fredag 2 september 2016

Underbara Clara och hur jag överraskade vår snickare

Underbara Clara har skrivit ett inlägg i Expressen om Ernst och sönderrenoverade hus. Jag gillar det hon skriver. Hon sätter ord på det jag tänker.
Risken med alla program och tidningar som visar likriktade hus, med  vitt, vitt, vitt, eller svart, svart svart. Överallt visar man det som är populärt just för stunden, och populärare blir det, just för att det syns överallt där folk tittar, och vill göra till sitt.
Om man gillar gamla hus, eller färg, eller över huvud taget att SE själv, så inspireras man till att göra något som man tycker om, och gör en egen stil.
Om man går efter det man matas med, vitt, vitt, vitt, så är alla hus till salu inredda med just det.
Det går ganska fort att förändra ett gammalt hus, men det är svårt att få tillbaka känslan.
Nu ser jag också att många tar bort tapeter eller annan beklädnad på de timrade väggarna för att låta "väggen" vara bar, och virket synas, som i en koja, men det tror jag inte var så vanligt och inte heller önskvärt på den tiden. Det såg nog "fattigt" ut. Vad är problemet kan man undra.
Jo, för mig är det väl det att man inte väljer själv.
Om jag nu känner att jag vill göra om något, och måla om mina väggar, skulle jag verkligen välja att måla allt i vitt, och ta fram den nakna timmerväggen?
Skulle jag verkligen bli strålande lycklig över en burk med svart målarfärg och måla min köksluckor?
Åh, jag menar inte att man inte får måla svart,  jag menar att man skall gå in i sig själv, och välja därefter.
I gamla hus skall man bo in sig för att känna vad som behövs, man ändrar sig lite efter ett tag har jag märkt.
Vår eminente snickare, som jag är evigt tacksam, har hjälpt oss med ett litet hus i en annan del av vårt vackra Jämtland.
Vi besökte för ett antal år sedan en ort utanför Stockholm, det var inte så utbyggt där som det är nu. Husen är stora, några som verkar vara byggda för 8-barns-familjer, i varierande stilar, och ganska nära varandra.
Jag som gillar hus tänkte att jag går runt området och får lite inspiration!
Jag gick, och gick, och undrade lite förbryllat varför man har stora balkonger ut mot gatan och ett hus står precis på gräskanten på den andra sidan. Det blev liksom ingen mysfaktor i min lilla hjärna. Det fanns ganska många svarta hus, med små detaljer i avvikande färg, och små lampor med uppåt-och.nedåt-ljus vid entré och garage. Jag fick ingen inspiration alls, jag blev bara trött i luvan.
Jag ser färg och form lite olikt andra tror jag, eller vet jag.
För mig är nästan alla svarta hus, undantag finns, som svarta hål, eller lådor. De utstrålar mörker i min lilla värld, om de inte har någon extra form ,eller att det passar in i omgivningen.
När vi tog bort plattorna på väggen här så fick den väggen en mörkt brun färg, och jag kände på en gång att jag vill verkligen inte ha ett svart hus.
Vår snickare kom in på lunch och han hade bland annat hjälpt till att  klä huset i en annan del av länet med asfaltboard.  Huset fick ett mörkt yttre på den väggen, och han blev helt perplex när jag uttryckte mig ganska drastiskt om mina känslor för svart, och hus. Själv hade han och sambon målat köksluckorna i svart, och han tyckte att det kan vara en poäng med att se när renoveringar är gjorda.
Han funderade också på alla "renoverings-program", och hur de påverkar folk. Det är ju roligt att se, och ser ju ut att gå så fort och enkelt. Det står inget om tid och hur många som egentligen är där, och hur mycket tid planeringen har tagit. Inte vad det kostar heller, om man skall anlita. Det är lätt att ta på sig för mycket och bli stående med något "ofärdigt" som man ångrar eller sliter ont med.
I november står mörkret tätt här i Jämtland. Hur kul är det att komma in i sitt kök med svarta luckor, eller komma hem till sitt hus i svart....., med lampor som lyser uppåt och nedåt? Där det inte finns några grannar inom synhåll?
NixPix, inget vitt, vitt, vitt, och inget svart hus för mig!

5 kommentarer:

Viola_T sa...

Vi svenskar är rätt osjälvständiga, rädda för att inte tycka som andra svenskar. Det innebär likriktning. Håller med om svart men jag är ännu mer emot svarta tak som blir "svarta hål" i rymden (utom i städer med skivfalsade plåttak). Jag arbetar själv ett falusvart litet hus här på gården sedan 2001 - bland en mängd röda. Men numera byggs många lättindustribyggnader i prefabelement med frigolit inuti och mörkgrå plåt på utsidan. Mörkt, stort och tråkigt i mina ögon.

När det gäller fasadbelysning håller jag också med dig!

Hur folk har inomhus stör mig inte lika mycket eftersom jag inte ser det - vare sig jag tycker om det eller inte :-)

KataM sa...

Så klokt skrivet, tänker jag som har vitt, vitt, vitt i alla mina rum. ;-) Fast så har jag velat ha det länge, långt innan det blev så inne. Därför att jag är allvarligt ljusberoende och inte vill att en enda gnutta dagsljus sugs upp av tak och väggar. Färgbehovet tillfredsställer jag med hjälp av textilier (fast gardinerna måste vara ljusa och tunna) och andra inredningsdetaljer. Och när ljuset reflekteras mot föremål med färg, får väggarna en svag färgton som skiftar med solens gång över himlen, och det är så vackert om man bara är uppmärksam nog för att se det.

Cecilia sa...

Huvudet på spiken som så ofta!
När vi köpte vår lägenhet var en av pluspoängerna att den inte renoverats. Köksskåpen är målade någon gång men det är originalstommar och luckor. Vissa golv är från byggåret, 1960, tapeterna är nog bytta någon gång men tidlösa och diskreta och passar oss. If it ain't broken, don't fix it!
I hallen ligger en plastmatta och låtsas att den är furugolv, den ska ut! :-)

Magganmagi sa...

Håller med dig i allt!! Ja, du Fale, här har det hänt saker må du tro! Jag håller på att flytta ut från den moderna, kala, vit-vita funkishuset och in på en gammal gård. Gården flyttades till platsen på 1850_talet vid laga skiftet. Renoverad runt slutet 40- början 50-talet. Jag tänker INTE modernisera. Bara varsamt och på sikt (lååångsamt har jag lärt mig på gamla dar, hihi) ta fram det gamla:-).
Kul att se att du tagit bort plattor på ert hus. Det vill jag göra på mitt så småningom. Nu är planen att visa på bloggen vad jag håller på med:-) Stor kram!!

AnJa sa...

Nej fy för vitt, vitt, vitt! Och svarta köksluckor? Usch! När jag skilde mig för 16 år sedan och flyttade till ett väldigt gammalt orenoverat hus slet jag ner de bågnande pappen i salen och fick fram den allra ljuvligaste timmervägg! Med rester av olika gamla tapeter! Det har jag kvar där ännu och längtar dit ibland fast jag trivs bra hos Gubben min.