Fick ju bli mer småstick

 Om man växer kan man ju behöva ha mera småsockar, som värmer och smalbenen. Det får inte vara för trångt om saligheten, så resåren är i två delar, upplagd med 44 maskor, resår i 2r, 2a, ett avigt varv med minskning av en maska på varje sticka, resår 1r, 1 a till lagom längd, och två varv slätstickning med minskning av en maska på varje sticka, alltså 9 maskor på varje, en liten häl, och när foten stickas tog jag ihop en maska till på varje. Vi hoppas att de passar på småfossingarna. En tråd är Värmlandsgarn från våra får och en tråd är Opal, mumma att sticka med. Nu fick jag en lite fusklapp på bloggen! Om jag vill göra fler.....

Väva med ull och en rolig halvtimme

Varpen i ull är randig i rödbruna nyanser. Det är bra för garnlagret med vävning! Första delen är vävd med garn i alpacka, melerat i rött, grönt och brunt.

Nu är det slut, men inte varpen. Varpen är ganska smal, så jag tänker mig att jag kan sy ihop den, eller om jag tovar den, vi får se.... Nu har jag använt alpacka/lammull av Värmlandsfår, lönspunnet, både naturfärgat och handfärgat. Det röda försvinner lite men ränderna kan skymtas. Det är inte så mycket kvar av varpen, det blir spännande att klippa ner!

En rolig halvtimme tänkte jag att jag skulle ge mig själv och tog fram strumpstoppningen från lagret. Man kan ju säga att det blev många roliga halvtimmar! Man ska ju inte samla på hög, säger jag varje gång, det är som med disk och strykning........En dum en undrar vart materialet tar vägen, det som fanns före hålen.....?! Man kanske skall provspinna luddet på sopen? 
 

Nyårslöften, Glasögon och Aftur

 Jag brukar inte hänge mig åt dylika ting, som nyårslöften, men i år slog jag till!
Jag tänker sticka, och ägna mig åt sådana saker som ger mer än de tar, och att verkligen frossa i det som redan finns och använda det åt alla håll och kanter. Utöver det stödja fröfirmorna, det är klimatsmart och ekonomiskt. Vi behöver våra fröfirmor, och då måste vi stötta dem.
Idag kom en underbar påse med frön, och det var värt hela promenaden på isgatan som är vår gamla väg. Lite perenner, lite grönsaker, och så lite fägring som röd vallmo och doftande tobaksblomma i vitt.
Tanken är att jag skall hålla ut med frösådden ett tag och planera noga och använda ljuset som är på väg. Vi får väl se hur det går, det brukar bli fullt fort......
På min Aftur-stickning har jag gjort själva kroppen, en hel ärm och en bit på nästa. Det är små duttar i garnet. När våra Värmlandsfår var nyinflyttade var de inte klippta som vi gjorde senare, två gånger om år, höst och vår, så när vi klippte dem första hösten var det lite tufs i ullen. Det gör inget, då kan jag sitta och stå och vara sentimental medan jag stickar.

Det går ju väldigt mycket bättre NU när jag har varit till optikern, och köpt nya glasögon, efter flera år av velande. Det blev mer och mer förstoringsglas, och det är ju inte vettigt när man skall sticka.
Det bor en optiker i mig.
Jo, för när jag satt där och skulle säga vad som var bättre till höger, eller vänster så berättade jag att jag allt som oftast säger helt fel när jag skall förtälja för någon åt vilket håll det är.
Så gör jag alltid privat sade hon, för som optiker får man säga allt tvärt om!

Jag har en viss förmåga att vara så himla tvärsäker, särskilt när jag har FEL.
Jag skulle ge mannen mycket tydliga instruktioner på var han skulle hitta det han behövde i skafferiet, och så drog jag till med, som slutkläm, att det är till HÖGER, men jag slog ut med armen till VÄNSTER.
Jag tror inte ens att han blev förvånad!

Bilden är lånad

God Fortsättning och God stickning

 I hönshuset har vi en Bjurholmshöna som använder mig som gym. Det är väldigt bra utsikt där hos sitter. Igår hade jag kameran med mig i ett annat syfte och passade på att ta en "selfie" på mig och hönan, hon tyckte att det var en genialisk idé. Inte så praktisk för mig med en höna som fripassagerare när man skall försöka städa och plocka, ibland hasar hon ner en bit, ibland flyger hon iväg, för att en stund senare flyga tillbaka. Det är ett pittoreskt inslag i vardagen.

180 maskor upplagda för en Aftur, med fett garn från våra får. Värmlandsfåren har otroligt fet ull, garnet som är lönspunnet är tvättat i varmt vatten, men har fortfarande en del fett kvar. Man blir varm i båda hjärta och om händerna. I mönstret tänkte jag, förutom vitt Lettlopi, använda handspunnet garn och har nystat blått och grönt, med ull från egna får. I korgen finns garn i olika naturfärger, så har jag en palett att välja från.
I natt spöregnade det, på redan isig mark.

Visst har vi en underbart glänsande gård?

I en trälåda under vår trapp fann jag de absolut sista färska tomaterna, de fick förgylla måltiden med uppstekt potatis och skinka.

De kära fåren

När vi bodde i Västra delarna av Jämtland fick jag ett nystan Lettlopi, inköpt på Island av en snäll granne, som skulle få bli något fint.
Ett vitt nystan, som har legat och väntat sedan dess.
Nu tänker jag på Australien, alla fåren som är döda, all ull som gått upp i rök, och känner för att göra något symboliskt.
Med garn från de egna fåren som är kvar hos oss i tanke och

ullform, och ett nystan Lettlopi, skall jag sticka en Islandströja, en Aftur, och tänka så det knakar, på Australien, och känna lyckan av att ha så fint garn att arbeta med.
Nu skall jag nysta garn, garn med ull från bland annat LillVärsta.

Böcker och stickning

 Koft-KALen: Kroppen är klar på tröjan. Nertill blev det lite mönster, inspirationen kom från några nya stickböcker. Det är roligt att hitta på eget, men ett tag tänkte jag faktiskt repa upp, inte för att jag är missnöjd, men för att se om det inte blev ännu bättre om jag gjorde lite annorlunda. Det får vara som det är så länge, ärmarna får vänta lite för nu är det annat som står på tur. Där blir det nog bara vanliga ränder som det känns just nu.

 Böcker är trevliga inspirationskällor! Här kan man plocka mönster som man vill, och det är mycket användbart. Jag skall nog ha dessa i min närhet ofta när jag stickar.

Liten närbild på det stickade, den grå färgen är jag mycket förtjust i!

Provstickning

 Jag har ju stickat med mitt lönspunna garn förr, så jag vet hur det beter sig. Jag funderar om jag skall använda två-trådigt, eller tre-trådigt. Och så var det färgerna! Det är dessutom roligt att göra små provstickningar! Tvåtrådigt garn, med stickor 3,5 blir 22 maskor/10 cm. Blir en stadig stickning, men inte alls stabbig. Formfast, inte så tjock, om man vill ha en jacka utanpå till exempel. Kanske gör ett prov till, med aningen grövre stickor.

 Jag har två röda nyanser till de naturfärgade. Plus en klarare röd, som är färgat på handspunnen vit ull. Rött är en varm och vacker färg. Det grå ser mjukare ut mot det röda än de övriga färgerna. Delikata problem/funderingar. Just nu lutar det åt lönspunnet garn, grått, och rött. Kanske något mera, som lyser upp....

Det är korta dagar, med kort ljus. Men ändå, lite magiskt! Jag ser flera stickningar i den bilden!

Handspunnet, Koft-KAL och stickade byxor

 Det är Koft- KAL på G. Jag har spunnit 660 gram garn, med inspiration av naturen och fåren som levde däri. Melerat, naturfärger, lite grönt och rött, och så en härva vitt, som färgats röd. men jag är också lite sugen på att sticka i lönspunnet garn, naturfärgat med lite röda toner.

 Så därför har det hängt en ansenlig mängd garn på tork, nyfärgat, i rödaktiga nyanser. Färgat på beige och nougatfärgad ull. Medan jag funderar vidare på garn....

har byxorna till barnbarnet R blivit klara. En specialbeställning i Retro färger, som pappa R tyckte så mycket om. När han var liten hade han en stickad overall i samma färger, men vart den tog vägen vet vi inte. Så, byxor fick det bli, och en kofta, snart...
Det bruna garnet är lammull av egna får i mörkbrunt, och alpacka i samma färg. Det gula är färgat garn i BFL, köpt från Garnasinne. Tar färg bra och bra att sticka med.
Stickor 3,5, från häfte med namnet "Babystickning på stickor 3,5 - 4" av Lene Holme Samsoe.

Solgult

 Inte för att jag egentligen kallar mig religiös.....Men....Det är mycket med det jordiska. En del saker är svåra att förstå, att finna mening i. När man blir lite mindre ung, eller Äldre, kan man ibland finna röda trådar, eller se sammanhanget i små saker, som blir en helhet. Ibland kan man få ord på vägen, små solgula pärlor, som stannar kvar länge. Vi skulle köpa byggmaterial på ett ställe där vi har varit otaliga gånger de sista åren. Vår kontakt där hastar som vanligt runt och har tusen saker i huvudet, på väg, alltid på väg.
När vi har uträttat vårt ärende skyndar han vidare, åt motsatt håll. Plötsligt hör vi hur han säger, "Gud vare med Er". Det är ju inget man hör nu för tiden. Så oväntat, förvånande och tankeväckande.
En sådan sak, från en sådan person, får en större mening.
Tacksamhet, det känner vi.
Och någonstans finns det något mera, det är jag nästan säker på. Ullen har alltid funnits i mitt liv genom mina förfäder, men jag trodde aldrig att jag skulle ha egna får. Färg har jag sett, och nu kan jag färga solskensgarn, på beställning. Tända solar hos oss själva, och varandra, det kan inte vara fel. I min garderob har jag sockar och vantar som mamma stickade. Så jämna maskor, det syns att hon var van att sticka. Hon saknade sin stickning så mycket, så nu stickar jag med henne i tankarna. Så hon skulle ha tyckt om att välja i mina härvor, eller be om något trevligt garn som ville bli spunnet. Det gula garnet har jag köpt ofärgat, det skall bli något till en speciell liten person. Ekologiskt, från Garnasinne. Innehåller BFL som tar färg bra. Det är färgat med Färgkrafts ullfärg. Det andra är lönspunnet av köpt alpackaull och lammull från egna får. Naturfärgat. Alpackornas ull och Värmlandsfårens ull passar så fint ihop färgmässigt.
Den stickad sockan är till barnbarnet L som fick vantarna. Det är rosa som gäller just nu, och lite rosa lyser upp tillvaron, och minskar i restgarns-förrådet. Stickor nr 3, tvåtrådigt ullgarn av de rara fåren. Ulligt mörkbrunt, handspunnet i skaften.

 I mitt föräldrahem fanns det två hus, i det ena bodde min farfar när jag var liten, senare en faster och en farbror. Där fanns ett Skafferi, under trappen, ungefär som jag har nu. Där stod det en sådan här kökspall, fast röd. Denna följde med huset, tack för det. Den står stadigt och är perfekt att ha garnvindan på. Jag har mormors gamla garnvinda också, det är så trevligt. Den behöver lite ompyssling, de gamla trådarna har blivit lite klena och har gått av. Den har större omkrets än den nya, som också är fint. När jag tänker efter använde inte mamma den, hon lade härvan runt stolsryggen, om man inte var hemma förstås, då fick man ha den runt händerna medan hon nystade. Härvan som sitter på garnvindan är alpacka/lammull, färgad med ullfärger från Färgkraft, havtornsinspirerat!

 Och så var det de där orden, Gud vare med er. Tidigt en morgon vaknade jag, och då ser man rakt ut i himlen, genom takfönstret ute i hallen. Det var ett speciellt sken, får man säga. Om man gillar färg, och ljus, då kan man inte ligga kvar i sängen. Jag klev upp och hämtade kameran. Samma utsikt har man genom köksfönstret. Det blev en hel del foton.... och faktiskt så känns det allt lite så, att någon är med oss. När man får se allt detta.

 Gyllene dimmor stiger över älven, i fjärran hör man skott från jägarnas bössor.

Om man inte kliver upp då, så vaknar man till en grå dag, för när dimmorna har stigit blir allting grått. Det hade inte alls känts lika välsignat.

Fåren är tillbaka

Fåren är tillbaka!
I form av garn!
Den första lådan hämtade vi igår!
Varmt och härligt är det, + 28 grader, det kanske inte är ullgarn man tänker på i första hand.
Men jag är förstås lyrisk och har redan tvättat två härvor, en grå och en ljust mjukbrun.
En låda ligger kvar hos Postens ombud, hämtas när det blir lite svalare........
Fyndade en parasoll i en skrubb, stoppade precis ner den i det fina bordet som nog är från 50-talet. Toppen är av oljat nytt virke, på en stadig stomme av metall som sitter ihop under. Där finns det ett lämpligt hål för parasollen, och på den gamla toppen av virke fanns en plåtskodd öppning. Den "plåten" är tillvaratagen, stommen är målad med svart Hammerit. Där kan man nog sitta en stund, titta ut över de grönskande träden och över älven, och klappa på det nyspunna garnet. Spunnet hos Madame Lutuss, som för övrigt tyckte att ullen var väldigt fin och mjuk!
Det är den allra sista klippningen från vårt förra liv, i höstas, som har blivit lönspunnet garn, förutom de fällar jag har sparat för handspinning. En del måste man ha kvar för att njut-spinna, med mycket nostalgi och kärlek.

Ullsortering

 All ull är nu sorterad efter bästa förmåga. Det är många timmar av ullfrosseri, och en del av lockarna måste bara fotograferas.

Det är lika fascinerande varje gång! Värmlandsfåren har otroligt fet ull. Jag tvättar den bara i varmt vatten, de har gått ute i den regniga sommaren så det räcker fint! Den centrifugeras i den tvättpåse som den tvättas i, för att undvika att den tovar ihop. Vattnet värms på kökspannan när vi ändå eldar. Ungefär som på 1900 kallt....När man blir äldre kommer det fram barndomsminnen och "gamla tider". Min ende kvarvarande bror undrade häromdagen om jag hade spinnrocken som fanns hemma. han kom ihåg den från vår vind hemmavid, och jag visste mer om den är han, så det var riktigt roligt! Det har jag aldrig hört att han har funderat på förr! Den står här, och är ett smycke vare sig den spinns på, eller inte. Just nu vilar den sig i form, det lär bli mera spinn framöver, förhoppningsvis.

Pausgarn, Tottspunnet

 Jag återkommer med mera mat och ord när jag har lästa alla era kommentarer! Tack! I går talade jag med en dam på 85 år och blev så inspirerad att jag var tvungen att göra en härva Tottspunnet garn. Lite annorlunda än det jag spann från tott förut. Jag skall visa skillnaden senare.

Skillnaden på tottspunnet som jag gjorde igår, och "vanligt" entrådigt garn, spunnet av kardade flor syns här. Nu måste jag hjälpa en liten dam i nöd. Gissa vad det är för en dam..........
Damen är ullig just nu,  det var hon inte när hon kom!
Nu skall jag skriva ett inlägg i matdebatten, är man Tant så är man!
Hej på en stund!

12-12-12

 Ett magiskt datum! Tänker på Decemberljuset och annat vackert

 Sorterar vågig ull från ungtackan Fale Go. Förundras över att det finns olika svarta nyanser!

 Ull med flera färger från en väldigt fin ungtacka

Klämmer på nyspunnet lammullsgarn i två färger!

På Tomtens önskelista...

 Här i huset finns en Tomte både nu och då. Från oktober och till slutet av november surrar det för fullt i huvudet och skrivs små lappar med saker som jag skall komma ihåg att ta med. Det är årets lilla Tomtesaga som skall bli till. Tomten har får! Men det vet väl alla? Efter alla små kladdlappar blev det till slut en färdig "liten saga" i år också. Och jag har räknat ut vad Tomten själv vill ha! Tomten har lärt sig att sticka! Svensk ull är nästan ett måste!

Men allra helst, så nystar Tomten handspunnet garn! Och har ni sett, vilken Nöstepinne!
Viking Santa, från Canada! En sån tro jag bestämt att Tomten har skrivit på sin egen, hemliga, lista. Vad har Ni på önskelistorna???

Koftan-Tröjan

 Att det skall vara så svårt! Att få ändan ur vagnen och sy ihop Tröjan, stickad av ull från Koftan, värmlandsfåret, med mörkbrun ull. Jag har sytt, och sytt... Det får man göra när man stickar fyra delar som skall bli en. Det är inte så roligt, men solen sken mellan skurarna och på altanen var det fortfarande lite sommar kvar. Högst upp på ärmarna är det enfärgat brunt, likaså på resårerna. I övrigt är det mörkbrun ull och oblekt silkesknoller. Mönstret är resårstickning, 5 aviga och 3 räta från rätsidan, tvärtom på baksidan. En lite halskant som rullar sig lite fick avrunda.

Den fina Maiden´s Blush blommar fortfarande och det är inte så dumt att snusa på en nyregnad ros med en ny tröja på sig. Ulltröja och barfota, hur går det ihop???????
Det går Fale Fint, särskilt här i Jämtland där potatisen och squashen har blivit svedda av frosten redan.... Vid fyra på morgonen kan man se Fale ute och spöka i morgonrock.... När hon har glömt att lägga över den nyss nämna squashen!
Bråttom, bråttom.... igår kokades det saft av 10 kilo svartvinbär som dotra hade med sig. Köket var rena safteriet!
Modellen är enkel, och tanken är att den skall rymmas bra under en jacka, utan att knövla sig. Det skall vara en liten värmande krage, men den får inte vara "åttför", alltså ivägen. Det blir ju kallare och kallare, men med en tröja i god kvalitet står man sig fint i kylan, med en inte alltför tjock, vindtät jacka ovanpå. Den egna ullen har en annan god egenskap, den andas, och blir inte för varm om det inte är riktigt gassigt! Modellen har jag hämtat ur "The Knitters Book Of Wool", av Clara Parkes. Mama Bear Pullover. Med några små ändringar, den blev precis som jag tänkt.

Åh, NEJ! och REJÄLA grejor

 Det har varit kallt och regnigt i vår. Försommaren har gått i samma stil. Det är lätt att bli ansys och särskilt när man skall ha hö till djuren. Vi har väntat och väntat, och NU skulle det inte regna på flera dagar, så igår slog vi alla våra lägdor. Det såg ut att bli massor med fint hö! Men....

 Det som inte fick hända, det hände, och nu har det regnat hela dagen, sedan klockan nio i morse. Jag ber alla böner jag kan och hoppas att det slutar och blir uppehåll i flera dagar så går det kanske att rädda maten till fåren. På altanen regnar det inte. Jag började med en tröja i ull från vår tacka Koftan, blandat med naturfärgat silke i knorpor. En typ av resårstickning. Inte så klädsamt när man är kort och inte så värst smal.... Jag tog ut det nästan färdiga bakstycket och skulle precis repa upp alltihopa när mannen sade att den såg REJÄL ut. Mer behövdes inte för att jag skulle bli mera positiv!

Bakstycket är klart, och framstycket sitter på stickorna. Det blir en härlig känsla, det goa ulliga från Värmlandsfåren, och det lite "torra" från silket. Mörk, mörk brun ull, med lite skiftningar av det solblekta. Det är svårt att vara kinkig länge när man har får! Fåren tröstar jämt! På ett eller annat sätt.

Solsken och garn

 En dag med solsken! Man blir ju helt Euforisk! Här har det varit inslag av hagel i regnskurarna och svinkallt, man undrade nästan om det bara var en dags sommar...... Men idag kom solen tillbaka! Och Livet med den, man hinner mycket mera med solenergi! Det damp ned en lapp i postlådan i fredags....... För flera år sedan skickade jag en lagom mängd ull från våra Värmlandsfår för lönspinning till ett svenskt spinneri, KRAV-godkänt. Jag har funderat på hur det blev men så glömde jag bort det igen, och DÅ kom det! En hel låda garn, 4,3 kilo! Jag minns att det var mörkgrå ull, men jag skickade ju mer eftersom det måste vara minst fem kilo ull för att spinna hos Madame Lutuss. Garnet är tvåtrådigt och läckert mörkbrunt, något förvånad men glad är jag.

 Passade på att hänga sista tvättomgången ute i solen.

 Så har jag färgat lite alpackagarn som tvättades i morse, i Pärlemo-färg! Det fick också hänga på tork i vårt "hörn".

Tomaterna har fått flytta in i den stora lådan och i år har jag varvat jord, kompost och ULL i den. Varmt och gosigt om fötterna för tomaterna, sorten heter Sibirjak.

Tottspunnet garn

Gorgeous! Så skrev Deborah Robson om denna ull, som har suttit på vår Märta-Stina. Man kan spinna rå, otvättad ull, men jag är inte så förtjust i det, ullen är fet och även om vi oftast har "ren" ull så tvättar jag den oftast i varmt vatten. Något som däremot verkar lockande är att spinna från tott. Tottspunnet garn, det låter väl kul? Alltså att spinna ullen okardad. Märta-Stinas ull är lång med grova hår och den är lätt att dela, eller tesa. Man kan dela på ullen med kammar eller andra bra sätt, eller spinna allt tillsammans, som när man spinner från tott.

Sagt och gjort, efter torkning av ull så tog jag en korg och plockade tussar av ullen som jag tesade och spann vartefter. Två rullar halvfulla, sen måste jag tvinna och se hur det blev! Faktiskt så smög det in en otvättad tott också, men det var inte lika kul......

Tada! En härva tottspunnet garn, det är ju inte det mjukaste, men starkt och garnet har mycket karaktär och kropp! Fint att väva rutor till en väska, stickad eller virkad korg eller väska, eller ett par rejäla varma sockar föör de kallaste dagarna. Inte ett gan man kan köpa för pengar i garnbutiken precis! Vad är fin ull kan man undra...... Ja, den har klarat vår Märta-Stina från väder och vind, har inga kemikalier i sig, är verkligen närproducerad och garnet är bara behandlat med kärlek. Men, till pulsvärmare är det nog lite för strävt. Denna ullskulle bli jättefint tomteskägg också! Blåkulla får allt vara för mig i år, kvasten har blåst bort och det "nya" jag gjorde för resan har flyttat österut, så jag har inget att ha på mig!! En Glad Påsk önskar jag alla!