Färg och form, linoleum, och FOT-gos

 Så här i höstmörkret så är det lite roligt att kika på färg och form, vart man än kommer åt.
Vi brukar ibland köpa granatäpplen och pilla kärnorna i salladen. Halva köket blir rödprickigt, men det är färgglatt och gott. Nu har jag ju plockar tranbär, och lade lite sådana i salladen i stället. Plockade på gångavstånd och helt ekologiskt odlade, helt Naturligt. Lite frostiga ligger de där och väntar på hungriga magar att mätta. Rimmad fläsklägg, rotmos, detta älskade mos, och så buljongkokt purjolök. Ojojoj, det är en härlig höstmåltid. Fast i almanackan står det Vintermånad.... Här regnar det och är klet och kladd överallt. Och snorhalt när det fryser till på natten.

Det är så trevligt med saker som är MERA! Som dessa exempel: Gamla mattor av linoleum. Vid första ögonkastet ser man ett röd-och vitrutigt golv.

 Detta är en gammal linoleum-matta i oskadat skick. Verkligen lite annorlunda. Om man tittar nära ser man att det är flera nyanser i rutorna, och inte två färger rakt av. Men ser mera när man kommer nära, och tittar två gånger, eller flera, som jag har gjort.

 En annan matta är grå med små rosor på, lite sträva, men förvånansvärt hela, de är nog från 50-talet. Det är roligt med gamla saker som håller och lever. Vid första anblicken säger det kanske: släng skiten och sätt in nytt! Men när man har tittat flera gånger, och upptäcker detaljerna, då fastnar man liksom i något annat, går det att spara? Under dessa mattor finns det golv av trä.

Fot-gos! Något nyare är dessa strumpor, i resårstickning. Från 70-talet! Den snälla Fale-mamman stickade knästrumpor till sin yngsta dotter! Och resårstickning är ju så tråkigt! Strumpan till vänster är gjord i ullgarnet Hambo, från Kilafors. ( Många härvor har jag haft på mina armar när mamma nystade.) De är lite tjockare, gjorda för rejäla skor och inga fina stövlar i skinn precis. Den till höger är tunnare, kanske Frösö-garn, ull förstås. De har fått nya fötter! Dessa kunde man ha i ett par gröna stövlar av fint skinn, med klack. Passade fint med kjol till. De är ju rätt så gamla, strumporna, kärt förvarade, och numera klämmer jag bara på dem. De är i perfekt skick! Mamma saknade sin stickning så otroligt när hon inte kunde sticka längre, så, bäst att sticka på, eller vad säger ni? Man kan ju inte beskylla Fale för att ha lidit av en diskret smak i vart fall!