Så här på Farsdag tycker jag att Min käre Pappa Nils kan få vara med och visa sin fina häst Kajsa.
Så länge man minns finns de kvar, våra kära.
Så länge man minns finns de kvar, våra kära.
Tada! En projektväska!
Så var det en fototävling i västra delarna av Jämtland där vi tillbringade en del tid förr. Jag skickade iväg bilden och det tog inte lång stund så sade det pling i mobilen och ett meddelande att jag vunnit! Ett bord med bänkar, allt i ett. Så mycket fika ute har det inte blivit i vår. Det är lite mycket snö.. Däremot några promenader på älven innan isen blev för dålig. Det är härligt med olika perspektiv!
Inne är tomaterna omskolade en gång, paprika och chili växer på sig, och de som blev kvar från förra hösten blommar och har frukter på G redan! Det var en bra lärdom! Då får man mycket mera och tidigare av plantorna! Någon som tagit sticklingar av chili?
Man blir lite gladare i sinnet när ljuset kommer tillbaka! När man syr tröjor och annat blir det ofta små bitar kvar. I helgen har jag klippt trosor av rester, små och större, och skall använda sånt som finns och göra något användbart. Tyget är ena dotterns så hon får nya färgglada trosor att använda.
En lång vinter har vi haft, och vinter är det, men som positiv Jämta måste man se det ljusa i tillvaron! Dagarna är längre, snön har rasat av taken nästan överallt, (och mycket snö är skottat av taken i vinter, bara som parentes), fåglarna kvittrar i trädtopparna, de första fröna är sådda. Och Jordfabriken i växthuset är igång! En del gjorde jag i höstas. men nu har jag tinat upp jord i sparade krukor och lagt i balja varvad med bokashi. I växthuset ser det ut som på bilden nedan. Småved ligger på tork.
I vinter har det varit kallt och snöigt. I våra gamla fönster blir det is på rutorna och inte så varmt precis. I höstas sparade jag fem chiliplantor på vinst och förlust. De har alla klarat vintern och blommar! Nu är de omsatta och jag hoppas att de inte dör av chock! Så vi har faktiskt använt lite färsk chili hela vintern. Belysningen har bestått av vanliga fönsterlampor i lagom utsträckning.
Jag hade skrivit SKANDALKUNSKAP
Vad är då det kan man undra. Eller också är det ganska klart.
Att aktivt söka och därefter hitta information om människor, på nätet, eller via hörsägen, eller andra sätt, och ta det till sig som sanning, och sprida det, utan att tänka på konsekvenserna. Utan att ta reda på vad som är sant. Är det ens relevant, är det något man behöver "veta"? Man undrar i sitt stilla sinne vad som har hänt med människorna och mänskligheten.
Varför vill man göra allt detta.
Skandalkunskap kallar jag det. Det är inga bra saker som söks, gärna domar av olika art, något smaskigt och uppseendeväckande. Som en kvällstidning. Kanske inte är sant. Kanske var länge sedan, eventuellt brott sonat, brott kanske inte alls särskilt uppseendeväckande om man tar reda på mer, det kan vara lätt att ta fel på person. Tänk hur lätt det är att göra stor skada, sprida misstänksamhet och oro, förstöra för människor som försöker göra om och göra rätt.
Så fort det går att slänga iväg en "skandalkunskap" för att väcka uppmärksamhet, och så svårt att göra ogjort. I nästa led blir det kanske värre, och kanske ännu mera fel.
Att man vill veta saker för att sprida vidare, inte att man är intresserad av en människa för att lära känna.
Det är för mycket yta, för lite substans, mycket vill ha mer, och få är nöjda.