Äntligen! Hönsen får gå ute i det fria efter den långa perioden av restriktioner för fågelinfluensa-utbrottet som var stort och med stor påverkan på antalet hönsfåglar i Sverige. De tycker att livet är mycket bättre nu, när de kan gå och sprätta, de njuter, det ser man.
Det börjar bli dags på jordbearbetning och sådd.... Potatislandet brukar vi köra igenom med skålsvans, eller tallriksharv. En saxpinne släppte och ett stag lossnade. Vi har letat, och letat, och grävt igenom halva potatislandet med grepar, alla magneter som fanns har använts i flock i ren desperation, även en metalldetektor. Ingen framgång..... Potatislandet ser ut som om jättesorkarna har invaderat, men allt vi hittat är glas, porslin och gamla spikar. Morr morr, dubbelmorr.
Vilken fin skylt den har, va? Den är ju inte så ny, så det finns inga nya stag att köpa till. Däremot har mannen lämnat in en motsvarande på lokal verkstad och skall få en ny tillverkad. Då lär den väl krypa upp ur jorden. Då skall jag måla den i guldfärg, eller olja kanske är bättre, och hänga upp den på ett bra ställe. Skålsvansen har numera helt nya saxpinnar.