Höstfärg och skördetid

 Det har varit ett besynnerligt skördeår........... Tomaterna har inte fått sitt ljus, och en kall sommar är inte riktigt deras grej. Det som ändå blev tomater får ligga inne och mogna på eftersom. Runda, ovala, pyttesmå och större, rött, aprikos, omoget gröna och gult, med en sommarmorot i cerise-lila yttre, gult och orange inre, den fantastiskt goda broccolin i grönt. Så rikt det känns äta av, och att ha det på bild. Kålen har haft en fantastisk sommar. Svartkålen växer och växer, kålrabbin var fantastiskt god, spetskålen kom igång sent men blev fin, broccolin blev utsökt om än inte så stor mängd.
Svarkål har vi skördat många gånger och det finns torkad svartkål att frossa av i vinter. Jag har gjort pesto med svartkål och lagt klickar i potatisgratängen, det är en riktig höjdare. Nu senast frös jag in den i korvar i folie, som med kryddsmör ungefär, för att ha i vinter, men jag vet ju förstås inte hur resultatet blir.

 Potatisen kom igång seeeent, blev satt seeeeent, och togs upp seeeeeent. Den ville inte sluta blomma när den väl börjat. I söndags togs de sista upp, 285 kilo blev det, förutom de spruckna och skadade som får komma in på en gång och bli något gott. Jag har då aldrig tagit upp potatisen så sent, från älgjakten till mitten på september är vanligt. Riset hade blivit gigantiskt och ingen frost har vi haft. Flera skopor med ris har mannen kört bort.

 Ett Hjärtligt potatisland får jag säga. En Hjärtepotatis av mandel, det är potatiskärlek det.

Höst har det blivit. Både lite sorgesamt och vackert. Mörka kvällar att lysa upp med tända ljus, spetsgardiner i fönstren för att släppa in det lilla ljus som finns, färger att njuta av, marmelad av blåbär och nypon för att minnas den sommar som gått.
Förlåt en Virrekorv!
Jag har kokat blåbär och nypon var för sig, och inte tillsammans! Nyponmarmelad finns i senare inlägg.