Kniporna simmar nere vid båthuset. Där kommer det vatten från en bäck och det ger öppet vatten relativt tidigt. De har ett sådant trevligt läte.
men är inte så intresserade av människor.
Vatten. VATTEN !
Idag läste jag att om man diskar för hand går det 30 liter vatten.
Vi diskar alltid för hand, vi sköljer i balja, sköljvattnet går att använda till olika saker, skölja disk, spola på toa i kristider, vattna blommor.
Om vi diskar en ganska stor disk, så går det kanske tio liter vatten. Absolut inte trettio. Trettio liter vatten, det är tre hinkar. Massor med vatten!!
Ja, man kan ju undra om jag har fått något fel. Jo, det har jag. Vatten på hjärnan!
Men grunden till min tankegång och återkommande i vattenfrågan är att vi i höstas fick stor brist på vatten. Grundvattennivån var omtalat låg i vår kommun, inga stora problem hade vi, men tänkte oss för, fast det gör vi alltid. Men på senhösten märktes det att något var galet. En decimeter i brunnen, helt torrt omkring, det märktes på ringarna i brunnen. Vi hämtade kubikmeter från älven och tömde runt om, fyllde på en del också från bil, men nivån har varit väldigt låg hela vintern. Så låg att vi inte tvättat i tvättmaskin utan tagit in snö och tvättat för hand. Att tvätta kläder kräver lite vatten och är ganska tungsamt. Därför har vi gjort som man gjorde förr, sparat stora tunga saker till våren, och nu är den här! Så den myckna snön har varit bra att ha!
I brunnen finns nu 2,6 meter vatten, tvättmaskinen är startad, två stora underlakan och lite annat ligger i.
Man lär sig vad som är lätt att tvätta för hand, och vad som är jobbigt. Centrifugen har dock varit fin att ha, så att tvätten torkar. Att vrida ur vatten för hand är ingen sinekur.
Här vid älven blir träden höga, och en bit från vår brunn står en fin samling av björk. Björk suger otroliga mängder med vatten. De stod på grannens mark, som nu är vår, och de där björkarna skall bort.
I ett dokument som vi har fått så står det att det är helt oväsentligt för grundvattennivån hur mycket snö det kommer på vintern.
Jag har väl sällan varit så FRUKTANSVÄRT ARG som när jag läste det, och annat dravel som följde med.
Man kan tro att rätt alltid är rätt, eller att det i vart fall blir rätt, till slut.
Men så är det inte.
Vi har också under en längre tid varit indragna i en tvist, angående vatten.
Vi menar att man faktiskt får leva efter tillgång på vatten när man har egen brunn. Mängden vatten kan inte vara vårt ansvar.
Vi var inte förberedda på att saken skulle hamna i Tingsrätten, att svara på sådana påståenden och bevisa att så ligger saken till.
Att bli beskylld i hårda ordalag, och anklagade för att ha farit med osanna uppgifter.
En längre tid, det är två och ett halv år. Det är en lång tid.
Det kostar på, av TID, som är dyrbar. Av juridiska ombud, det kostar för försäkringsbolag, det kostar för tingsrätt, det kostar helt enkelt. Den mentala hälsan, och också den fysiska, får sig en törn.
Man tycker att rätt skall vara rätt, inte svårare än så. Men det är svårare. Det är en tvist.
Det blir för dyrt, det kostar för mycket, det kostar samhället för mycket, ett samhälle som har betydligt svårare och viktigare frågor att syssla med. Även om man i Tingsrätten går på vår linje så har det ändå kostat massor, och saken överklagas, är inte ur världen, kostar ännu mer.
Det är lärorikt att leva.
Det hade vi ingen aning om att det kunde vara på detta viset.
Man får till slut välja,och vi valde vår egen tid. En vår som är VÅR på flera sätt. Med vatten som är viktigare än någonsin, fast vatten alltid har varit viktigt för oss.
Man skall undvika energitjuvar, man skall vara rädd om sin tid, om sitt vatten, om sig själv.
Att det är VÅR, att ha vatten i brunnen, det är värdefullt. Efter en sådan här vinter begär man inte mera.
Kram på er!
