Fåren hade flytt från sin hage och begivit sig mot en annan av hagarna där det finns dikor. Fåren var skärrade och följde villigt med hem. Vid inräkningen kom det fram att en av dem var borta. Tindra fattades. När deras hage kontrollerades var stängslet nedrivet och området såg ut som ett slagfält. Tindra, eller det som fanns kvar av henne, låg kvar i hagen, där någon gjort försök att täcka henne med uppriven mossa och gräs. Ett Lodjur har varit framme och försett sig.
Mannens C hade helt rätt. Det har hänt något Förfärligt. Det är tur att Värmlandsfåren är spänstiga! De övriga klarade sig, om än skärrade.
Tindras mamma hette Svartnosa, och de var så väldigt lika. Nu finns de båda i fårhimlen, och jag är säker på att den finns.
