onsdag 11 november 2020

Höst i Jämtland, Bjurholmshöns

Hönsen älskar att var ute och leva rövare. Vi har gropar och rivspår lite överallt.
Det är skönt att de har möjlighet att röra sig fritt, när det blir metervis med snö och kallt på riktigt går de inte ut, och det är ju lite trist.
En kolsvart tupp. Ny för i år. Det blev en väldig oreda i flocken när den gamla tuppen försvann. Han var inne på sitt fjärde år och det kändes som det var dags att få in lite nytt. Vattenhål hittar de överallt, vatten är viktigt.
Nytt? Är det inte Gammal-Tuppen? Nej, det är han son! De är så lika så man undrar man ser fel! Vi har sparat två tuppar, på 11 hönor. Vi får se hur det går, än så länge är det toppen.
Gurkan som står i österfönster kämpar på

, gurkorna blir små och mindre, men goda! Då kan man väl inte putsa fönstret.........?

Vi har en återvänd Mechelner som undrar om det inte är fika snart!

Så där skulle ordningen inte vara, men det är så trassligt att ändra så så får det bli.
 

2 kommentarer:

Hantverkarglädje sa...

Oooo vilka härliga höns. Dem skulle jag gärna ha. Följer din blogg för det mesta men är lat att kommentera. Ha en bra dag i alla fall.

AnJa sa...

Höns verkar härligt att ha men trist med fågelinfluensan som du skriver om i nästa inlägg. I höst tog vi inte in några gurkor, de hade blivit så fula. Istället fick physalisen pryda köksfönstret. Nu är den nerklippt och jag ska försöka övervintra den. Ha det fint!