Har man väl börjat sätta jordärtskockor är det svårt att bli av med dem. Om man så skulle vilja. Det kan vara klokt att sätta dem där de kan få bo länge, och inte är i vägen. I den första odlingen vi hade skördade vi många skockor på hösten, satte tillbaka de som var minst, och de finaste, och så pågick det några år. Så kom vi på att vi skulle flytta dem lite, vi skulle ha platsen till annat. Vi grävde och sorterade för att få bort skockorna. Det gick riktigt bra, inga blev kvar på platsen som fick ny jord och sparrisplantor. Men jorden som de stått i flyttades, och de har nu samodlat sig själva med jordgubbarna, viket inte var meningen, men de har haft det mycket bra och blommat i Jämtland. Inte så vanligt!! Det är de gula blommorna på bilden under.
Gräva i jordgubbarna på hösten gör jag INTE, så vi har tagit upp några som vi satte hos "grannen" i höstas. De grävde vi sedan upp i våras då vi kom på att de var på fel ställe, och så flyttades jord och skockor och hej vad de har blivit höga och fina skockor, om än inte så många.
Nu skall de skrubbas och bli rostade med potatis, morötter och kålrabbi, som är mycket god!
Kålrabbi i potatisgratäng är mycket gott!
mera kålrabbi åt folket,, lättodlad är den också.
Men, summan av kardemumman, om man har en plats över och tycker om jordärtskockor, så sätt dem där, vattna dem och ge dem lite näring, gräsklipp eller vad ni har, och låt dem växa. De blir nästan tre meter här och det ser frodigt och härligt ut på långt håll. Om man vill kan man ta upp knölar till våren, när allt annat är slut, de klarar sig fint ute under vintern. Vi lagrade våra en tid i fjol, i låda i kyl och jordkällare. Den största för dagen är 10 cm.
Kan blandas i gratäng, ätas tå, stekas i ugn eller på spis, kokas till soppa.
