Klimatförnekare har jag hört och läst att det finns, inte minst i vårt land.
Efter vår lilla väg stannar vi till och talar med varandra en stund ibland, och här är alla överens.
Någonting är verkligen inte som det har varit.
Om man odlar, har renar, eller bor i Alaska, ser man förändringar fort. Våren kommer tidigt, varmt och man blir lurad att tro att sommaren är här, men hela juni kan vara iskall och blåsig, Blåsten är inte bra för odlingar, det är inte 10 plusgrader som går över i spöregn och frost på ett par timmar på hösten heller.
I vinter har det fortsatt, jättekallt tidigt, ingen snö, så kommer massor av snö, så blir det varmt, och is, kallt, snö, tö, ännu mera is, och så pågår det.
För fröodlingen är det skit, för det sista att skörda på hösten är det skit, när det är för blött är det skit och är det för torr är det skit, man får helt enkelt utvärdera och försöka tänka efter vad som går och hur man kan klara prövningarna. och se över de möjligheter man har.
Om man ser överlag på fröodling, och utsäde av lök, kan man se att det är svårigheter på många håll att få fram önskad mängd. Om vi inte har frön blir det svårt att odla.
Ull är ett snällt material och det kommer naturligt när man har får. Man får då mycket av dem!
Ull som använts till sockar och annat hamnar i jorden och det gör även ull som rensats bort, den kan man varva i sina lådor med jord eller lägga i botten på lådor som ogrässkydd.
Jag har tovat några kransar och klippt ut "pepparkakshjärtan" och sytt fast, hastigt och lustigt blev det med denna för den skulle till Härjedalen där yngsta dottern bor. Bandet är ett återbrukat skärp från en kofta som låg i fådda mattrasor. Några hjärtan är utklippt av tovad ull, några är stickade och tovade, några kommer av köpt filt från lagret.
Sytt med efsingar i lingarn från vävning.
På omslagspapper i vitt tryckte jag granar med överbliven utspädd hobbyfärg, det kan man roa sig med mera, kanske på tidningspapper med svart text.
Inte så klimatsmart är det att tillverka saker som inte fyller kvalitetskraven, man blir ju knasigare än man redan är på tändstickor som är på tok för klena!
En snabb present till en vän som behöver lite uppmuntran, två filthjärtan med hank av vävt ullband, fyllt med lite ull och hopsytt, fast inte så snyggt, med lingarns-efsingar.
Bästa är att brodera innan man syr ihop det, men jag hade bråttom då PostNord inte väntar, så det blev så här.
Efsingar i olika material är fantastisk att laga och sy med, så de hamnar i en låda, tillsammans med "lappämnen" bra bitar av gamla kläder. Lappämnen sa alltid mamma, som lagade och lappade då det var stort slitage på familjens kläder. Fint med ord som kan ärvas!
