Äkta vara

 En morgon när vi vaknar är hela världen vit, för jisses som det har snöat!
Men det var ju inte det jag skulle berätta.
 En morgon när vi vaknar ligger det ett gigantiskt älghorn på vår bro.
?????????????
Jag kom på hur det eventuells skulle kunna hänga ihop, måste slå en pling till ena dotra
Hon skrattade gott, det visade sig att hennes bror varit förbi i arla morgonstund och avlämnat detta för vidare transport.

 Det här är Äkta Vara, från de jämtländska skogarna, tungt som attan, 100 cm brett och 70 cm högt.

 Mera Äkta Vara är det i nystan av ullgarn, det skall bli..

Lovikkavantar! Mera Ull Åt Folket!
Och skidskyttet har varit SÅ spännande att se på, fantastiska tävlingar! Men vilket jobb för arrangörerna och vilket jobb för de aktiva med allt VÄDER som vi har i Jämtland.

Ull vare här!

 När det är kallt och snöig finns det inget så varmt och gosigt som ull. I gammeldags Lovikka-garn har jag stickat vantar, och detta är första paret av tre. Lovikka-garn är inte vad det har varit, och det har att göra med att det görs av helt annan ull, och inte av fyra till fem trådar som tvinnas ihop. Jag skulle försöka får tag på Lovikka med svensk ull om jag skulle köpa nyare garn, och det är kanske inte så lätt. Ull är så spännande när man börjar utforska den, och särskilt om man får leva mitt uppi den, som jag har gjort i många år. Samma sorts får får olika ull beroende på väder och vind, förutom att det är olika hos olika individer, och raser. Svensk ull är dessutom anpassad för klimatet, får är så praktisk utformade.
Våra kära Värmlandsfår kan få gigantiska fällar vid goda förhållanden som ger bra bete och utfodring, annorlunda blir det regniga och sena somrar, med tunnare, och för all del mjukare, ull. I lovikkagarn är det bra med lite krusiga fibrer av olika längd som ger "kropp" till garnet som blir varmare och fylligare, så att de går att slita på. Helt släta, långa, okrusiga fibrer gör ett garn som blir väldigt jämt och mjukt, men utan kropp och fyllighet. Det blir också mycket svagare, och tar man bara två trådar som knappt är någon snodd alls i blir det knappt garn, nästan förgarn. Den ull som inte är hårt behandlad har sina naturliga kvaliteter kvar, och blir burrigare när det är fuktigt, enkelt uttryckt.

För länge sedan fanns garnet Peer Gynt, det var mammas favoritgarn, från Norge. Jag hittade en vante i mitt lager i detsamma som jag stickat för en sådär 25 år sedan, men det blev bara en. Lite garn fanns kvar, men det blå var inte riktigt samma färg. Ah, då kan man ju lättare skilja på höger och vänster!
Det blev en vante till, och det blir bra till yngsta barnbarnet.

Långa muddar som man kan få fast under overallen.

Här är det nu snörik och aningen för kallt, på fel sida om 20 graders-strecket. Isen kryper upp på fönstren här på torpet. På trasmattorna kan man gå utan att bli kall om tassarna, och tofflorna är på, liksom en go stickad tröja. Mera ved åt folket! 

Lovikka

 Jag stickar Lovikkavantar till barnbarnen, av rester från lagret. Förra året stickade jag till yngsta dottern, och hon tyckte att de inte var lika varma som de jag gjort innan. När man känner på det nyinköpta Lovikka-garnet från lokal garnbutik, alltså från Stan, som vi säger här, så är det mjukt, men har inte så mycket kropp eller substans om man säger så. Så, nu har jag delat på garnerna för att analysera! Det är så man lär sig, man analyserar, för att få veta vad som fungerar, eller inte. Det nya är orange, luftigt och det blir två delar, knappt tvinnat alls. Långa fibrer, utan krus.

Här är Morjärvs Lovikka-garn, från lagret, fem lätt tvinnade trådar, det går lätt att rugga upp, och blir mjukt och gosigt! Så synd att Morjärvs Ullspinneri inte finns kvar!
Det tunnare, utan kropp, får bli muddar.
18 kalla grader, och lätt snöfall hela dagen. I morse var det 22 minus. Ner till 20 går det riktigt hyfsat, under där tycker jag inte är varken för människor eller djur.....

Lovikkarester och en mystisk en

 Sov som en liten GIIIS i natt och vaknade till en helt vit värld! Fullständigt insnöad! Vi hade en del snö igår också, säkert fyra dm i alla fall. Så vinter på riktigt var det redan då. I morse var hela den inbyggda bron vit, dörrarna till fårens boningar fick skottas fram, rivaren full av snö, hela den inbyggda gången till ullförråd/garage var översnöat och allt som förvaras där, vedklyven helt översnöad, snyft! Mannen hittade inte sopen till traktorn och skyllde snabbt på sin lilla GIIIS, men jag var faktiskt, för ovanlighetens skull, oskyldig. Den var översnöad som allt annat. Inne i vedboden var det fullt av snö fast vi har vindnät på insidan glespanelen. Spröjsarna på fönstren har blivit väldigt breda och fönstren i övrigt väldigt små, några helt igensnöade av snö på drift i vinden. Lilla morgonpasset blev drygt, och brytpinnen på snöslungan gick av, den ville inte alls ha så mycket jobb.
Håhåjaja, nu är ordningen återställd i alla fall! Restgarner är kul! Ger plats för mera garn också.....Snabbstickning efter en sen önskan. Ingen nedvikt krage, bara en markering med aviga varv. Ombréfärgade blå rester, en väldigt liten snutt mörkgrå, blev ett varv på båda vantarna, och så ljusgrått. Ruggade i halvtorrt tillstånd både på in- och utsida.

 Ägaren blev fale nöjd!

Det här ser ont ut! Det har varit många olyckor i trafiken denna vinter, undrar vad denna har varit ute för?????? Och vad är det?

Juletid

 God fortsättning! Så fina julklappar jag fick, helt otroligt! En av dem är denna lilla porslinstavla. Passar som hand i handske! Idag har jag haft fulla tvättmaskinen med får, som är tryckt på olika tyger, för att sy något, och färdiga påslakan med örngott. Tack för alla klapparna!

 Julklappsstickat har det blivit, de sista sockorna blev klara igår och hann inte komma på bild. Dock blev mottagaren nöjd med både färg och form! Här är det Lovikkagarn som har blivit vantar och de har fått nya ägare.

Igår blev det en lång promenad, i ett vintrigt landskap. Blåis vid dammen som finns i den lilla ån mellan två sjöar. Fåglarna simmade, fiskade och följde med strömmen!

Och så lite garn, en ny stickning med mjuka garner. Den fina påsen kommer från Kina och den har jag fått av A med bloggen sticka-på-landet!