måndag 29 februari 2016

Återvunnen handväska och Säkra vårtecken

 I min garderob fann jag en älskad väska som väntar på något gott. Ett underverk, en varm hand, en uppståndelse! Jag har en ful ovana, att hålla axelbandet och svinga väskan runt runt. Det var inte så bra, Axelremmen släppte från sitt fäste, och så har den legat på undantag i många år. Men nu åkte den fram och fick ett nytt liv. Remmen kortades av rejält, och metallöglan som håller remmen syddes fast med björntråd i de gamla hålen.  Nu passar den perfekt att ha i min tygväska, och jag skall sluta att svinga den med fara för både närstående och väska.
Ett säkert vårtecken är det när denna burk kommer fram! Måste ju kika vad det finns för frön på lagret! Här finns det mesta i frö-väg, tomater, sallad, purjolök, dill, svartkål mm. Men några sorter behöver fyllas på..... Det är ju så roligt med frökatalogerna som dimper ner i postlådan. Visst är den tjusig, trädgårdsburken!

lördag 27 februari 2016

Textila bakslag och noppiga lakan

Jag har ju en lite samling med textil, av olika slag. Det är gamla tröjor med hål som skall användas som mall för nya, det är fina gamla tyger som kan vilja bli något någon gång, det är gamla rejäla lakan från en svunnen tid, med små hål i , som också vill bli något. Så finns det nya tyger i alla möjliga varianter, för kläder och kanske någon väska. En del gamla bitar blir nog mattrasor, och jag har sorterat ut massor med gardiner och andra tyger som är skänkt till behövande. Det är ju lite det som är vitsen med att flytta, att man få rensa bort lite ur laget så man hittar det man vill ha och blir inspirerad av.
Nu har jag ju köpt ett antal vävstolar, och med en del följer det en hel del textil som är tänkta att bli mattrasor. En del tyger är helt nya, påslakan, stuvbitar, dukar, och en del är gamla lakan med slitage, blekta gardiner, och klippta trasor. Jag har sorterat, och sorterat, givit bort, delat med dottern, tvättat och lagt undan för nya idéer, en del kan sys om till annat. Det har stått kartonger lite överallt, en del skall placeras på ledig plats här hemma, en del skall fraktas bort, en del skall tvättas och strykas, för jag vill inte väva med otvättade trasor, då kan de krympa efter vävning, och färga av sig.
Man kan ju säga att det är lyxigt att få så mycket fina ämnen att skapa med på köpen, och visst är det så! Men jag  tyckte ju att jag hade liksom kommit i fast med mitt första utrensade lager, och nu fylldes det på. Lyxproblem, eller hur!
 Det har det goda med sig att nya idéer växte fram, och att jag blev duktigare på att sortera! Dessutom kan man lära sig en hel del av gamla trasor. Riktigt gamla tyger står i en klass för sig! Där det inte är hål kan man fortfarande använda tyget och sy om! I modernare tyger är de ofta så spröda att de bara faller isär efter att ha blivit omsydda, passar bättre i trasorna.
I de lakan som vi har köpt i modern tid finns det många saker jag funderar över. Förr blev inte lakanen NOPPIGA. Uhhh, jag tycker verkligen inte om noppiga lakan mot min trötta lekamen.
Dessutom funderar jag på formen på desamma. Vi har två enkelmadrasser, med en stor bäddmadrass ovanpå. Ger ungefär 180 cm i bredd, och 200 cm i längd. Då köper man ju helst lakan som är så breda att det går att få fast dem, så att de ligger kvar där de skall vara. Men det slår aldrig fel, när man skall bädda rent vet man inte vad som är bak eller fram, upp eller ned, och inte blir det något vidare invik heller. Varje gång man, eller kvinna, skall bädda, så får man slita och dra åt olika håll för att få det något så när. Nu såg jag att det finns linnetyg på dubbel bredd att få tag på, och då kanske det är klokare att sy själv.
Förr var också sömnaden hel ojämförbar! Så fina sömmar, och så fint konstruerade! med knappar i sidan, eller bomullsband att knyta med, fina dubbla fållar med sydda hör till exempel.Nu är det bara ett långt stycke, som sys med en ficka så att det hålls ihop. Inget fel i det, det går fint att sy egna örngott i fina tyger med god kvalitet, kanske med en lite spets på, så ser de  riktigt lyxiga ut.
Eftersom jag ibland känner att jag är född i fel århundrade så har jag nu lyxat till det och köpt underkläder med ben, SÅ skönt för rumpan. Mörkrosa, mm. Inga blekskära fanns på lagret.
Då är man kanske en Äkta Tant, klippandes mattrasor av gamla textilier iförd trosor med korta ben.
 Visste ni förresten att Lin är INNE? Det hörda jag på radion igår. Tanten som bor här visste inte att det hade varit UTE. Ha en skön helg!

onsdag 24 februari 2016

Konsten att läsa och olika språk

 Jag tycker att jag är rätt bra på att läsa. Jag ser "stort", inte bokstav för bokstav. Det kan ha sina sidor har jag märkt. Det kan bli helt galet. Det var ett inslag på nyheterna om den nya "Apparna" som mäter och räknar så att fler än vi skall veta vad vi gör och hur vi mår. Så visades det NAMN på några av dem. Jag tänkte som vanligt inte längre än näsan räcker, och kom inte alls ihåg att det naturligtvis inte har några Svenska namn. Jag läste Svenska, och fick till något så fräckt att jag inte kan skriva det utan omsvep. Mannen, som läser som vanligt folk, och har lite mera kontroll, han läste naturligtvis rätt på första försöket. Han förstod inte alls hur jag kunde få till det så tokigt. Har jag aldrig läst Engelska, undrade han, kan jag bara lite norska, och hjälplig Jamska, förutom lite Svenska?
Så, vad stod det?
Det var bara ett ord. RUNKEEPER
Och då är väl tanken, förklarade mannen, så att jag förstod, att det skulle ha med steg  och motion att göra, på engelska. I min hjärna var det kaos, för mitt ord, det passade inte alls in i sammanhanget. Jag är ganska pryd, och har inte så värst snuskig fantasi heller. Jag vet inte hur det gick till!
Om man delar in ordet som vanligt folk,  så blir det då Run och Keeper. Naturligtvis.
Men inte jag. och jag tänker på hur min mamma skulle ha skrattat. Själv kunde jag inte heller låta bli att skratta flera gånger i går kväll, och det är ganska nära nu också.
Förlåt mig. Det passar sig inte alls. Egentligen.
Jag delade alltså in ordet fel. Jag skall nog kanske inte alls skriva och hålla på med ord.
Ja. Nu kommer det.
Tänk två ord. Första ordet är de 6 (haha) första bokstäverna, och så PER på slutet. Får ni till det lika tokigt som jag?
Bilderna är såna jag har sparat som inspiration. Skorna är Jämtländska träskor, de är så vackra så man blir allt lite glad, fast man kan vara så dum.

tisdag 23 februari 2016

Om man kunde göra något rätt....och Lyx i kvadrat

 Jag har fångat en Kräfta! Jag, som aldrig har sett en levande kräfta i hela mitt liv. Men någon klo har jag sett i den lilla sjön. Ja, det var ju inte nu, det var förra året, och inte hade jag någon mjärde, jag hade en hink! Den var stor, kräftan! Och God. Men hujedamig så hemskt det vara att koka den!
 Små stickade fötter i rött, på överdimensionerade skaft, från pappas sockar. Det gör inget, det är fin resårstickning, och så varma och goa långt uppöver benen.
Göra något rätt... Jag skulle vara så snäll, och beställde en bok som jag tror att en av sönerna skulle ha glädje och nytta av. Till hemadressen förstås. Men kom den i postlådan på en gång? Nej, naturligtvis inte. Ja, men till utlämningsstället, två mil bort, det går väl också? Ja, men så DUM Mamman är, som inte har lämnat rätt mobilnummer! Nu har jag fått lokalisera boken, leta rätt på numret dit, och talat om att det finns en ägare, fast han är just nu i Åkersberga! Men han har mobil, med ett helt annat nummer, och han kommer snart hem. Jaja, svarade den trevlige mannen, paketet ligger här, om han bara har med sig sändningsnumret! Så vi får hoppas att det löser sig ändå. Ett stort MORR till mig i alla fall!
Det är roligt att odla sin mat! Under den mörka vintern kan man skala sin potatis och skiva den, gärna pillra ner lite skivade jordärtskockor om man har, hacka lite feferoni, lite vitlök, skiva lite vackra morötter som också fanns i den eminenta jordkällaren, och så klicka på lite svartkålspesto från frysen, salta, kanske med eget örtsalt, och peppra med köpe-peppar, och så lite härlig fullfet grädde på, och så in i ugnen på vedspisen. Det är LYX i kvadrat!
 Om man vill kan man ha tunt skivat lufttorkat kött till, eller något annat gott, men det är inte alls nödvändigt.

söndag 21 februari 2016

Hildor Vilhelm


När vi köpte Torpet hittade vi både ditten och datten i ladugården. Bland annat en stämpel som skall värmas. Den är gjord i Hede och initialerna står för Hildor Vilhelm, och han var född 1903. Han var släkt till Torpets förra ägare, och föddes en liten bit härifrån. Pappan kom från Norge och hette Haldor, och hans handgjorda skåp står i vår hall. Det är 2,52 meter högt och var ganska trixigt att få in skall jag säga. Nu står det framför en dörr så att jag inte skall kunna springa runt, runt och göra omgivningen och mig själv yrslig. Skåpet hittade vi också i ladugården. Det var oljor, gamla sågar, en tomtemask, lite rutigt tyg och andra saker i det. När det blev golv på hela ladugårdsbotten gick skåpet inte att ställa upp igen, och det är väl hur som helst synd att ha det i ladugården.
 Mannen har gjort skärbrädor av Limträ-rester, och visst är det lite häftigt att kunna bränna in en stämpel från ort och ställe?
Oljade med paraffinolja blir de fina att skära på.
I övrigt räknar jag fröpåsar, nystar garn och knyter fransar i solskenet från solen utanför. Snön är gnistrande vit, och vantarna doftar av Värmlandsfåren som jag gosade med i förrgår och skall ALDRIG tvättas mera! Mera Naturmaterial Åt Folket!

torsdag 18 februari 2016

Vårkänslor i tvättstugan

 I tvättstugan, där allting kan hända, blommar citronträdet!  Med jättestora blommor, som doftar underbart!
 Mattväven är nedklippt, och då var det bara fransknytningen kvar.....
Så fick den ena av mattorna komma ner i köket och sprida lite ljus!
Här eldar vi för öppen lucka, man kan ju undra vad det är som ligger där på värmning?

onsdag 17 februari 2016

Omänsklig Tonfisk, läst i Expressen

När man inte vet något kan man inget göra!
Läste nyss på Expressens hemsida om hur Tonfisken kommer från Thailand till Sverige, och övriga världen. Tonfisk finns förutom i burkar för människoföda även i mängder med djurfoder för våra vänner hundarna och katterna.
Det är en skrämmande läsning.
Gå in på Expressens hemsida!  Slavar piskas blodiga, tas tillfånga, det kan inte höra till det som kallas fiskeindustri. Det är överhuvud taget omänskligt, och produkterna kan inte vara värdiga att servera varken folk eller fä.
Här kan vi göra ett aktivt val för mänskligheten.

fredag 12 februari 2016

Bodil Malmsten och det Svenska Språket

Det är bra konstigt. Bodil Malmsten. Hon har liksom alltid funnits på något vis. Jag har läst om henne, och njutit av orden, men jag har aldrig läst någon av hennes böcker, alltså hela boken. Hon var på något vis Jämtland, fast hon inte bott här på många år. Envis, och kraftfull i sin litenhet, för storväxt var hon inte. Och så hade hon orden med stort O. Ibland tänker jag att det är så märkligt att det tillkännages nya ord i det svenska språket. Nya ord, eller bland-ord, som kommer av saker som finns i tiden. Snabba ord som används i SMS och annat medialt.Förmodligen ord som kommer och sedan går, inga med någon större mening, eller ord som hjälper en att uttrycka det där viktiga. Som man absolut vill ha sagt.
Svenskan är ett fantastiskt språk om man vill uttrycka något viktigt.
Jag känner en sådan lust! och längtan! Måste läsa en BOK av Bodil Malmsten!

tisdag 9 februari 2016

Återskapa: trasmatta från Torpet

 Opp på botten, alltså övervåningen eller höskullen, i vår ladugård hängde tre bortglömda mattor. En var väldigt ankommen och fick återgå till Moder Jord, men två långa, smala trasmattor skurades med såpa och fick pryda golvet i båthuset över sommaren. Nu på vintern har vi dem på bron som halkskydd. De är 53 cm breda och vävda i rosengång. Den blå färgen är så fin, sedan är det brokigt mellan bårderna av rosa, vitt och svart.
 Här i Glimåkran är det solvat i tuskaft, men färgerna och randningen kan man återskapa. Färgerna verkar ha hållit sig fint i mattorna för om man petar i inslagen så skiljer sig inte färgen nämnvärt i det som varit skyddat av varp och hopslagning.
Jag kallar mattan för Torpet, och det är en randning som kan användas i många andra färger, och det lär det väl bli. På garnbommen är det nu inte så många varv kvar, men på tygbommen är det så fullt att det knappt går att trampa.
Trasorna är återbrukade textilier, mestadels bomull.
Broddar på är läget för dagen!

söndag 7 februari 2016

Gamla redskap, vad är detta?

 När man köper vävstol följer det ofta med olika saker. Förutom hel hel massa solv, mattrasor och tyg till detsamma, fanns det också en sådan här bra sak. Nog ser den väl väldigt finurlig ut? Den består av två lika delar, som sitter ihop med en liten räls, så att man kan föra dem uppåt och nedåt. På den ena är det också en spetsig del med hål, som en nål. På den andra är det en rak del av metall på motsvarande ställe, jag tänker att den skall föra fram en tråd från "nålen". Under dessa finns en ögla på varje sida, och jag tror att det skall vara en tråd där.
 Det måste vara genialiskt, men
 VAD ÄR DET och
 när används den? Delen som man håller i är väl formad, metallen är slät, lätt mässingsfärgad och nu putsad.
 Någon har tänkt till här, någon som vet mera?


torsdag 4 februari 2016

Himmel och vävstol

 Idag har vi varit ute på vidda, och på väg hem var himlen så vacker. Jag tog kort genom bilrutan.
 Vi har satt upp en vävstol, igen! hos yngsta dottern. Hon som fick en vävstol i somras och satte igång en vävfrossa hos sin mamma, och nu är det sjätte vävstolen vi fraktar. Den hon fick förut var inte helt snäll och gav en hel del stickor. Om man tycker om att skapa skall man ha bra verktyg och material. Denna är svensk och gjord i Strängnäs, man kan väva en knapp meters bredd och den är rejäl och lagom stor.
 Det är en aning av vår i luften, det är fortfarande lite ljus kvar när klockan är halv fyra, härligt!

 Himlen är magisk!
 I Glimåkra-vävstolen hemma ser det ut så här. På tygbommen växer det, och i en bok med gröna tips och recept såg jag en bild på en trasduk, en duk för utebruk son inte blåser bort så lätt. Det måste jag ju bara testa! Jag väver i mattväven med enkla trasor i bomull och då blir duken ca 73 cm bred, lagom för våra utebord som vi har varit ute och traskat i snön för att mäta, De står för närvarande i båthuset och strax utanför. Vi får väl se hur det blir, men tanken var god tycker jag.
Här tänker jag sommarhimmel med ulliga moln!