fredag 21 september 2012

Har hon med sig stickningen???

 Sade besiktingsmannen till Mannen, och nickade menande åt lilla jag. Annars, kommer den inte att gå igenom! Rosten, sade han, till kollegan, kolla rosten noga på den här. Jag brukar ha med mig en stickning på besiktningen. Det finns ju vissa som kommer ihåg sånt, som den här besiktningsmannen. Kolla balkarna noga, sade han till kollegan, som var helt ny för oss.
 Kollegan var en trevlig besiktningsman! Han strök över lacken på huven och undrade om den var omlackad. Han såg ju inga små hål i lacken. Nej, svarade mannen, det är helt original! Men rutan, sade besiktningsmannen, det står ju VOLVO på den, och inte ett stenskott!? Är det en NY bil?
Nej, det är en Volvo 240, från 1983. Som att sitta på en parkbänk och åka, bra sikt, styv i fjädringen, blank och fin. Knappt inkörd! 5900 mil! Hur det gick? Den gick igenom, och nog var det tack vare stickningen, det är jag helt säker på! Bilderna är klickbara! Ingen har suttit i baksätet och ingenting har varit i bakluckan. Bilen är i nyskick enligt Motorhistoriska Sällskapets besiktningsman.

3 kommentarer:

AnJa sa...

Som volvoiter sitter vi nu och dreglar över bilderna! Är det er bil??? Vilken skönhet!

fale artut sa...

Bilen är Mannens, och är en "klämbil" att njuta av vid speciella tillfällen!

Mia stickar sa...

Klart det var stickningen som räddade bilen! Om nu den bilen gentligen behövde räddas ser ju ut som ny!