Jag tänker sticka, och ägna mig åt sådana saker som ger mer än de tar, och att verkligen frossa i det som redan finns och använda det åt alla håll och kanter. Utöver det stödja fröfirmorna, det är klimatsmart och ekonomiskt. Vi behöver våra fröfirmor, och då måste vi stötta dem.
Idag kom en underbar påse med frön, och det var värt hela promenaden på isgatan som är vår gamla väg. Lite perenner, lite grönsaker, och så lite fägring som röd vallmo och doftande tobaksblomma i vitt.
Tanken är att jag skall hålla ut med frösådden ett tag och planera noga och använda ljuset som är på väg. Vi får väl se hur det går, det brukar bli fullt fort......
På min Aftur-stickning har jag gjort själva kroppen, en hel ärm och en bit på nästa. Det är små duttar i garnet. När våra Värmlandsfår var nyinflyttade var de inte klippta som vi gjorde senare, två gånger om år, höst och vår, så när vi klippte dem första hösten var det lite tufs i ullen. Det gör inget, då kan jag sitta och stå och vara sentimental medan jag stickar.
Det bor en optiker i mig.
Jo, för när jag satt där och skulle säga vad som var bättre till höger, eller vänster så berättade jag att jag allt som oftast säger helt fel när jag skall förtälja för någon åt vilket håll det är.
Så gör jag alltid privat sade hon, för som optiker får man säga allt tvärt om!
Jag har en viss förmåga att vara så himla tvärsäker, särskilt när jag har FEL.
Jag skulle ge mannen mycket tydliga instruktioner på var han skulle hitta det han behövde i skafferiet, och så drog jag till med, som slutkläm, att det är till HÖGER, men jag slog ut med armen till VÄNSTER.
Jag tror inte ens att han blev förvånad!
Bilden är lånad
