På gång i randigt!

Tröjan i turkosa toner skall äntligen får ärmar! Handspunnet garn, mestadels av egen ull. Uppifrån och ner tröja, med en kort knäppning fram.

En mattvarp av rester, oblekt med blågrå ränder.

Här är första mattan på G.

Fäääärdig!!

 Tröjan är klar! Förutom några knappar förstås. Inte hittar jag de noga utvalda, så jag får leta igen. Den trivs fint ute, det syns.

 Det är kallt och blåsigt, snön yr i luften med jämna mellanrum, och man blir så avtrubbad att man tycker att 8 plusgrader är VARMT. Inte lätt att avhärda plantor med sådana förhållanden. Purjolöken har jag klippt ned flera gånger för att få den lite knubbigare. Det är mest kryddörterna som fått komma ut, resten får vara inne i värmen på obestämd tid.

Och som sipporna blommar! Blåsipporna har blommat ett tag, på sidan om vägen är det blå öar här och var. Så väldigt fint, de är så otroligt söta. Vitsipporna finns på tomten. Blomningen håller ett tag då de finns på olika platser, och de blir fler och fler.

Koft-KAL

Det går framåt. Många sockar har det blivit, men nu ropade koftstickningen på uppmärksamhet från sin korg. Jag har delat av för ärmarna! Yeahhh! Det är som en milstolpe. Oket är i handspunnet garn, nu blir det grått av garn från egna får, lönspunnet hos Madame Lutuss. En rejäl bit grått hade jag tänkt, med lite "snöfall" av aviga maskor med lagom mellanrum. Jag har stickat ihop knappribban, alltså de sex maskorna jag lade upp i var sida, så det blir en tröja med knäppning.
Jag satte de sex maskorna med knapphål på en extra sticka, lade den ovanpå de resterande sex maskorna, och stickade ihop dem.
Lyxigt att sticka med egen ull, och handspunnet garn. Trösterikt när man saknar fåren, värmer lite extra. Handspunnet garn, i vart fall mina, är lite fastare i konsistensen, det lät lite knepigt, men jag kommer inte på något bättre. Det är mycket formfast, och tål att användas och tvättas utan att tappa formen. Särskilt om det är spunnet av den egna ullen från Värmlandsfår.
Det lönspunna är tvåtrådigt, av den sist klippta ullen. Sommaren var historiskt dålig, regn nästan varenda dag, och de klipptes sent, i november. Ullen blev mycket mjuk, och detta är en fantastiskt stick-material att njuta av. Det är nu ett år sedan jag sorterade ull före flytt, och det är snart ett år sedan jag ledde fårflocken på djurtransporten, som skulle åka till deras nya hem. Det tar tid att landa. Tillvaron blir så väldigt annorlunda. Trots den stora saknaden, så är resultatet så positivt som vi ville.
Var sak har sin tid, och att skapa förgyller tillvaron, vad man än gör.

Kofta i växande!

Det tar sig! Men det blir en tröja, jag stickar rätstickning mitt fram så att det ser ut som om knappribban fortsätter. Stickor 5,5. För tillfället finns det 24 lamm, 12 av varje. Jämnt så det förslår. Vanligtvis brukar det bli fler av ena sorten.

Dold knäppning?

En hel del har det blivit stickat på koftan. Det är roligt att botanisera bland nystanen! Jag bestämde mig till slut för att sticka ihop knappribban och göra en tröja.

Här, i solen på altanen skulle det ske! I trädgårdsstolarna, med både dynor och fällar! Det gick ju kanon, förutom att jag lade ribborna FEL! Knapphålen kom UNDERST, dold knäppning alltså! Bara att repa upp flera, långa varv, men man kan ju inte annat än skratta och det fanns ingen annan än mig själv att skylla på. Kaffe och ostmacka med salladsblad kom det så det var härligt i vilket fall!