När man är en Tant

Man kan få många råd och tips på nätet, särskilt när man är hantverksintresserad.
Men när man får andra tips, som gäller hushållet, då blir man som Tant lite konfunderad.
Jag läste tips om att diska i diskmaskin, även om vi inte har någon längre, förutom den manuella.
Där kunde man läsa att det är det absolut smartaste sättet att diska, och mest vattensnåla förutom att det också är så energisnålt.
Jag säger inte att det inte ligger något i det, men det är inte hela sanningen.
Många som använder diskmaskin stoppar in allting huller om buller och då ryms det verkligen inte så mycket som när du diskar tallrikar, glas, bestick och saker som man kan packa. Trä och plast passar inte alls så bra i diskmaskinen. Jag har nog diskat som jag tvättar, det skall vara fulla maskiner och noga planerat. På stenåldern fick man lära sig mycket matnyttigt märker jag nu, sånt som håller på att försvinna. Annars får man köra diskmaskinen jämt och ständigt, och det är inte så värst ekonomisk och miljösnällt. Om man inte diskar i diskhon så blir det oftast inte lika väl torkat på köksytorna som bänkar och spis, och hoarna ser oftast inte så fräscha ut.Förresten så har diskhoarna gått en sorglig tid till mötes, i många kök finns det bara något som är i stället för diskho, en liten skål , kanske inte ens av rostfritt.
Diskmedelstabletter behövs inte så ofta heller, har man mjukt vatten är doseringen för stor, och det ger onödig miljöpåverkan, förutom att det blir väldigt mycket mera skräp. Så fick jag också lära mig att disken inte behöver sköljas av, och det begriper jag inte. Om man diskar som jag har gjort behöver disken sköljas hastigt, det fastnar igen i botten-silen av både grönsaksrester och köttrester, det löses inte upp i molekyler när man diskar.Och hur många gör rent i botten på diskmaskinen? Det behövs kan jag säga, annars blir det STORA snusket och inte alls bra för varken diskmaskin eller avlopp, eller hälsan för all del.
Sedan läste jag att handdiskmedel, det skulle man använda och GÖRA RENT sin diskmaskin med. Alltså köra maskinen som om det vore disk i den, För att göra den ren. Ojoj, det blir inte så bra, handdiskmedel skummar och fungerar inte på samma sätt. Dåligt råd. Skura diskmaskinen i stället, Särskilt silarna, går mindre vatten och blir bra.
Så fick jag också goda råd om att tvätta. Det var ganska lustigt.
Man behövde absolut inte ha så varmt vatten i maskinen. Däremot skulle man köra ett rengöringsprogram eftersom tvättmaskinen drabbats av MÖGEL. Ja, precis. Och då kunde man använda Handdiskmedel! Om man vill skumma ihjäl sin tvättmaskin kanske,,,, Dåligt råd, uruselt, och Tanten var nödd och tvungen att ta kontakt och genast bestrida detta.
Om man har kallt vatten och inte låter den stå öppen så blir det fullt av bakterier som kan skapa mögel och geggar till sig. Tror inte  att tvätten har blivit renare av det. Ingen vits att tvätta om det inte blir rent. Då Tanten lärde sig tvätta skulle tvätten av bomull, och som använts kroppsnära, som underkläder, sängkläder och liknande, kunna tvättas i 60 grader, och vittvätten på 85-90. I vart fall ibland. Då möglar inte tvättmaskinen, och rent blir det. Så får man ju också torka ur i bälgen ibland, och göra rent i tvättmedelsfacket som gärna får stå öppet och lufta.
Nyss läste jag goda råd igen, vad du inte skall ha handdiskmedel till. Ej diskmaskin och Ej Tvättmaskin.
Det är tur att man är Tant, och inte gör allt som det står skrivet. Då skulle man bli ännu mer förvirrad.

Något som fick mig att dra på munnen var när jag såg en bild med texten, bädda som på hotell!
Ohh, tänkte jag, det lät mysigt.
Hur gör man!?
Vik in långsidorna på täcket, och vik in nertill.
Ja, OCH?!
Det har jag alltid gjort, gör inte alla så???????
Ha en riktigt skön helg, önskar Tanten.

Julpyssel???

 Vi tänkte undvika den värsta julstressen. Lite julklappar, gärna ekologiskt, lite stickat, lite gott att äta och gärna ute och gärna mera grönt. Jag har faktiskt börjat på koftan också. Jag har stickat en lång provlapp, eftersom jag blev så velig. Nu blir det mest röda nyanser, randat med handspunnet garn av prover från svensk alpacka, kardad med värmlandsull, och lite glitter. Bara svensk Ekologisk ull och alpacka, förutom det lilla stänket av bling, då det ju ändå är jul snart. Knappribban är över 6 maskor, tanken är att ta ihop den efter att maskorna för ärmarna har satts på tråd. Då blir det i så fall en tröja med kort knäppning. Eftersom garnnystanen är ganska så små av alpacka-garnet så stickar jag tills det tar slut, även om det är mitt på ett varv. Citronskalen har fått en tråd för upphängning, de hamnar ovanför vedspisen. Alla ekologiska citronskal som inte används på direkten skall härmed torkas. Här skall inte slängas i onödan!!
Stickorna, de är helt oanvända fram till nu, Susannes, ebenholts, oj, så goa att sticka med!!
Halskanten är stickad i rätstickning med stickor 3,5 mm, sedan bytte jag till stickor nr 4,5 mm och slätstickning. Ökningarna började jag med på tredje varvet efter halskanten.

 Lite kakor är gott! På kakorna kan man ha lite gelé, Strassburgar-degen rullades till kulor, fick en grop, och en klick gelé. Den är gjord av paradisäpplen som låg på vår brevlåda i höstas. Bästa vännen hade varit framme. Det är första gången jag använder såna, och gelé fick det bli. Den blev ju så förjordat söt, som en smällkaramell, ljuvligaste rosa, fint i konsistensen och inget konstigt i den alls.

 Mja, nu vet jag inte om de blev så vackra, men barnbarnet L, som för tillfället älskar rosa, kommer att bli förtjust!

Och så har jag släppt ut korna! Det är faktiskt flera, men denna bild var så fin!!
 För visst är det väl lite vår i luften?????
Det är mannens C som har en samling Hereford, förutom finflickorna. De kan då inte klaga på utsikten! De trivs bra därute i snön. Här har vi nu flera centimeter snö, kanske upp till fyra, men hos korna på bilden är det två decimeter. 15 grader kallt också.

Paradhanddukens lov

 Jag gillar paradhanddukar, det blir så ombonat och trevligt med en nystruken sådan i köket. Denna har jag fyndat på Kupan, 30 kronor kostade den. Jag är särskilt förtjust i det broderade kantbandet som har en liten "frans".

Den är sydd på flortunn  bomullsväv, och jag har anpassat längden på handdukarna så att de inte sticker ut och ser slarviga ut. Det är extra för att vara mig, vanligtvis byter jag bara handduk och glömmer bort extra piff.

Kulturarvet

Vi var in i en underbar liten butik, med doft av tjära och gamla saker. Kulturarvet heter den. Där kan man mycket om byggnationer och gamla ting. Ugnen har sett rätt behövande ut ett längre tag. I butiken stod burkar med Kristallsåpa. Det smörjer man bara in ugnen med, och glömmer bort den några timmar, sade mannen i butiken. Ingen värme eller någonting. Sedan skrapar man bort resterna och torkar den ren med vatten. Måste prövas! Gallret och stegarna för plåtarna blev också insmorda och inlagda i ugnen, och precis lika bortglömda. Det tog en stund att torka ur ugnen, men den blev ju som ny! Dessutom har vi hittat en skål som fått märkliga rostbruna fläckar, men för övrigt väldigt fin. Den smorde jag också in, och täckte med plastfolie, och Glömde Bort. Kan vara det som är grejen, att glömma bort, vilket jag inte har några problem med..... Tro det eller ej, men skålen blev som ny! Man får tvätta sig noga när man har använt kristallsåpa, den innehåller lite soda.

 Outslitlig och rar nagelborste i trä, och en rotsaksborste med runda fina kanter och naturborst fick också följa med hem. Nagelborsten är dessutom människovänlig och inte så raspig.

Om man har en morbror, som tyvärr inte finns längre, som har varit borstbindare, då är det ett naturligt led att ha borstar av trä, med mjuka avrundade kanter, och ingen plastborst. Mindre plast åt folket! Jag har för övrigt ledsnat på plastbunkar också, jag köpte två omgångar med rostfria bunkar, runda och fina, lätta att diska och bra att göra deg i. Mera hembakat åt folket!