Fyra par sockskaft har fått nya fötter, och fler blir det. Skaften är av god kvalitet. Jag tänkte så här, när tankarna får fara som de vill. Det tar inte längre tid att sticka sockar mad bra skaft, som håller formen många tvättar. Det tar precis lika mängd tid som att sticka i skruttgarn, och får engångsskaft på köpet. Det är mest tidsvinst att hänge sig åt stickning av god kvalitet, för resultatet blir hållbarare och därför klimatsmart, och energismart för min egen del så kan jag sticka mer, eller göra andra kvalitetssaker, som håller länge.Det mesta av skaften är av egen ull dessutom.
Jag plockar upp de gamla upprepade maskorna med tunnare stickor än jag använder i stickningen, för det går mycket lättare!
Jag letar upp början på varvet på skaftens ovandel, och markerar med en säkerhetsnål. Så har jag stickat nya fötter med mannens mors gamla garner som han har haft i sin fina korg av näver. blandat med lite sockgarn för lite mera styrka och åtgång på lagret!
Vi har ett väldigt högt hus! Ena gaveln har fått mera isolering och ny panel. Som ett nytt hus. Otroligt mycket jobb på kort tid då det regnar nästan varje dag. Dessbättre lyckades vi finna några dagar med väldigt lite regn. Det är vi tacksamma för, vi har väntat på väder sedan april.
Panelen målades i förväg och har legat i ladugårds-svalen och blockerat vägen upp till vävstolen hela sommaren. Så det blir ingen vävning där i sommar, det är lika bra för det är för kallt och fuktigt i alla fall.
Det skall vara samma typ av färg och samma nyans, men det är det inte.Vi får hoppas att det går till sig nu när den sitter på väggen. Fönstren skall inte bytas, men målas bara det är torrt nog. Det är ett personligt hus. Fönstren lutar och lite olika håll och nu förstår jag varför det lätt rinner över kanten när jag vattnar blommorna......... De sitter inte på exakt lika höjd heller, de två längst ner på gaveln. Clematisen har fått komma tillbaka efter ett liv i exil i en plastbalja på andra sidan huset, och en ny spaljé, gjord av restvirke, har den fått.