Naturprodukter och linfärgad ull

 Här är matfirrarna, abborre var det ja! Den ena var riktigt stor, den fick mannen äta bara för att han var så häpen över att jag fick något! Lite extra skall han ha för att han står ut med ull och ludd, häftiga infall och sömniga ögonlock! Sån fundamental LYX att fiska upp sin middag! Ojoj, vad vi njöt av maten! Katten tyckte att matte var riktigt bra en stund, hon är inte alls så sugen på torrfoder längre...
I min släkt var det vanligt med hushållsfiske, men jag har bara följt med pappa en gång, och då hände det inget förutom att min nya stövel fick en rispa av isborren. Sedan har det varit dåligt med fiske för min del. Men nu, när Tant-ålderns vår är inne, nu blir det fiske och liljekonvaljer, till alla andra bra saker som finns redan. Man kan säga att jag har far med mig när jag står där med mitt spö, nu och då, när andan faller på. Ungefär som mamma är med i min stickning och allt pysslande i köket, och hos djuren.
Det är mycket jobb med djur, men djuren i sig är mera till glädje än arbete. De är också alltid lika tacksamma om än påträngande, när man skall ge dem mat. De klagar inte, eller surar.

Det blir något på bloggen framöver av dessa produkter i naturmaterial, en disktrasa av lin, en brödpensel i trä, och en rotsaksborste i trä, med mjuka fina linjer. När jag lade upp sakerna på bordet såg jag att det nyspunna garnet från Flanell har samma färg som trasan i lin. Så vackert det är med naturmaterial, det lever på ett eget sätt!
Sakerna, förutom garnet, är inköpta på Kulturarvet i Östersund, där finns en doft av tjära och en känsla av svunnen tid. Där får man många goda råd och trevliga samtal, och gratis inhalerande!
Återkommer till detta när jag har haft stånnan att fokusera så att det blir som jag har tänkt.