Jag har en ganska doftsäker näsa, det är då helt sant.
Det luktar BRÄNT! Och så började hjärnan jobba.
Elementen är då inte varma........ Ni vet damm som blir för varmt........!
Har mina fossingar med tofflor hamnat för nära värmeljuset........ !
Nej, inget av detta.
Ut i köket, och vad för jag se
Jo
Mannens älskade rosa Wettex har ramlat ner från rundstaven ovanför vedspisen på något underligt vis, och ligger där platt på spishällen, som är hetare än het av fin björkved. och det stinker!
Mannen, han har inte reagerat, han har en mindre utvecklad känsla för dofter. Kanske miljöskadad från trafikmiljön i Stockholmsregionen, vad vet jag.
Men min WETTEX, ropar han när han får syn på den.
Då har jag skrapat ned den på golvet, den ligger olyckligt på metallskivan framför spisen. Ena sidan är rosa, men den andra är helt svart visar det sig när han lyfter upp den med orolig och bedrövad min. Han bär den ömt med sig i köket och jag säger att han får ju elda upp den, den stinker!
Svår separationsångest där.....
Spisen, säger jag, stoppa den i spisen, för minsann tänker han inte ta den med sig, så att den kan fortsätta sprida sin stinkande, sotiga, brända doft.
Då vaknar han till, och stoppar den i vedspisen, och är glad och tacksam att jag har en sån pålitlig näsa.
Jag har tröstat honom.
Jag är inte helt igenom illvillig.
Och han kan vara helt lugn.
Det finns fler Wettex på lagret meddelar jag, när han genast skall häva Köpstoppet och köpa nya, helst i storpack.