Hallon i stickningen, Solveig från Yll o tyll

 Solveig från Yll o tyll, i garner från lagret.

Två nystan hallonfärgad alpacka från Drops, tre nystan ceriserosa alpacka från Ilo yarn, de stickas med en tråd så länge nystanen räcker med en tråd i sjalgarn, Mohair Merino lace, färg Roses, 900 meter.

Stickor 3,5 och 4,0 mm

Rött är svårfångat på bild! Skall bli en luftig liten tröja, den har kort ärm i beskrivningen, kan ju hända att man ändrar på det. Tänkt att värma sig med i snålblåsten eller en lite kylig afton.

Ankers tröja och lite Ågren

Ja, jag fick lite Ågren över tröjan... Tänker att det blå/lila hade varit fint hela vägen ner!

Men jag är mer förtjust i strukturen på de andra garnerna och då fick det bli så här i alla fall. Alpacka i det ljusare gul/orange och ull o silke i den lite mörkare. Fanns bara ett nystan av varje så det är lite restgarnsprojekt över det hela!
 

På stickorna, Ankers tröja

Jag har botaniserat i gömmorna och testat olika varianter på garn så att grovleken skall passa att sticka en Ankers tröja, från Petite Knits. Lat är jag också..... Jag har fortsatt med sticka 40 cm fast jag har gjort alla ökningarna och tagit av ärmarnas maskor på tråd......... Det blir trångt och mycket att hålla i, jag klämde dit en klädnypa för att inte riskera något.

Det blå-lila är två trådar av ett garn från Storbritannien i silke och ull. Man blir vackert blå om händerna men det skall inte vara giftigt.... Det grön-blå är handfärgad alpacka, och det skall få sällskap under den nedre blålila av röd-brun-gul alpacka. Inga smala ränder, breda ränder med vårlängtan i. Detta är en trevlig stickning, passar fint till skidskytte! Skålen är handgjord, lokalt hantverk, och passar bra att ha nystan i!
 

Väva med ull och en rolig halvtimme

Varpen i ull är randig i rödbruna nyanser. Det är bra för garnlagret med vävning! Första delen är vävd med garn i alpacka, melerat i rött, grönt och brunt.

Nu är det slut, men inte varpen. Varpen är ganska smal, så jag tänker mig att jag kan sy ihop den, eller om jag tovar den, vi får se.... Nu har jag använt alpacka/lammull av Värmlandsfår, lönspunnet, både naturfärgat och handfärgat. Det röda försvinner lite men ränderna kan skymtas. Det är inte så mycket kvar av varpen, det blir spännande att klippa ner!

En rolig halvtimme tänkte jag att jag skulle ge mig själv och tog fram strumpstoppningen från lagret. Man kan ju säga att det blev många roliga halvtimmar! Man ska ju inte samla på hög, säger jag varje gång, det är som med disk och strykning........En dum en undrar vart materialet tar vägen, det som fanns före hålen.....?! Man kanske skall provspinna luddet på sopen? 
 

Tuskaft

Tuskaft, randig varp i ull och flerfärgat inslag i alpacka
Smal väv som skall sys ihop.

Rött är svårfotat!

Så vitt och så fint överallt och lite nyspunnet

I går slog vi snö av en del ledningar som blivit  tunga av all snö. Efter den gamla vägen såg det ut så här, så vitt och så fint överallt.

Det är därför det blir så många elavbrott, grenar och träd tyngs ner och hänger på ledningarna.

Det var inte igår .... 

Jo, det var igår jag spann och tvättade en härva entrådigt garn av alpacka och värmlandsfårsull. Vatten är härligt, det gjorde underverk med garnet! Rätar ut och lockar fram det bästa, snart torrt!

Här ser man verkligen hur det hänger ner grenar på träden.

Jordärtskockor, filtväv och köpstopp

 Nu ser jag hur stora skockorna är! De har klarat sig hur fint som helst i jordkällaren. Dessa skrubbades och ugnsbakades på 175 grader, åts med smör och örtsalt av egen tillverkning.

 Filten vävdes i tuskaft, och inslaget är grövre än filtgarnet i varpen, tvåtrådigt garn från de egna fåren, i olika nyanser.

 Den blev tätare efter tvätt och knådning, och lite ullig. man kan borsta den medan den är fuktig men det har jag inte gjort. På bilderna är den fortfarande otvättad.

Hrm...... Mannen tycker att mitt garnlager är oändligt....!! Jag förstår inte vad han menar? Ett litet KÖPSTOPP har jag, det skall vara något väldigt speciellt, som fint alpackagarn till varp till exempel.
Men så kom jag på att jag kan använda hjärnan, för om jag har Köpstopp på GARN, så får jag väl köpa lite fibrer? Jag har köpt lite hår av alpacka på Tradera! Det skall blandas med ull som på bilden.

Halsdukar och annat pyssel

 Halsdukarna som jag vävde, det blev två stycken, är nedklippta och tvättade. Den som har mohair i inslag är också borstad. Den andra skall pressas lätt. De blev mjuka och goa, ca 25 cm breda. På Kupan hittade jag två goa Tomte-töser med stickade tröjor och mössor. De har några år på nacken och det passar ju fint här. Visst ser de ut att ha det bra vid citronträdet som har fått mogna frukter. Undrar vad som är klokast att göra av dem, Lemon curd kanske?

I ladugården pysslas med lite av varje, vi har passat på att måla och täta lite innan kylan eventuellt kommer. Visst är den snygg, saken i mitten på bild?  Det har varit rena katastrofområdet där, vi har inte haft tid att plocka i ordning efter flytten förrän nu, och tänk så många saker vi hittade i lådor och påsar......! Idag regnar det och det är halt överallt. Hoppas att det inte blir sjukhusbesök med brutna ben istället för julpyssel, Var rädda om er!

Väva halsduk och Färger

 Varpen av alpacka är pådragen. Här slår jag in lite av varje av ull, alpacka och mohair. Tanken är att det skall bli halsdukar, runt 25 cm breda före tvätt. Rostbruna toner, ljung och himmelsblått i varpen. Det finns bara två skaft på den lilla John A Thulin, det får man anpassa sig till när man planerar sina väv.

 Idag öser ner, men för någon dag sedan var jag ute och då var det någon grad kallt. Mossa är fantastiskt vackert, även frostnupen.

Det här är samma väv, visst är det lurigt med ljus? Det blev kalla nyanser på denna bild, Den första är mer rättvisande

Varpat!

En varp i alpacka, restgarner från pulsvärmare och annat, blått, rost, ljung, varma, goa toner.
En varp o silke/ull, växtfärgat och ekologiskt från ett parti garn som jag köpte in lagret av. Det var få härvor av varje färg så det var inget att pruta på. Fantastiska färger! Det är hopplöst att få rätt färger nu i höstmörkret. Man får koppla på fantasin! 136 trådar i varje fläta.

Koft-KAL

Det går framåt. Många sockar har det blivit, men nu ropade koftstickningen på uppmärksamhet från sin korg. Jag har delat av för ärmarna! Yeahhh! Det är som en milstolpe. Oket är i handspunnet garn, nu blir det grått av garn från egna får, lönspunnet hos Madame Lutuss. En rejäl bit grått hade jag tänkt, med lite "snöfall" av aviga maskor med lagom mellanrum. Jag har stickat ihop knappribban, alltså de sex maskorna jag lade upp i var sida, så det blir en tröja med knäppning.
Jag satte de sex maskorna med knapphål på en extra sticka, lade den ovanpå de resterande sex maskorna, och stickade ihop dem.
Lyxigt att sticka med egen ull, och handspunnet garn. Trösterikt när man saknar fåren, värmer lite extra. Handspunnet garn, i vart fall mina, är lite fastare i konsistensen, det lät lite knepigt, men jag kommer inte på något bättre. Det är mycket formfast, och tål att användas och tvättas utan att tappa formen. Särskilt om det är spunnet av den egna ullen från Värmlandsfår.
Det lönspunna är tvåtrådigt, av den sist klippta ullen. Sommaren var historiskt dålig, regn nästan varenda dag, och de klipptes sent, i november. Ullen blev mycket mjuk, och detta är en fantastiskt stick-material att njuta av. Det är nu ett år sedan jag sorterade ull före flytt, och det är snart ett år sedan jag ledde fårflocken på djurtransporten, som skulle åka till deras nya hem. Det tar tid att landa. Tillvaron blir så väldigt annorlunda. Trots den stora saknaden, så är resultatet så positivt som vi ville.
Var sak har sin tid, och att skapa förgyller tillvaron, vad man än gör.

Handspunnet, Koft-KAL och stickade byxor

 Det är Koft- KAL på G. Jag har spunnit 660 gram garn, med inspiration av naturen och fåren som levde däri. Melerat, naturfärger, lite grönt och rött, och så en härva vitt, som färgats röd. men jag är också lite sugen på att sticka i lönspunnet garn, naturfärgat med lite röda toner.

 Så därför har det hängt en ansenlig mängd garn på tork, nyfärgat, i rödaktiga nyanser. Färgat på beige och nougatfärgad ull. Medan jag funderar vidare på garn....

har byxorna till barnbarnet R blivit klara. En specialbeställning i Retro färger, som pappa R tyckte så mycket om. När han var liten hade han en stickad overall i samma färger, men vart den tog vägen vet vi inte. Så, byxor fick det bli, och en kofta, snart...
Det bruna garnet är lammull av egna får i mörkbrunt, och alpacka i samma färg. Det gula är färgat garn i BFL, köpt från Garnasinne. Tar färg bra och bra att sticka med.
Stickor 3,5, från häfte med namnet "Babystickning på stickor 3,5 - 4" av Lene Holme Samsoe.

Solgult

 Inte för att jag egentligen kallar mig religiös.....Men....Det är mycket med det jordiska. En del saker är svåra att förstå, att finna mening i. När man blir lite mindre ung, eller Äldre, kan man ibland finna röda trådar, eller se sammanhanget i små saker, som blir en helhet. Ibland kan man få ord på vägen, små solgula pärlor, som stannar kvar länge. Vi skulle köpa byggmaterial på ett ställe där vi har varit otaliga gånger de sista åren. Vår kontakt där hastar som vanligt runt och har tusen saker i huvudet, på väg, alltid på väg.
När vi har uträttat vårt ärende skyndar han vidare, åt motsatt håll. Plötsligt hör vi hur han säger, "Gud vare med Er". Det är ju inget man hör nu för tiden. Så oväntat, förvånande och tankeväckande.
En sådan sak, från en sådan person, får en större mening.
Tacksamhet, det känner vi.
Och någonstans finns det något mera, det är jag nästan säker på. Ullen har alltid funnits i mitt liv genom mina förfäder, men jag trodde aldrig att jag skulle ha egna får. Färg har jag sett, och nu kan jag färga solskensgarn, på beställning. Tända solar hos oss själva, och varandra, det kan inte vara fel. I min garderob har jag sockar och vantar som mamma stickade. Så jämna maskor, det syns att hon var van att sticka. Hon saknade sin stickning så mycket, så nu stickar jag med henne i tankarna. Så hon skulle ha tyckt om att välja i mina härvor, eller be om något trevligt garn som ville bli spunnet. Det gula garnet har jag köpt ofärgat, det skall bli något till en speciell liten person. Ekologiskt, från Garnasinne. Innehåller BFL som tar färg bra. Det är färgat med Färgkrafts ullfärg. Det andra är lönspunnet av köpt alpackaull och lammull från egna får. Naturfärgat. Alpackornas ull och Värmlandsfårens ull passar så fint ihop färgmässigt.
Den stickad sockan är till barnbarnet L som fick vantarna. Det är rosa som gäller just nu, och lite rosa lyser upp tillvaron, och minskar i restgarns-förrådet. Stickor nr 3, tvåtrådigt ullgarn av de rara fåren. Ulligt mörkbrunt, handspunnet i skaften.

 I mitt föräldrahem fanns det två hus, i det ena bodde min farfar när jag var liten, senare en faster och en farbror. Där fanns ett Skafferi, under trappen, ungefär som jag har nu. Där stod det en sådan här kökspall, fast röd. Denna följde med huset, tack för det. Den står stadigt och är perfekt att ha garnvindan på. Jag har mormors gamla garnvinda också, det är så trevligt. Den behöver lite ompyssling, de gamla trådarna har blivit lite klena och har gått av. Den har större omkrets än den nya, som också är fint. När jag tänker efter använde inte mamma den, hon lade härvan runt stolsryggen, om man inte var hemma förstås, då fick man ha den runt händerna medan hon nystade. Härvan som sitter på garnvindan är alpacka/lammull, färgad med ullfärger från Färgkraft, havtornsinspirerat!

 Och så var det de där orden, Gud vare med er. Tidigt en morgon vaknade jag, och då ser man rakt ut i himlen, genom takfönstret ute i hallen. Det var ett speciellt sken, får man säga. Om man gillar färg, och ljus, då kan man inte ligga kvar i sängen. Jag klev upp och hämtade kameran. Samma utsikt har man genom köksfönstret. Det blev en hel del foton.... och faktiskt så känns det allt lite så, att någon är med oss. När man får se allt detta.

 Gyllene dimmor stiger över älven, i fjärran hör man skott från jägarnas bössor.

Om man inte kliver upp då, så vaknar man till en grå dag, för när dimmorna har stigit blir allting grått. Det hade inte alls känts lika välsignat.

Skördetid och sjalen "Höstmys"

En del saker har varit riktigt lyckade trots regnet i sommar. Zucchinin har gett massor av frukt, fast det tog lite tid. Runåbergs fina receptfolder har blivit läst många gånger, och god mat har det blivit. Nu är det sommarzucchini jag har, så jag får göra en del som går att frysa. Dark Fog heter denna variant och får inte så lätt frön, Den är matig och god och kan ätas rå om man så vill.
 Vitlöken tyckte inte om den blöta hösten i fjol, och inte blev den gladare åt regnet i sommar. Det kom nästan inte upp någonting av den. Jag satte därför några klyftor i våras, men det blir inte vitlök för förvaring. Den hinner inte växa sig stor, så det är höstgodis. I fjol blev den desto bättre! Och finfina lagringsegenskaper hade den. Jag skalade och hackade alla som var kvar i lådan nu i augusti, sedan torkade jag dem i ugnen. Gissa om det stank vitlök i huset?????? Men en stor burk blev det att ha i såser och annat där man vill ha lite smak.
Basilikan har fått massor av blad som jag har torkat i en helt vanlig korg med hushållspapper i. Billigt och energisnålt, ekologisk dessutom. Vi äter mycket basilika och det var enkelt och bra. Plantorna såg ju lite trista ut, men det gör ingenting när burken med basilika fick påfyllning.
Potatisen blev finfin, ca 200 kilo har vi tagit upp. Det var riktigt bra för vi satte mindre än vanligt.
Tomater och spetspaprika har plockats in, fast det har inte varit någon frost. Men det är kallare och mörkare och då händer det inte så mycket på buskarna. Spetspaprikan tog jag frön från en vanlig röd paprika och satte, de blev ca en meter höga och gav massor med paprikor!

Den beställda sjalen är faktiskt äntligen klar, och godkänd av beställaren. Hon bor i Skåne och behöver något varm och mysigt, en HÖSTMYS-sjal. Den heter faktiskt också Höstmys och jag har stickat in värme och omsorg, med solsken och varma händer, till en speciell person!

Nu är den tvättad och faktisk finare än på bilden. Det är min vanliga variant med ökningar på mitten och i sidorna, och några hålvarv i nederkanten. Alpacka, handfärgad i det skogsmurriga, merino/silke i det handspunna. Stickor nr 6 tror jag.

Mera Ull Åt Folket, I begynnelsen var spinnandet.....

Deborah Robson heter en dam från USA, som har gjort ett fantastiskt arbete med att visa  ull från olika gamla raser, från hela världen. Denna DVD är magisk, hon har ett sånt härligt sätt att berätta och visa hur man kan använda olika typer av ull. Passar bra för en ullnörd och allmogefårnörd som mig!

I begynnelsen spann jag på slända, för att liksom få in tekniken.  Jag fick goda råd av Tina med shopen Spinspiration, och köpte även en del fibrer. Corriedale var ganska bra att spinna, mycket lättare än Merino som jag inte är så förtjust i över huvud taget. Jag hade ingen egen ull, den hade jag skickat iväg för lönspinning! En av de första sakerna jag bestämde mig för att göra av handspunnet garn var en tröja. Jag hade lite alpackaull, avsedd för tovning egentligen, som blivit över sedan jag hade skickat lammull i fyra färger, och motsvarande färger an inköpt alpackaull, för lönspinning. Jag kardade denna med lite ull från egna får när det blivit fårklippning igen. Tröjan blev så här, den är väl använd och håller formen fint, den kortare ullen luddar lite men jag är verkigen jättenöjd, och idag mycket förvånad över att den är såpass jämt och fin, nybörjare som jag var. Nybörjare är jag fortfarande fast det har blivit massor av meter garn!

Min Käraste Spinnrock, den kom till mig med kärlek. Min mamma blev dement, och innan hon "försvann" in i sjukdomen så frågade hon om jag ville ha spinnrocken. Den har så länge jag minns, stått uppe på vår vind, i huset där jag växte upp. Ingen har någonsin använt den i vår hem i mitt minne, och den har inte haft något snöre. Däremot en korg, som är lika gammal som spinnrocken. Min mammas farmor har haft den, och den är från 1800-talets mitt. Många har lärt sig att spinna på den, den var ute på spark vintertid för att vara med på samlingarna som man hade, dåtidens stickjunta, och farmor lärde ut konsten till andra. Senare övertog min mormor den sysslan, hon lärde bland annat mina fastrar att spinna. det är självklart att jag ville ha den! Den är min allra vackraste spinnrock, och den fungerar finfint. Men, om man ser på bilden så är den ju NAKEN! En naken spinnrock har ingen tråd på rullen! Och inte har den något snöre som driver den heller. Jag fick bege mig till biblioteket för att hitta en bok, och knyta på ett. Sedan tog mitt liv en helt ny vändning! Min värld blev helt Snurrig! I början var den inte lätt! Det är mycket som skall klaffa för att det skall bli GARN. Man skall trampa lagom, med jämn fart, drivsnöret skall vara lagom spänt så att tråden lindas på, man måste flytta garnet mellan krokarna, och visst ja, man skall ha koll på fibrerna! Rena paniken!

Några bra böcker att läsa är: Start Spinning, Maggeie Casey, finns även som DVD. Mycket bra. Spinnbok av Lise Warburg, på svenska, äldre bok som tar upp även äldre redskap. Det finns också många filmer på YouTube. Det blir säkert mera ull i nästa "avsnitt"........

Till sist: Lilla Vilja, som var så sjuk att vi trodde att vi skulle mista henne hösten 2010, efter all behandling blev hon så Go, så Go, och Stor! Bilden är från hösten 2010, ljuset obefintligt, fåren nyklippta, och lilla Vilja vill kramas! Nu blir hon ännu större, för hon är havande! Oj, så runda flickorna börjar bli! Den gula jackan och den blå mössan har numera brännhål, men är fortfarande i livet, de också.

Det bästa med Cognac

Det bästa med Cognac är färgen!
När alla färgbaden var klara fanns lite restfärg i kastrullerna.
Den blandade jag modigt i en kastrull! Det blev som mörk Cognac, eller mörkt guldbrunt te, om man gillar det bättre.
Lite fibrer i blandning av BFL och Kidmohair, kanske 50 gram.
Jag "löste upp" fibrerna lite innan jag lade dem i varmt färgbad, tänkte att det kanske är lättare att få bättre genomfärgning då. Ibland vill man slippa det vita som kan bli, särskilt i täta topsband, tycker jag. Fast jag är inte så erfaren. Än!
Det är längst till höger, blev alldeles som jag hoppats!
Så är det mohair i mörkblå och grönt, "pralinfibrer" i mörka, dova toner, en bit topsband som blev snudd på limegrön mot olivgrönt och lila, och ung mohair, yearling, i rött, blått. lila, grönt och så nypvänligt att man kan ha det på kudden!
Helt själv har jag kokat ihop detta, och lite egen ull och alpacka från Olga.

Färga i kastrull var en bra upplevelse, faktiskt skonsammare än micron, säkert inte så energikrävande heller. Mera som långkok, och det kör vi med här ganska regelbundet.Sen får det stå tills det är helt kallt, sen sköljer jag med vatten och tvättar det.
Den egna ullen är ju ofta mörk, då tror jag absolut att det är bra med långkok, fast koka var väl mycket sagt. Lite bubbel är närmare sanningen. Med citronsyra till sur smak, men inte så att håret reser sig. Jag gillar citron, om det kan förtydliga smakupplevelsen.
Det blir ofta bättre än det ser ut! Jag försöker att inte blanda de olika kulörena i kastrullen. Kastrullull hade jag inte provat utan tips från Ingrids Funderingar, det låter barbariskt men är det faktiskt inte. Mera färg skall införskaffas i sinom tid.
Alla kastrullerna förpassades ut på altanen för avsvalning. Där såg jag också bättre hur det blev....
Ullen från Olga, det var bara ett uns, tvättades i diskmedel och sköljdes innan den fick komma i färgbad. Samma färgbad som de röd-blå-gröna fibrerna hamnade i. Här ligger alpackaullen i tvättvatten efter färgning och det blev milda fina färger.
Lätta att karda in i egen ull och spinna en tråd att tvinna med något enfärgat i egen ull....
Så har jag överlistat katten Molly, men det får vi ta en annan dag......
Tillägg!
Färgen jag använde är Färgkrafts Syrafärg för Ull och Silke, köpt hos Färgkraft, finns även hos Gudruns Ullbod.
Jag har använt både ättika (tidigare färgningar) och citronsyra (senaste kastrullfärgningar).
Det finns även Zenit. Och utländska varitanter, Jacquard till exempel.
Eftersom kastruller är större än glasskålarna som jag har så behöver man inte dutta på fibrerna för att få färgen igenom. Det kan vara en fördel, och så tiden! Särskilt på mörkare ull.
Man lär sig saker hela tiden, och fibrerna skall blötas innan, då blir det mycket bättre.