Bä bä svarta lamm.....

 ..har du någon ULL? Ja, svarade det svarta lammet, det har jag! Kära nån, den lilla 12018 hade en jättefäll! Långa lockar, bruna lockiga  toppar, och mörkgrå ton i klippänden, nästan inget spill. Det är spännande med Värmlandsfår som får behålla alla sina olika egenskaper som de har haft sedan "tidernas begynnelse". Om man lär sig att ta vara på ullen optimalt kan man göra en massa härliga saker. Det tar nu en väldig tid, och det  är inte lätt. Mest lär man sig förstås när man har gott om ull och har händerna i den, ser och känner, och provar sig fram. Ofta händer det att jag har sorterat bort ull, till tovningshögen, och efter tvätt har jag ändrat mig och spinner den i alla fall! Det beror på att en del ull verkar ganska grov och känns onödigt sträv för garntillverkning. Men man behöver olika sorters garn, till sockar och väskor exempelvis kan det vara en fördel med lite grövre ull, och ibland försvinner den grova känslan helt efter tvätt. Magull passar bäst till tovning, den är för mjuk till garn, det blir luddigt vid användning och ullen är dessutom ofta för kort. Lårullen är grov vanligtvis, den kan passa till snören, fast det har jag aldrig gjort. Annars har Värmlandsfår med "fin ull" ofta fin ull över nästa hela kroppen. Här hos oss är "fin ull" glansig, ren, inte tovig, finkrusig, storlockig, nästan rak, jättelång, ganska kort, och allt däremellan! Lammullen tar ofta längre tid att sortera. Värmlandsfår har fet ull, lammens ull är dessutom mjuk och lockig. Ibland fungerar den som en magisk trasa, och allt fastnar i den..... Man kan få plocka bort mycket skräp, men från att ha sett nästan hopplös ut, blev det en väldig massa härligt material.

Det är fortfarande några fällar kvar att sortera efter juluppehållet. 5 stycken är i alla fall tvättade och klara för packning.