Med inspiration av Karin Larsson

 Solrosor är fantastiska! Karin Larsson har broderat en kudde som inspirerats av denna stolta blomma. Själv har jag satt solrosfrön, och fått se solrosorna blomma enstaka år. Det är fascinerande att se dess olika gula nyanser, och hur mitten har olika nyanser av brunt. Blå himmel är skönt att se, så blått måste vi ha. Jag ritar randningar och ser hur färgerna tar sig ut mot varandra.

 Så tar jag fram en massa garn, Cottolin, och gör en varp, som inte har symmetriskt mönster. Det blir spännande att se hur den tar sig ut i vävstolen, och jag lär väl ha glömt hur jag tänkte när det blir dags...Jag har blandat nyanser av gult, grönt, brunt, beige och blått i olika varianter. Det kändes bra i vart fall!

Min morbror BE hade en sambo som var mycket äldre än honom, vilket inte var så vanligt på den tiden. Hon utbildade sig till sömmerska. Hon ville försörja sig på något och då hennes knä blev stelopererat efter att hon fått turberkler i det, var möjligheterna inte så stora. Hon, Ingeborg, sydde en klänning till mamma och mig i samma randiga bomullstyg, vinrött och mörkrosa. Jag fick spets på min. Saxen hon klippte tyget med syns på bild, och den har jag fått av mammas kusin, som fått den av min morbror efter att han blev ensam. Hon hjälpte honom ibland när han flyttade till samma ort som henne, och han var tacksam för det. Den är tung och stor, och då jag också har hennes runda "sybricka" målad i gult och grönt, med fack,  så har den kanske kommit hem.

Färg, det kan vara Underbart

 Solnedgång i juli

 En Cottolinvarp i "hopplösa" färger, 810 trådar.

En intensiv-röd vallmo som har blommat i flera dagar,visst är det som en bakelse i mitten?

Spännande vävning

 Jag både vill och inte vill att varpen skall ta slut. Den har varit så snäll och är så glad i färgerna. Men jag vill ju också se hur den blir nedklippt! I den gröna plåtburken ligger gamla spolar som jag har köpt in, och titta på bilden under...

Vilken text! Undrar vad detta spol-papper har varit med om under sitt liv. Det måste vara efterdyningar från Andra Världskriget, på något papper står det något tyskt namn, på en person som var född 1924.
Det kan vara Ohyggligt spännande att väva! Längst inne på spolarna är garnet helt knollrigt, som permanentat, då det har varit upprullat under rätt många år, vad det verkar.
Det blir ju en Historiks Väv, eller hur? Tuskaft med bomull och Cottolin i varpen, Lin i inslag.
Passar ju bra då vävstolen är från ungefär samma tid......!

SÅ sugen!

 Så sugen på Färg!

 Och Ljus! En Soluppgång i vävstolen! Bomull och cottolin, garn från Tradera.

 Vår snälla lilla gran, som vi har fyndat i en röjning.

En soluppgång på riktigt! Minus 20 grader kallt ute, lagom att sitta inne och mysa!

Regnbåge, vävning och Du hade ju inte varit i Backe!

 Ur led är tiden, regnbåge och regn i december. Man får ha livlig fantasi för att få någon julstämning. Julhandel går nog inte något vidare, många stannar hemma då det är ruskigt halt. I fredags kom ingen post  i Ragunda då det bedömdes vara för halt. Jag känner med turisterna som kommer uppåt och kanske inte har dubbdäck, förutom att det är dåligt med den vita varan i området. Vackert är det med dessa färger och fenomen på himlen, idag har det varit dimmigt som mjölk större delen av dagen, och jag fick gnugga geniknölarna för att komma på något julgodis av saker vi hade hemma, för på vägen vill man inte vara. Det är ju bra och kreativt. Nöden är ju uppfinningarnas moder.

 Jag väver klappar, och det är ju inte så fantasifullt med ljusgrått, svart, vitt och rött, dessutom är det dåligt med rött på lagret. Fin utsikt har jag när jag slamrar på och skräpar ner! En kort stund är det också lite naturligt ljus.

 Det ser ut så här på ett ungefär. Det är den fjärde mattan, och nu blir det nog inga fler före jul. Idag har jag pyntat vävstolen, och det är första gången jag gör det, en gungande "Tomta" och lite glitter. Hon ser ut att ha det som pärla i Guld.

 I den lilla vävstolen klädd med röd varp gjorde jag en hög med spolar att väva ner varpen med. En tråd lin spolades tillsammans med färdiga spolar av blandat material.

 Så värst fint blir det inte omkring en när man väver, men det är praktiskt att göra många mattstickor färdiga och ställa i en bra kartong, eller något annat.

 Snart klart!

 Gla- hål, och så glada de är! Jag trodde att det var klart till 11-kaffet, men det tog några timmar till. Nu är den uppklippt, delvis fållad, en del tvättad, och en del skall fållas.

Man blir lite trött i luvan av mörker och textildamm... Jag vet ju att mannen har hoppat backe både här och där  i vårt avlånga land. Nu dammade han av sina priser, och de är fina skall jag säga. På en stod det Backe, som är en ort i vårt stora län. Vi var dit i somras, och då talade han klart och tydligt om för mig att han då aldrig hade varit där förut. Men vad står det då på priset, jag får allt läsa en gång till. Jag spit opp öuga, och läste igen, TV-skidan, jojomän, en enda gång blev det, och då var han med, och så, BACKE, står det, även andra gången jag tittade.
Naturligtvis måste jag påpeka detta, i mitt luddpåverkade tillstånd.
Men, sade jag, du hade ju aldrig varit i BACKE!
Mannen blev väldigt road, och kanske lätt förvånad, för att jag är så fullständigt utan begrepp ibland. SUCK!.
Jo men, BACKE, svarar han. Det var ju TV-SKIDAN, BACKE. Jag hoppade BACKE. Tävlingen var ju i LJUNGDALEN!

Julpyntad vävstol

 Mycket pyssel är det..... Varpen framtagen för förskedning. Jag har ju glömt att skriva hur lång den är, men nog är det runt tio meter

 och lika pirrigt varje gång.....Jag har tagit lite lingarn som effekt, vilket gör att man får vara uppmärksam. Det är både bomullsgarn, cottolin och lin, det är ju super när man inte är så van. NEJ, inte så klokt kanske......

 Skall det fungera, klarar jag av det här, eller blir det pannkaka av alltihopa.......
Solvning pågår

 Ser ju bra ut så här långt, juligt, med lite effekter av olika grovlek och material på trådarna som är runt 440 stycken.

Framknutet och prov-vävt!

Lite Rött skadar aldrig

 Det är inte klokt så mycket plats det behövs till alla vävattiraljer.... Då är det ju perfekt med ett litet hus.... Varpan är av modell mindre, en bordsmodell, men den tar ju ändå lite plats. Jag har en plan! Om jag varpar flera varpar så kan jag ställa undan den ett tag!  Det är roligt att leka med färg och att skriva siffror på papper, räkna antal trådar, sudda, kludda, och så varpa. Så här på hösten är det mysigt med lite färg, och varför inte lite Rött!

 De små trälådorna från den populära butiken med röd skylt passar så bra till garnrullarna! De går att ställa på varandra som den står på bordet, men rullarna är ju högre än kanterna. Då kan man istället lägga dem, och så trava dem på varandra. Garnera är Tradera-fynd då jag gjort mig av med alla mina egna väv-garner. Det är blandade karameller och jag använder det som finns.

Två varpar har jag gjort hittills, i cottolin. Lagom breda så kan man göra handdukar, löpare och dukar.

Höstpyssel med citronträd

 Citronträdet har kommit in, och det är dags för nu är det kallt på nätterna. Tvättfatet är efter min mormor, det heter Frida precis som hon.

 Det är ju fler växter som vill in.... Men så stora de har blivit, och så lite plats vi har..... Och var är de stora faten, som inte heller räcker till.....En blomma har fått ett tvättfat som fat! Usch ja, vi får se vad jag kan hitta på.... Citronträdet har växt kan jag se nu när det är inne, och det är nya knoppar på gång, och citroner i olika stadier av utveckling. Fascinerande! Det får lite extra belysning på afton och kväll. Annars vet jag inte mycket om att ha citrusväxter, detta inköptes i somras, en av sommarens regnigaste dagar. Det var en utflykt med dotra och barnbarnet L, och en dag att minnas. Bilrutorna slog igen helt när vi skulle åka hem, vi var helt genomsura, men glada!

Inspirerad av citronträdet är denna handduk som har fått både fållar och hank. Jag fållar på symaskinen för det skall hålla för många tvättar. Det är trevligt att se hur de olika garnerna fungerar och tar sig ut i väven. Det gula är något effektgarn som ger en lite knollrig yta som jag tycker är trevlig, som att känna på citronskal ungefär. Jag har tvättat dem i 60 grader, efter blötläggning i kallt vatten som skall minska de skarpa veck som kan bli på lin. Det vävda bandet var 140 cm långt och det räckte till de handdukar som jag skulle fålla.

Glahål och Nyponmarmelad

Glahål tror jag att det kallas, när varpen är slut. Nu förstår jag varför det har trilskats, den sitter inte rakt i vävstolen. Det blev inte mycket varp ovävd i den lilla John A Thulin. Handdukar har jag gjort, med olika inslag, lite grövre bomullsgarn eller dubbelt cottolin, och effektgarn som också är lite grövre. Blandat bomull och lin, på samma spole vilket är lite vanskligt då lin och bomull är ganska olika. Det vill gärna bli en tråd som är längre så man får sitta och dra till. Eller klippa av den och lägga en skarv. Det är garn som följd med vävstolarna och garnköp via Tradera, och en del har jag fått spola om. Jag har också vävt upp ett stickgarn i bomull, blankt och fint. Det blev fina ränder i handdukarna som passar efter dusch eller i köket. De torkar mycket fortare än frotté.

Men snälla nån så mycket varp det var på vävstolen. Hade jag vetat det hade jag nog klippt ner den en gång.

 Tanten, Märta, som ägde vävstolen förut hade börjat väva en löpare i rips. Jag vävde som sagt handdukar då det blev en rand i väven som jag inte fick bort utan att klippa ner en bit och solva om. Annars hade det kanske blivit en löpare eller duk, för ränderna tycker jag mycket om. Det blir nog fler ränder i den lilla vävstolen. Det blev över 12 meter väv!

Jag gjorde en varp i lin som skulle sitta i vävstolen, en naken vävstol är inte roligt. Det ekar ju......
Det skulle ju bli disktrasor hade jag tänkt, med ränder i ROSA, men så blev det inte riktigt...... Lin är så vackert!
Jag är inte alls förtjust i marmelad. Marmelad för mig har varit apelsinmarmelad med skalremsor i, i bästa fall aprikosmarmelad, men det är inget jag äter ofta.
Nu har jag utvecklats till en marmeladfreak..!
Jag gjorde blåbärsmarmelad, för jag älskar blåbär. I höst är första gången jag har gjort marmelad över huvud taget.
Nypon älskar jag också, så jag fick tota ihop ett recept på marmelad, som egentligen är mer som puré, i smarrig form, för skorpor, mariekex, eller Torrkex som mannen säger, men även smörgåskex typ Kornmo, eller kanske en bit ost. Det är väl bara fantasin som sätter gränser.
Min nyponmarmelad.
1 liter rensade nypon, alltså utan "fnas", lite skaft gör inget.
Koka nyponen med lite vatten under lock, jag tar ca 3 dl till denna mängd vilda nypon.
Trädgårdsnypon är större och fruktigare, kanske kan gå att minska mängden vatten något.
Vattnet gör nyponen mjuka och lättare att passera.
Det kan ta 15-20 minuter, de skall gå att passera genom en nätsil och jag använder en slev av trä. 
Inte för mycket så att det kommer med massor av frön i moset.
Moset hälls upp i kastrull och kokas upp igen på låg värme och under omrörning.
Jag kokar en liten stund, kanske 3 minuter, tillsätter rivet skal av en ekologisk citron och saften av densamma. Så blandar jag 3 dl socker med en knapp msk pektin, tillsätter detta under omrörning, kokar 2 minuter och smakar av.
Häller upp på lagom burkar och vänder dem upp och ner.
Solsken på burk!!
Blåbärsmarmeladen är beroendeframkallande.

Mera om det senare, nu kokas det sylt.
Liten fråga, fler som har fått upplysningar om att er blogg kommer att försvinna i december?

Vävstol med utsikt

 Den lilla Bordsvävstolen är lätt att flytta. Under fina dagar kan man lyxa till med att väva ute!

 Ränder i olika färger blir det, av spolar som följde med. Lin håller ut vävens bredd bättre, men ibland blir det lite bomull och cottolin i ränderna.

Intill frodas tobaksblommorna, en har blommat länge, och de andra har inte börjat än. Knepig sommar!

John A Thulin, del 2

 En liten vävstol, på stativ. Med varp och tillbehör. Två skaft och två trampor.

Tillverkad av Firma John A Thulin, Norrköping. Bytte namn 1954. De tillverkade även stora vävstolar som jag har sett på bild. Ingen sådan här har jag lyckats lokalisera, och ingen bruksanvisning finns. Damen som ägt den hette Märta, och hon vävde dukar på den. Den sista varpen, av cottolin,, som nu sitter i, hade inslag av stränggarn. Varpen har blivit rufsig, och en del trådar har hamnat utanför skälstickorna, några trådar går i kors, och vad gör man då bäst?
Om det finns någon som har sett en sådan här vävstol så skulle jag uppskatta en kommentar.