22 juli

Den 22 juli 2011 var mannens C i Norge, vid kusten, med goda vänner, för att fiska.
När vi såg på nyheterna fick vi reda på det förfärliga som hänt i Oslo och på Utöya, och tänkte förstås på alla drabbade, vidden av det hela framgick inte då.
Nära är alltid närmast, så vi undrade förstås om han var för nära då vi inte riktigt visste var allt skedde.
Det var skönt när han ringde och sade att allt var bra med honom.
På SVT har vi sett hela serien 22 juli.
Här finns allt, människor som drabbas på olika vis, journalisternas vardag och arbetssätt, från hur det började med leverans av konstgödsel, till chocken, som följs av Chocken, hur några människor gör det rätta, snabbt och insiktsfullt, men hur det falerar i polisens arbete, vilka konsekvenser det får, hur hela samhället drabbas, för att inte säga hur hela världen påverkas, vilken heroisk insats människor gör för att hjälpa och hur de får leva med bilderna och minnena resten av livet.
Det gör ont ända in i märgen när man hör skotten eka, och det bara fortsätter, i den långa kön av stående bilar.
Det är inte mycket blod, inga skräniga ljudeffekter, men mycket mänskligt och greppbart, och framför allt, kännbart. In i märgen, in i hjärteroten.
Mina varmaste tankar till alla drabbade.

När det är gråväder på riktigt och något Nytt att se fram emot!

Idag skär jag lappar av små tygrester från en fin låda i papper, blått och orange vågmönster med gröna krokodiler på själva lådan, och locket är rutigt i grönt och gult. Köpt på IKEA och tillverkad i Danmark.
Färgsorterade tyger i påsar minsann.
Jojo, en gång kunde jag vara lite ordningsam!
Lapptäcket på bild har flyttat för länge sedan, men en del likadana tygbitar finns, och det blir en väldig massa lappar, i många storlekar, för att ta vara på så mycket som möjligt.
Perfekt sysselsättning när det gråväder och ruggigt. På spisen står en fläsklägg och kokar, nej, den ligger i en kastrull som står på spisen, och vattnet i den kokar, med vitpeppar och lagerblad.
Jag har ingen aning om var kryddpepparkornen har tagit vägen, så jag får väl skriva det på notan.
Typisk Gråvädersmat!

Men, vill ni veta något roligt!
Mannen skall bli Farfar igen om precis två månader, är det uträknat, men det kan ju bli lite före eller efter.
Visst är det härligt! Tjohoo!

Kockums emaljerade

När man syr bomullsrondeller av kvarbliven flanell måste man ju ha ett mått.
En gul/grön mugg från Kockums passade perfekt. 8 cm!
Det var när jag hölls med detta som prisman lade av.. De två sista tog en evighet att sy och det var lite kaotiskt. Jag har även en bit frotté som skall gå samma öde till mötes. Rondeller som går att tvätta är ju perfekt, och det blir lite mindre på lagret.
Jag ritade på tyget som var hjälpligt hopnålat, några rundlar i taget, och sydde för att sedan klippa ut. Tät zig-zag med lite lägre pressarfotstryck blev bäst tyckte jag. Och så rensade jag ut i undertråds-snuttarna! Gör ju inget med olika färg på kanterna!
Var rädda om varandra och Håll ut!

Hallå! ropar krolliljan

 Här är jag! KOM HIT! Ja, det var väl inte så svårt? Tog Du med dig kameran, snille där? Toppklass!
Kör på vet jag, spara mig, det är jag värd!  TITTA så underbar jag är! Synd att stå här ensam och övergiven när det är folk i närheten, med KAMERA!!

 Jag har en kompis också, lite blek tycker jag...... kanske inte är riktigt FRISK? Men hög! Det man inte har i färgen får man ha på höjden? Är det inte ett ordspråk? Kanske kan bli?

 JA, solitära foton är UUUNDERBARA! Jag blev genast högre känner jag! Osch, man kan ju få svindel.....

 Nere vid fötterna står det också något futtigt, jag ser inte vad det är....

Kanske någon som behöver hjälp? Och det är ett väldigt SURRANDE HELA TIDEN, måste ALLA insekter vara just HÄR? DÄR, ser du inte, ta på dig glasögonen, människa......

 DÄR, humlan! Kan ju omöjligt ha blivit något bra foto, om du har glasögon gör de väl bäst nytta på näsan och inte INOMHUS? Hjälper väl ingen KAMERA i världen om fotografen inte SER något?! Himmel och pannkaka, så dumt......

 JA, nu blev det ju bättre! Den är ju ganska SÖT, fast emlig..........

 Inte alls SOM JAG! Stor och Ståtlig!
(  Och förjordat BÖS, tänker fotografen, men sa inget, klokt nog.)

 Där bort är det färggrant, ta kort där också, liksom lite passionerat, inte svalt rosa, blått och vitt, utan, ja, passionerat och  mustigt!

 Där står det också något som påminner om mig, fast lite tanigare, och lite blekare...

 men inte så dum! Faktisk tycker jag om den, som en syster, eller faster, eller något annat bra.

 Tänk, det som såg så tanigt och glest ut för en månad sedan,
FÄRG
i tillvaron är fantastiskt!

Nyskördat och Rejäla Doningar

 Två små Auberginer, mina absolut första egenodlade!! och en zucchini Bianca. Blev gratäng med ost och tomater, mycket gott.

 Vi fyndar vidare!! En, jag skriver EN sko, hittad intill den gamla ladugården som är under omvandling. Det är den största jag har sett, måste vara storlek 47! Den står intill en sandal av storlek 37. Kardborreband gillar inte gräs och man får trycka till om det skall sitta ihop.........
Ja, med sorg i hjärtat får jag också meddela att prisma 990 har sytt sina sista stygn.
I går kväll var det slut, efter lång och trogen tjänst.
Den är så fin i lacken, silver-metallick och mörkt blå, hette Husqvarna Viking Prisma 990 ARTIST, ser knappt använd ut, men helt slut.
Tack för allt!

Underbara saker

Underbara saker! En prickig himmel!
Ja, om någon minns, så har vi en Pedemi.

I vår bekantskapskrets finns en person som legat på intensiven, det har jag berättat för en tid sedan. Han har svävat mellan liv och död med dåliga odds, och flera nätter har jag vaknat flera gånger och verkligen tänkt och skickat så goda tankar jag bara kan. Människorna i den närmaste kretsen har haft det väldigt jobbigt då man inte fått hälsa på, och att gå hemma och inget veta och måla upp olika scenarion måste vara ett H-E.
Efter fyra månader på sjukhus och rehab, är nu personen i fråga HEMMA IGEN!
Med syrgas, mycket att hämta igen och träna upp, men hemma.
Sjukhusvistelsen var planerad och Coronan slog till under tiden.

Det är helt fantastiskt, han klarade det!
Jag tror att hans sambo går och känner efter hela tiden om det är på riktigt,
 att han finns nära, och går att ta på.
Tänk så lite man vet!
Var rädda om er!
Prisman och jag kämpar på, och ja, jag pratar med den, det är helt sant.
Du kan ju inte lägga av mitt i en söm!?
Meeeen, du gick ju nyss?!
Efter 34 år får den ändå en klapp nu och då.
Idag blir det en specialare, ett litet kit är det tänkt.
Små praktiska saker, bra för miljön och förhoppningsvis lite söta.
Hjärnan vill också ha sitt.

Litet broderi på blus och en idiotisk tepåse

 Jag har en burk med små broderier från dukar. Ett litet sådant skulle sitta fint på en blus av tyg från gardinsömnad....... Vävt tyg är svalt och skönt, och det är bra att kunna sy lite själv.

 Halskanten blev inte så fin som jag tänkt, och jag fick fixa till lite, och då ser det ut som att det var planen från början, om man syr på ett litet gammalt broderi, tada....

 Även bak blev det lite för mycket tyg, jag gjorde två små veck och sydde ner.... Ser ju ganska bra ut trots allt!

Jag hittade denna i komposten! Gammal, minns inte att vi har haft sådana ens. Denna påse förmultnar inte, man får öppna den och tömma ur teet, och slänga påsen i brännbart. Ganska dumt!

Bondbönan Arne, eget utsäde

Bondbönan Arne blommar först av alla sådda bondbönor!
Eget utsäde, jag hade 95 sparade bönor i varierande storlekar minst sagt, och av dessa blev det 91 plantor!
Jag sådde dem i en stor låda som sitter på en varm och skyddad vägg, det visade sig vara perfekt!
Jag får önska mig fler sådana. Den är större och djupare än en köpt balkonglåda, så mycket jord får plats. Bondbönor är bra för klimatet, de tål också vårt numera märkliga väder med bravur. Det blir också mycket att ge tillbaka till jorden då blasten blir stor och rötterna samlar kväve.

Lappar och lagar, dystert besked

 Liljekonvaljer är underbart! Glaset är gammalt och  funnet i älven. I älven har vi svalkat oss när det var över 30 grader varmt i skuggan för en vecka sedan, i förrgår var det plus 4. Lappar och lagar, passar perfekt när det är svalt och regn mellan varven. Min gamla Husqvarna Prisma 990 har varit lite egensinnig i många år, men nu tänkte jag skicka den på en liten översyn, och ringde symaskinsdoktorn. Beskedet jag fick var mycket dystert. De krämpor som finns kan kanske avhjälpas, för en kostnad på 2500:-, men risken är överhängande att det kommer följdsjukdomar då den har 34 år på nacken och är väl använd. Det finns inga reservdelar längre. Då är det bortkastade pengar. SUCK!

Idag skall jag lappa och laga mera, och sy om stora påslakan till mindre påslakan, dotra tycker att det är en bra idé, och bättre än att göra mattrasor när de är i princip oslitna.
Så rätt hon har. Mera kloka tankar åt folket!
Får se vad Prisman säger om det...........!