onsdag 14 oktober 2015

Flamma stolt!

Rönnen. Den har en egen plats i mitt hjärta. I mitt barndomshem stod en gigantisk rönn utanför köksfönstret. I den kunde man kliva in och göra egna naturupplevelser. Sedan kom någon på att den stod alldeles för nära avloppsbrunnen, och så kapades den bort, för att inte ersättas med ens den minsta lilla buske. Den här står ganska centralt på torpets gård, och om man går på ovansidan vägen, upp i skogen med de häftiga stenarna, då flammar den så att man kan se hem.

2 kommentarer:

Cecilia sa...

I min barndom fanns en Lönn hos grannen och jag tyckte mycket om den och dess skiftande färger året om. När vi röjde bort träd runt stugan blev det en lönn kvar...och jag blev så glad! Hade inte riktigt tänkt på det men det var nog ett barndomsminne som slog till! Vi har en rönn också, på andra sidan och den är också fin. Hm...jag gillar nog lövträd!😊

fale artut sa...

De ger liksom mera av sig själv på något vis!