Decemberfägring

I går var det minus 5 grader och regnade, så kom färgerna och lite ljus, så efterlängtat. 

Nere vid älven blir det magiskt, så lyxigt att kunna ta sig en stund och njuta av naturen.

En bit bort har vi en "lagun" efter vägen, det rinner i diket och låter härligt. Dessutom får man ju dika lite mellan varven! 

Och färgerna var magiska, om än kortvariga. Detta är uppåt vägen, mot söder....

och motsvarande ljuspelare ner mot älven, åt norr. 
 

Älgar på rad

 Kameran, sa mannen, det behövs en kamera! Jag förstod som vanligt ingenting, men då sade han att det var en hel flock med älgar på isen. Kameran, och ett ögonkast genom fönstret, och man tror ju inte sina ögon! Ett långt band med älgar som går över älvens is. Skynda dig, sade mannen. TYST, sade jag. Varför säger jag det, det kan man ju undra, men det var verkligen en häftig upplevelse. Jag har aldrig sett så många älgar på en gång.

Det kom en skoter på älven och de kom på att det var säkrast att vända om. Det var tur för man vill inte att de skall komma på 87:an.

När de går så nära varandra blir jag orolig att de skulle fara genom isen, och då är det mitt fel!!!!
Nu gick det bra, de gick upp på holmen som är här utanför.
Nu behövs det en stor kanna kaffe!

Utflykt! och viltolyckor, eller är det mobilolyckor

 I morse styrde vi kosan österut. Morgonen var klar och ganska sval, men så vacker!

 Stjärnan leder oss rätt! Blinkersglaset for all världens väg när vi kom här........Men det fattade vi inte då, vi trodde att det var skräp på vägen som rasslade till

 Indalsleden är mycket tjusig, om ni vill ha semestertips.

 Det är höga berg, och djupa dalar, Indalsälven flyter fram

Här kan man, och kvinna gå ner och titta på många olika växter och andra naturrikedomar. Det gick lätt att gå ner, mannen som är klokare väntade där uppe. Det är tur att han har sån dragningskraft att jag orkade släpa mig upp igen!

Längre än så här kom vi inte, men det räckte gott och väl. Kaffe och Kubb har sällan smakat så gott! På vägen hem plockade vi upp blinkersglaset som snällt låg kvar på samma ställe, på den ganska hårt trafikerade vägen. Det var helt, och till och med lampan var riktig.

Men på väg dit blev jag ganska förtretad! Vi hamnade bakom en bil vars förare jag bedömde vara bortom ära och redlighet, den gick fram och tillbaka mellan linjerna, och jag blev orolig att den skulle hamna i olycka, och kanske någon medtrafikant också. Jag skyllde på alkohol, men mannen skyllde på sms-ande på mobilen. När vi till slut bestämde oss för att försöka ta oss förbi passade jag på att titta ordentligt på föraren, jag satt turligt nog på passagerarsidan. I full arbetsmundering, orangeklädd var han, satt han och pillade på mobilen, medan han höll på att skrämma livet ur mej. Jag vinkade som en galning med armen genom rutan och sade till mannen att stoppa honom. Det får man visst inte, och det låter dumt. 

På radion hörde jag att det är så mycket VILTOLYCKOR så man övervägde att sätta viltstängsel och göra andra åtgärder. 

Om man har blicken på mobilens display och har GPS och andra skärmar som stjäl uppmärksamhet så kanske det är ett större problem än avsaknaden av viltstängsel, tänker jag.