Så vackra gamla skyttlar! Den svarta är av modell större och har en finurlig "sträng" som man trycker på för att sätta i och ta ur spolen. De två undre skyttlarna är av annat material än jag har sett, lite gråbrunt, och mycket vackert.
Den lilla vävstolen var täckt med ett handvävt tyg, med vävda bårder. I cottolin-varpen slår jag in lin och restgarner för att städa upp i lagret som följde med. Det blir handdukar modell rustik. Man kan se att det finns en rand i väven, det är ett fel i solvningen, och väven var redan på gång när vi tog hem vävstolen. Gissningsvis två meter är på tygbommen från den förra ägarinnan Märta. Om man skall få bort det måste väven klippas ned och trädas om från kanten. Det tycker jag är lite onödigt och låter det vara kvar som effekt. Jag har pysslat en hel del med varpen, och nu är den i rätt bra ordning. Mer om det senare. Min första vävupplevelse var på slöjden i unga år. Vår slöjdfröken Karin gjorde i ordning vävstolen varje år, så att alla som ville fick prova. Min lilla randiga väv blev en kudde. Sedan vilade vävningen till sig till början på 1980-talet, då jag gick tre kurser och vävde allt möjligt, mycket finns fortfarande kvar.
Det är det som är det bästa med att skapa, man kan få mycket fin kvalitet om man använder ett gott material. Även om det är lite vävfel och andra "personliga" inslag i alstren.
.JPG)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar