Ananasfiber och annat spinnbart

Ananasfibrer!!!!

 När man är sjuk så blir hjärnan lite emot en och det är lite extra rörigt. Någon stygg krumelur har gjort mig sällskap och håller mig vaken om natten. Det är ju ljust dygnet runt så det gör inte så mycket. Men träligt är det! Det gamla kaklet från det rivna huset har fått en ny plats runt spiskåpan hos grannen. Ingen bild än..... men när vi kikade på en husannons, vi skall inte köpa något!,  så såg jag kaklet i en blå nyans! Detta hus var byggt 1912 enligt uppgift, på vårt kakel står det 1934.

 Visst är det häftigt när det finns lite gammeldom kvar att njuta av!

 Årets första tomat är plockad! Venus!

Jag hittade en fin samling fibrer för spinnrocken på Tradera. De flesta har jag provat förut men det ligger en vit kokong i mitten på höger sida och det är ANANASFIBRER!
Någon gång i början på 1900-talen använde man detta av väva tyg av, man har även använt det till fiskenät. I Filippinerna finns det fortfarande kvar om jag har förstått det rätt. Det var mycket intressant, och den skall jag spinna och väva av. Bilden högst upp är lånad av Textile Today.

Lovikka

 Jag stickar Lovikkavantar till barnbarnen, av rester från lagret. Förra året stickade jag till yngsta dottern, och hon tyckte att de inte var lika varma som de jag gjort innan. När man känner på det nyinköpta Lovikka-garnet från lokal garnbutik, alltså från Stan, som vi säger här, så är det mjukt, men har inte så mycket kropp eller substans om man säger så. Så, nu har jag delat på garnerna för att analysera! Det är så man lär sig, man analyserar, för att få veta vad som fungerar, eller inte. Det nya är orange, luftigt och det blir två delar, knappt tvinnat alls. Långa fibrer, utan krus.

Här är Morjärvs Lovikka-garn, från lagret, fem lätt tvinnade trådar, det går lätt att rugga upp, och blir mjukt och gosigt! Så synd att Morjärvs Ullspinneri inte finns kvar!
Det tunnare, utan kropp, får bli muddar.
18 kalla grader, och lätt snöfall hela dagen. I morse var det 22 minus. Ner till 20 går det riktigt hyfsat, under där tycker jag inte är varken för människor eller djur.....

Handspunnet, Koft-KAL och stickade byxor

 Det är Koft- KAL på G. Jag har spunnit 660 gram garn, med inspiration av naturen och fåren som levde däri. Melerat, naturfärger, lite grönt och rött, och så en härva vitt, som färgats röd. men jag är också lite sugen på att sticka i lönspunnet garn, naturfärgat med lite röda toner.

 Så därför har det hängt en ansenlig mängd garn på tork, nyfärgat, i rödaktiga nyanser. Färgat på beige och nougatfärgad ull. Medan jag funderar vidare på garn....

har byxorna till barnbarnet R blivit klara. En specialbeställning i Retro färger, som pappa R tyckte så mycket om. När han var liten hade han en stickad overall i samma färger, men vart den tog vägen vet vi inte. Så, byxor fick det bli, och en kofta, snart...
Det bruna garnet är lammull av egna får i mörkbrunt, och alpacka i samma färg. Det gula är färgat garn i BFL, köpt från Garnasinne. Tar färg bra och bra att sticka med.
Stickor 3,5, från häfte med namnet "Babystickning på stickor 3,5 - 4" av Lene Holme Samsoe.

Återbrukad Förvaring, eller Grönt är Skönt

 När man bygger går det en förjordad massa skruvar, av en massa olika typer och varianter. En del ligger i fantastiska små lådor! Dessa läggs i en egen hög för mig! Denna låda passar perfekt att ha en nyspunnen spole i, man vill ju inte att det skall nötas och komma åt något olämpligt om man till exempel har den i väskan.

Lite färg kan vara roligt, en grå och regnig dag som denna. Ullen är BFL och lite silke, färgad av The Willow Fairy. En del av denna ull har jag kardat med värmlandsull i grått. Den ligger och väntar på spinnerskans händer! BFL, det är trevligt att spinna, och roligt att färga. Mjukt och skönt. Lättspunnet, håller även för sockar. Sockgarn brukar jag tvinna lite extra, och ha lite längre fibrer i ullen. Entrådigt garn är finfint till sjalar eller pulsvärmare! Det behöver inte vara flortunt....

Höstdagar

Fantastiska lingon, fantastisk natur, och finfina Tranbär! Det är bara att suga in härligheten och lagra upp energi för kommande dagar!

Vid den lilla tjärnen fanns det Tranbär, naturligtvis väldigt nära vattnet, som att vandra på gungfly......

Lite lek med ull har det blivit. På min Blending Board, som precis har kommit till rätta, blev det några "korvar" att spinna av. Det är roligt att experimentera med ull och färg!

Mjuk, mjuk ull, från Willow Fairy Wool. Höstigt röda och turkosblå nyanser. Det skall vi leka mera med när det blir mera inneliv.

Den turkos-aktiga väggen/räcket på övervåningen har fått sig en omgång med kofoten....... Det är helt otroligt så mycket skrot det blir när man river....... Många lass till skroten har det blivit denna sommar! Huset byggdes som sagt på 1930-talet, en ganska fattig tid för byggare häromkring. Mycket av virket är återbrukat, man kan se rester av murbruk och annat. En del virke har lite bark kvar, vilket inte heller är bra. Det skapar risk för ohyra och "pulverrester". Inte så bra att ha i hus.

Det som blev kvar efter kofots-massakern kläs in med OSB-skivor som blev över från bygget. Undrar just vad detta slutar....

Januarispinn

 Det har spunnits lite, fibrerna som jag testade på min Blending Board, har blivit ett sjalgarn, i gott sällskap med annan kardad ull, från egna får och köpeull. Lite vårhimmel, lite vit snö, lite guld i tillvaron, och lite rödaktigt med glitter. Drygt 140 gram, blir nog en lagom sjal att slänga med runt halsen. Jag som inte tycker mig vara någon sjalmänniska har ofta en sådan runt halsen. Det värmer gott när det är kallt, 25 minus i morse.

Årets första spinn, men inte det sista hoppas jag!

Nytt åt, nytt liv

Nytt år, vad skall vi fylla det med?
Blending board, en skärbräda med kardmatta, att göra spännande blandningar på, för att spinna häftiga garner. Beställd som en eftersläntrande julklapp från min bästa kompanjon, alltså Mannen. Lite oväntat, för jag har inte känt något större behov, men spinna det är verkligen balsam för själen, och så mycket kreativitet det blir av ull och fibrer i alla dess former. Absolut en finfin början på året. Dessutom har jag fått ett barnbarn till!
Han föddes förra året, på annandagen, men ingår helt klart i allt det nya.
Många andra förändringar lär det också bli, nya beslut att fatta hela tiden, nya projekt och kanske några nya färdigheter. 2014, det blir ett spännande år, känns det som!
Tillägg: Beställd, och snabbt levererad kom den, från Gudruns Ullbod. Jag tänkte först knåpa ihop en själv, men kom på att kvaliteten inte skulle bli lika bra, och då fick ju Gudruns Ullbod också göra affär. Perfekt!
Provad och spunnet till sjalgarn som jag kanske skulle ta kort på...... Ingen ordning på allting är det!

Mera Ull Åt Folket, I begynnelsen var spinnandet.....

Deborah Robson heter en dam från USA, som har gjort ett fantastiskt arbete med att visa  ull från olika gamla raser, från hela världen. Denna DVD är magisk, hon har ett sånt härligt sätt att berätta och visa hur man kan använda olika typer av ull. Passar bra för en ullnörd och allmogefårnörd som mig!

I begynnelsen spann jag på slända, för att liksom få in tekniken.  Jag fick goda råd av Tina med shopen Spinspiration, och köpte även en del fibrer. Corriedale var ganska bra att spinna, mycket lättare än Merino som jag inte är så förtjust i över huvud taget. Jag hade ingen egen ull, den hade jag skickat iväg för lönspinning! En av de första sakerna jag bestämde mig för att göra av handspunnet garn var en tröja. Jag hade lite alpackaull, avsedd för tovning egentligen, som blivit över sedan jag hade skickat lammull i fyra färger, och motsvarande färger an inköpt alpackaull, för lönspinning. Jag kardade denna med lite ull från egna får när det blivit fårklippning igen. Tröjan blev så här, den är väl använd och håller formen fint, den kortare ullen luddar lite men jag är verkigen jättenöjd, och idag mycket förvånad över att den är såpass jämt och fin, nybörjare som jag var. Nybörjare är jag fortfarande fast det har blivit massor av meter garn!

Min Käraste Spinnrock, den kom till mig med kärlek. Min mamma blev dement, och innan hon "försvann" in i sjukdomen så frågade hon om jag ville ha spinnrocken. Den har så länge jag minns, stått uppe på vår vind, i huset där jag växte upp. Ingen har någonsin använt den i vår hem i mitt minne, och den har inte haft något snöre. Däremot en korg, som är lika gammal som spinnrocken. Min mammas farmor har haft den, och den är från 1800-talets mitt. Många har lärt sig att spinna på den, den var ute på spark vintertid för att vara med på samlingarna som man hade, dåtidens stickjunta, och farmor lärde ut konsten till andra. Senare övertog min mormor den sysslan, hon lärde bland annat mina fastrar att spinna. det är självklart att jag ville ha den! Den är min allra vackraste spinnrock, och den fungerar finfint. Men, om man ser på bilden så är den ju NAKEN! En naken spinnrock har ingen tråd på rullen! Och inte har den något snöre som driver den heller. Jag fick bege mig till biblioteket för att hitta en bok, och knyta på ett. Sedan tog mitt liv en helt ny vändning! Min värld blev helt Snurrig! I början var den inte lätt! Det är mycket som skall klaffa för att det skall bli GARN. Man skall trampa lagom, med jämn fart, drivsnöret skall vara lagom spänt så att tråden lindas på, man måste flytta garnet mellan krokarna, och visst ja, man skall ha koll på fibrerna! Rena paniken!

Några bra böcker att läsa är: Start Spinning, Maggeie Casey, finns även som DVD. Mycket bra. Spinnbok av Lise Warburg, på svenska, äldre bok som tar upp även äldre redskap. Det finns också många filmer på YouTube. Det blir säkert mera ull i nästa "avsnitt"........

Till sist: Lilla Vilja, som var så sjuk att vi trodde att vi skulle mista henne hösten 2010, efter all behandling blev hon så Go, så Go, och Stor! Bilden är från hösten 2010, ljuset obefintligt, fåren nyklippta, och lilla Vilja vill kramas! Nu blir hon ännu större, för hon är havande! Oj, så runda flickorna börjar bli! Den gula jackan och den blå mössan har numera brännhål, men är fortfarande i livet, de också.

Flor var det här!

 Handfärgade fibrer av olika sorters ull, mohair och lite silke. Det skall gå åt rött.....

Jag har läst en del om parfymer på sista tiden. Min ena syster  hade för många år sedan några goda dofter på butelj som jag snusade på, Poison och Salvador Dali...  Lite mystik, rött, orange, malvarosa, orange, nästan brunt och lite aprikos ull från Värmlandsfåren. Kan man karda och spinna doftminnen?

Det bästa med Cognac

Det bästa med Cognac är färgen!
När alla färgbaden var klara fanns lite restfärg i kastrullerna.
Den blandade jag modigt i en kastrull! Det blev som mörk Cognac, eller mörkt guldbrunt te, om man gillar det bättre.
Lite fibrer i blandning av BFL och Kidmohair, kanske 50 gram.
Jag "löste upp" fibrerna lite innan jag lade dem i varmt färgbad, tänkte att det kanske är lättare att få bättre genomfärgning då. Ibland vill man slippa det vita som kan bli, särskilt i täta topsband, tycker jag. Fast jag är inte så erfaren. Än!
Det är längst till höger, blev alldeles som jag hoppats!
Så är det mohair i mörkblå och grönt, "pralinfibrer" i mörka, dova toner, en bit topsband som blev snudd på limegrön mot olivgrönt och lila, och ung mohair, yearling, i rött, blått. lila, grönt och så nypvänligt att man kan ha det på kudden!
Helt själv har jag kokat ihop detta, och lite egen ull och alpacka från Olga.

Färga i kastrull var en bra upplevelse, faktiskt skonsammare än micron, säkert inte så energikrävande heller. Mera som långkok, och det kör vi med här ganska regelbundet.Sen får det stå tills det är helt kallt, sen sköljer jag med vatten och tvättar det.
Den egna ullen är ju ofta mörk, då tror jag absolut att det är bra med långkok, fast koka var väl mycket sagt. Lite bubbel är närmare sanningen. Med citronsyra till sur smak, men inte så att håret reser sig. Jag gillar citron, om det kan förtydliga smakupplevelsen.
Det blir ofta bättre än det ser ut! Jag försöker att inte blanda de olika kulörena i kastrullen. Kastrullull hade jag inte provat utan tips från Ingrids Funderingar, det låter barbariskt men är det faktiskt inte. Mera färg skall införskaffas i sinom tid.
Alla kastrullerna förpassades ut på altanen för avsvalning. Där såg jag också bättre hur det blev....
Ullen från Olga, det var bara ett uns, tvättades i diskmedel och sköljdes innan den fick komma i färgbad. Samma färgbad som de röd-blå-gröna fibrerna hamnade i. Här ligger alpackaullen i tvättvatten efter färgning och det blev milda fina färger.
Lätta att karda in i egen ull och spinna en tråd att tvinna med något enfärgat i egen ull....
Så har jag överlistat katten Molly, men det får vi ta en annan dag......
Tillägg!
Färgen jag använde är Färgkrafts Syrafärg för Ull och Silke, köpt hos Färgkraft, finns även hos Gudruns Ullbod.
Jag har använt både ättika (tidigare färgningar) och citronsyra (senaste kastrullfärgningar).
Det finns även Zenit. Och utländska varitanter, Jacquard till exempel.
Eftersom kastruller är större än glasskålarna som jag har så behöver man inte dutta på fibrerna för att få färgen igenom. Det kan vara en fördel, och så tiden! Särskilt på mörkare ull.
Man lär sig saker hela tiden, och fibrerna skall blötas innan, då blir det mycket bättre.