammar eller andra bra sätt, eller spinna allt tillsammans, som när man spinner från tott.
Sagt och gjort, efter torkning av ull så tog jag en korg och plockade tussar av ullen som jag tesade och spann vartefter. Två rullar halvfulla, sen måste jag tvinna och se hur det blev! Faktiskt så smög det in en otvättad tott också, men det var inte lika kul......
Tada! En härva tottspunnet garn, det är ju inte det mjukaste, men starkt och garnet har mycket karaktär och kropp! Fint att väva rutor till en väska, stickad eller virkad korg eller väska, eller ett par rejäla varma sockar föör de kallaste dagarna. Inte ett gan man kan köpa för pengar i garnbutiken precis! Vad är fin ull kan man undra...... Ja, den har klarat vår Märta-Stina från väder och vind, har inga kemikalier i sig, är verkligen närproducerad och garnet är bara behandlat med kärlek. Men, till pulsvärmare är det nog lite för strävt. Denna ullskulle bli jättefint tomteskägg också! Blåkulla får allt vara för mig i år, kvasten har blåst bort och det "nya" jag gjorde för resan har flyttat österut, så jag har inget att ha på mig!! En Glad Påsk önskar jag alla!

söndag 1 april 2012

Sjalen i Värmlandsull

Handspunnet garn av ull från egna får, den färgade ullen är lammull. I det rosa/lila finns också lite silke.
Den enkla sjalen är klar. Jag avslutade med en slätstickad kant längst ned med den lila delen av nystanet, så långt det räckte.
För att få en fin kant och lite naturfärg så virkade jag en lite uddkant med dubbelt entrådigt garn av Flanellens ull. Tvättade, rullande in i handdukar, och hängde på tork över en fåtölj, på en fäll. Riktigt vårig och skön att ha en vårig dag med lite kyla i luften.