Mera Ull Åt Folket, I begynnelsen var spinnandet.....

Deborah Robson heter en dam från USA, som har gjort ett fantastiskt arbete med att visa  ull från olika gamla raser, från hela världen. Denna DVD är magisk, hon har ett sånt härligt sätt att berätta och visa hur man kan använda olika typer av ull. Passar bra för en ullnörd och allmogefårnörd som mig!

I begynnelsen spann jag på slända, för att liksom få in tekniken.  Jag fick goda råd av Tina med shopen Spinspiration, och köpte även en del fibrer. Corriedale var ganska bra att spinna, mycket lättare än Merino som jag inte är så förtjust i över huvud taget. Jag hade ingen egen ull, den hade jag skickat iväg för lönspinning! En av de första sakerna jag bestämde mig för att göra av handspunnet garn var en tröja. Jag hade lite alpackaull, avsedd för tovning egentligen, som blivit över sedan jag hade skickat lammull i fyra färger, och motsvarande färger an inköpt alpackaull, för lönspinning. Jag kardade denna med lite ull från egna får när det blivit fårklippning igen. Tröjan blev så här, den är väl använd och håller formen fint, den kortare ullen luddar lite men jag är verkigen jättenöjd, och idag mycket förvånad över att den är såpass jämt och fin, nybörjare som jag var. Nybörjare är jag fortfarande fast det har blivit massor av meter garn!

Min Käraste Spinnrock, den kom till mig med kärlek. Min mamma blev dement, och innan hon "försvann" in i sjukdomen så frågade hon om jag ville ha spinnrocken. Den har så länge jag minns, stått uppe på vår vind, i huset där jag växte upp. Ingen har någonsin använt den i vår hem i mitt minne, och den har inte haft något snöre. Däremot en korg, som är lika gammal som spinnrocken. Min mammas farmor har haft den, och den är från 1800-talets mitt. Många har lärt sig att spinna på den, den var ute på spark vintertid för att vara med på samlingarna som man hade, dåtidens stickjunta, och farmor lärde ut konsten till andra. Senare övertog min mormor den sysslan, hon lärde bland annat mina fastrar att spinna. det är självklart att jag ville ha den! Den är min allra vackraste spinnrock, och den fungerar finfint. Men, om man ser på bilden så är den ju NAKEN! En naken spinnrock har ingen tråd på rullen! Och inte har den något snöre som driver den heller. Jag fick bege mig till biblioteket för att hitta en bok, och knyta på ett. Sedan tog mitt liv en helt ny vändning! Min värld blev helt Snurrig! I början var den inte lätt! Det är mycket som skall klaffa för att det skall bli GARN. Man skall trampa lagom, med jämn fart, drivsnöret skall vara lagom spänt så att tråden lindas på, man måste flytta garnet mellan krokarna, och visst ja, man skall ha koll på fibrerna! Rena paniken!

Några bra böcker att läsa är: Start Spinning, Maggeie Casey, finns även som DVD. Mycket bra. Spinnbok av Lise Warburg, på svenska, äldre bok som tar upp även äldre redskap. Det finns också många filmer på YouTube. Det blir säkert mera ull i nästa "avsnitt"........

Till sist: Lilla Vilja, som var så sjuk att vi trodde att vi skulle mista henne hösten 2010, efter all behandling blev hon så Go, så Go, och Stor! Bilden är från hösten 2010, ljuset obefintligt, fåren nyklippta, och lilla Vilja vill kramas! Nu blir hon ännu större, för hon är havande! Oj, så runda flickorna börjar bli! Den gula jackan och den blå mössan har numera brännhål, men är fortfarande i livet, de också.