fredag 12 februari 2016

Bodil Malmsten och det Svenska Språket

Det är bra konstigt. Bodil Malmsten. Hon har liksom alltid funnits på något vis. Jag har läst om henne, och njutit av orden, men jag har aldrig läst någon av hennes böcker, alltså hela boken. Hon var på något vis Jämtland, fast hon inte bott här på många år. Envis, och kraftfull i sin litenhet, för storväxt var hon inte. Och så hade hon orden med stort O. Ibland tänker jag att det är så märkligt att det tillkännages nya ord i det svenska språket. Nya ord, eller bland-ord, som kommer av saker som finns i tiden. Snabba ord som används i SMS och annat medialt.Förmodligen ord som kommer och sedan går, inga med någon större mening, eller ord som hjälper en att uttrycka det där viktiga. Som man absolut vill ha sagt.
Svenskan är ett fantastiskt språk om man vill uttrycka något viktigt.
Jag känner en sådan lust! och längtan! Måste läsa en BOK av Bodil Malmsten!

4 kommentarer:

AnJa sa...

Känner precis samma sak! Jag vet att jag för många år sedan har läst Bodil Malmsten, men minns inte vad. Men jag minns att det var något från Finistiere (eller hur det nu stavas) och att jag tyckte väldigt mycket om det. Har ju även läst en hel del annat som publicerats på nätet. En så stark och fantastisk kvinna!

Maria sa...

Tänk att Bodil var så sällsynt älskad - av hela Sveriga. Jag har alltid tyckt mycket om hennes ord. Är från samma trakt, ungefär i samma ålder och hade lätt att känna igen en hel del i hennes bok " mitt första liv". Blev också glad när jag läste hennes upplevelse av att som bonnstårsch med jämtska som språk komma till läroverket i stan! Precis så hemskt utanför kände man sig! Då vill jag kunna prata som dom i stan och nu llängt man efter att få prata rektut dvs jämtska.
Bodil längte också efter e rektu kokning -lättare att åstadkomma än å få prata jämtska utan att förställ sej.
Tyckte lika mycket om hennes senare texter med

fale artut sa...

Ja, det är nog det som styrkan i hennes texter, att man kan relatera till dem, och känna igen sig. När man växer på sig lite så känner man att det är härligt att kunna lite jamska, eller att vara lite "egen". Jag fortsätter mitt läsande an hennes texter!

AnJa sa...

Jag jobbar hela tiden med att lära mig bondska men fortfarande efter 20 år häruppe är det många gånger det skrattas åt mitt uttal :-). Född i Bergslagen blev jag retad åt mitt bergslagsmål när jag kom till Stockholm och inte nog med det. Under åren som följde blev jag retat för min stockholmska när jag hälsade på i Bergslagen varje år. Suck... det är inte lätt :-).