Återbrukad tröja 100% ull

Tröjan har lagats många gånger, men nu är hela framsidan tunn och sliten. Jag har sparat oken, klippt av ärmarna, stoppat in dem i nederdelen, och tråcklat med ullgarn. Så fick den gå i tvättmaskinen.

Det blev en go dyna att sitta på! 100% ull, det är grejor det! Av Värmlandsfåren!
 

Fick ju bli mer småstick

 Om man växer kan man ju behöva ha mera småsockar, som värmer och smalbenen. Det får inte vara för trångt om saligheten, så resåren är i två delar, upplagd med 44 maskor, resår i 2r, 2a, ett avigt varv med minskning av en maska på varje sticka, resår 1r, 1 a till lagom längd, och två varv slätstickning med minskning av en maska på varje sticka, alltså 9 maskor på varje, en liten häl, och när foten stickas tog jag ihop en maska till på varje. Vi hoppas att de passar på småfossingarna. En tråd är Värmlandsgarn från våra får och en tråd är Opal, mumma att sticka med. Nu fick jag en lite fusklapp på bloggen! Om jag vill göra fler.....

Svensk Ull

 Såg ni på nyheterna igår? Om Svensk ull och den tillgång det är. Förhoppningen om att mer tas till vara, flera led för att få det att fungera. Tänk att det gick förut men inte nu?
Men saker kan ju förändras, och intresset finns, är det inte härligt!

 Det är ju en skatt att ha i sin korg, ull från svenska får. Handspunnet till och med.

 Måste ju vara mervärde i en sådan stickning!

Det skall jag ägna mig åt! I dessa är det en tråd sockgarn i foten för större hållbarhet. Om man spinner själv kan man styra tvinningen och val av ull och då går det faktiskt bra med bara ull. Man kan ju stoppa!! Därför skall man sticka med bra garn som håller sig bra i tvätt och bruk, då kan man laga flera gånger, och sticka nya fötter när det är så dags.

Ull vare här!

 När det är kallt och snöig finns det inget så varmt och gosigt som ull. I gammeldags Lovikka-garn har jag stickat vantar, och detta är första paret av tre. Lovikka-garn är inte vad det har varit, och det har att göra med att det görs av helt annan ull, och inte av fyra till fem trådar som tvinnas ihop. Jag skulle försöka får tag på Lovikka med svensk ull om jag skulle köpa nyare garn, och det är kanske inte så lätt. Ull är så spännande när man börjar utforska den, och särskilt om man får leva mitt uppi den, som jag har gjort i många år. Samma sorts får får olika ull beroende på väder och vind, förutom att det är olika hos olika individer, och raser. Svensk ull är dessutom anpassad för klimatet, får är så praktisk utformade.
Våra kära Värmlandsfår kan få gigantiska fällar vid goda förhållanden som ger bra bete och utfodring, annorlunda blir det regniga och sena somrar, med tunnare, och för all del mjukare, ull. I lovikkagarn är det bra med lite krusiga fibrer av olika längd som ger "kropp" till garnet som blir varmare och fylligare, så att de går att slita på. Helt släta, långa, okrusiga fibrer gör ett garn som blir väldigt jämt och mjukt, men utan kropp och fyllighet. Det blir också mycket svagare, och tar man bara två trådar som knappt är någon snodd alls i blir det knappt garn, nästan förgarn. Den ull som inte är hårt behandlad har sina naturliga kvaliteter kvar, och blir burrigare när det är fuktigt, enkelt uttryckt.

För länge sedan fanns garnet Peer Gynt, det var mammas favoritgarn, från Norge. Jag hittade en vante i mitt lager i detsamma som jag stickat för en sådär 25 år sedan, men det blev bara en. Lite garn fanns kvar, men det blå var inte riktigt samma färg. Ah, då kan man ju lättare skilja på höger och vänster!
Det blev en vante till, och det blir bra till yngsta barnbarnet.

Långa muddar som man kan få fast under overallen.

Här är det nu snörik och aningen för kallt, på fel sida om 20 graders-strecket. Isen kryper upp på fönstren här på torpet. På trasmattorna kan man gå utan att bli kall om tassarna, och tofflorna är på, liksom en go stickad tröja. Mera ved åt folket!