Det bra stället var bakom en ljusstake och nu är det fotat. Ute snöar det så det blev vanliga tråkiga innefoton. Jag är också insnöad..... Jag läser i boken så fort jag hinner och undrar om jag inte skall vara en duktig flicka, ehhhhh, tant, och sticka de små testlapparna som finns i boken som lektioner, först. På min Lendrum spann jag beige ull av Flanellen. Jag har kardat som vanligt, det speciella är nog mest fåren som den har suttit på. Inte långa tänkhår i ullen, utan mer jämnlång och finfibrig. Dessutom är det en mycket trevlig och social dam.
På Niddy-Noddyn, eller Härvelträet, 204 meter och ca 50 gram.
På min gamla Kristina Magdalena spann jag Svartnosa-ull. Hennes ull är som änglahår. Inga långa täckhår här heller utan mera jämnlång och blank. Lystern i ullen är jag väldigt förtjust i, och den var fin i årets ull, det tyckte även klipparen. Men denna ull är från förra året. Det är lätt att spinna den ullen tunt, däremot fick jag skärpa till mig och inte trampa så fort. Vilken SNURR det är på henne! Lättrampad och snäll är hon, Kristina Magdalena. 60 gram och 240 meter. Det blir ungefär 400 meter/hg i båda fallen, och så hade jag tänkt.
6 kommentarer:
Som vanligt häpnar jag över din fart! Och så blir det som du har tänkt. Tänk om det ändå blev det för mig... nån gång i alla fall :-)
JA nog har du fart alltid! Ska det bli sjalar av det fina garnet?
Blir imponerad över hur mycket du får gjort! Väldigt fina garner, ser så jämna och bra ut. Jag ska nog ta fram spinnrocken och öva lite...
Vilken lyster på dom härvorna - fantastiskt!!!
Oj så fint! Men är det inte svårt att spinna så där tunnt?
Spännande det där när idéer liksom bara plingar till i skallen på en och man bara måste testa!
Imponerande garn! Så jämnt och vackert
Skicka en kommentar