Spinner, och spinner! och så en kaffetår mellan varven........

 Det bästa med den mörkare och kallare årstiden är att mer tid finns att spinna och väva.

Det är berikande! Just nu är det mörkt aprikos, handfärgad ekologisk merino i toner från aprikos till grönt. Delade topsband som kardats till mer sammanhållna nyanser. Perfekt när man ser på skidåkning samtidigt!

Bilden är ju gammal, men en vintrig bild från Jämtland kan jag bjuda på!

Idag har det snöat, så det är så vitt och fin överallt! Själv har jag bestämt mig för att ägna mer tid åt Textila projekt. Garn framletat som skall vara till inslag i ullvarp, och garn till ett stickat stycke som skall fogas till en lite för smal filt, är framplockat. Mellan varven kan man ta en kaffetår och kanske en god kaka. En favorit är Havrekakor! Och Mari-Annes drömmar med cornflakes. De smakar mums att smula ner i grädde och bär. Jordgubbar och hallon från frysen, det är härligt att vara RIK!

Handspunnet och sensommarblomster

Det blev tre härvor garn av baggen Silfver, tvåtrådigt. En snutt finns kvar på en rulle, att användas med eftertanke och omsorg. Det blir en speciell känsla att sticka med detta, han var en sådan fin bagge, med osedvanligt fin ull. Jag har faktiskt inte vägt det kom jag på nu. 320 gram garn, tvättat!

Zinnia! Läste hos Farbror Grön om Zinnia, och fick inspiration att prova. De blev lite sena satta men så snällt de blommar och så länge. De utvecklas under lång tid och får nya små inslag i blommorna, så snälla och glada!

Gladblommor! Jag satte inte så många då det blev lite i senaste laget, men nu har jag frön till nästa vår.

Rosenkragen är också en kär blomma, och finns i olika varianter. De är lätta att så och blommar länge.

 De här små gula skulle passa i en ampel!

Finns i alldeles för många varianter, hopplöst att välja...........!

Tomat Katja och nyspunnet garn

Den första mogna tomaten av sorten Katja kom lagom till ena barnbarnets besök under gårdagen. Han gillar att leta tomater, helt själv fick han plocka en Ola Polka och bära i en korg. Denna tomat fick följa med under dagen och togs med hem naturligtvis.
260 gram väger denna som inte passar att bära i korg någon längre stund men är vacker och god.
Garnet är spunnet av Tweed Wool, World of Wool, från mitt Tradera-köp för en tid sedan, och skall tvinnas med enfärgat garn av egen ull. Spunnet på min Lendrum.
Det är skönt att spinna!
Nu behöver tomaterna en översyn för de växer ohejdat om man inte passar dem.
Blir bra material för kompost och Bokashi. Knyter upp dem gör jag med garnrester från stickning och vävning, förutom återbrukade gröna metalltrådar, och de fästs mot sågade pinnar i olika längder som mannen gör av spillvirke.
Lyxtomater!

Regntunga skyar och nyspunnet

 Regntunga, blyfärgade moln, som innehåller gigantiska mängder vatten. Det är ju bra på sätt och vis, för i denna lilla fjällsjö är det så otroligt lite vatten i år. På natten vräkte regnet ner så vi vaknade flera gånger. Dagen efter var det städning i området med sommarstugor, det rök när man andades ut, och varm blev man i den höga luftfuktigheten.

När man lyssnar på OS och final i damernas fotboll, vilka Bragdkvinnor!, så är det inte fel att spinna för att hålla nerverna i styr. Den i blått är fin merinoull från Manos del Uruguay, spunnen på Ashford Elisabeth 2, och det andra är ull,silke och kidmohair från Willow Fairy Wool, spunnen på min Lendrum. Jag samlar spolar med entrådigt och får se vad det vill bli senare.

En liten herre på 2,5 år gillar också att spinna...... Det kan bli något Stort av denna lilla Hjärtevärmare!

Nu går det inte att slå in ett enda inslag till!  Nedklippt, men inte städad, usch så mycket ludd det blir....! Den Svenska Ärtan från egen odling ligger i frysen och blev förvälld mitt i natten, tillsammans med en massa grönkål. Den förvälldes på vedspisen, och den snälla mannen ställer alltid upp, så det gick som en dans. Små fina paket blev det efter avkylning i den svala nattluften. Paketen lades i lådor så att de är samlade så jag hittar igen dem vid behov. Även stjälkarna på grönkålen förvälldes, lite längre tid dock, och de som inte provsmakades fick bli paket. Kokta stjälkar är supergott med en klick smör som man strör örtsalt på. Alla bönorna som skördades igår åt vi dock upp till förrätt, det är så himla lyxigt att plocka in egen mat. När jag rantat runt och skördat allt för dagen drog åskan igång, och det var tur att vi hunnit kratta till vägen igen, för normala regn verkar inte vara modellen för året. Skyfall är snarare regel än undantag. 

När man har Tomte på loftet

 Jag skriver en liten sak i en Fårägar-tidning varje jul, det har jag gjort i nio år nu. Det är Svenska Allmogefår-föreningens skrift. I år tyckte jag att det skulle passa med lite foton på mina gamla redskap som illustrationer. Det är ju bara det att det är så svårt att få till några vettiga kort. Platsen som skulle passa bäst är för kall och bökig just nu, varför kommer man inte ihåg det när det är lite lättare med ljus och sånt. I vårt inte alltför stora kök fick det bli, men det var då inte lätt. Spinnrocken, som heter Kristina Magdalena, den lilla korgen och de gamla kardorna är efter min mormor och mammas farmor. De gjordes under 1800-talets mitt och har en väldig känsla och skönhet. De är fortfarande i bruk, visst är det härligt? Den kardade ullen är från våra får.

Nu är det plötsligt advent, och vårt jul-landskap har hamnat ovanpå ett skåp i hallen. Det är en bra plats, den lilla vävstolen står fortfarande kvar där, det är mysigt att kunna titta ut genom tvättstugefönstret och på citronträdet, eller blicka åt andra hållet och se älven och skogen. Till höger har jag då frysen med mycket smaskens, men ovanpå den ställer jag alla prylar och pinaler, och mannen kom skyndade med en extra lampa som också får stå där, så att jag skall se lite bättre. Det är väl det som kallas kärlek!

Från älvens strand kan man ha det så här fint.

Nyspunnet och Spåna

 När det stormar kan man sitta inne och spinna. Det låter något ruskigt när det stormar, när vi var ute flög mössan iväg och höll på flyga i vattnet. Garnet är akvarellblått, färgad Värmlandsull, och en del blåmelerat av Värmlandsull och köpeull. Spunnet på min Lendrum. Det får vara entrådigt då det kanske kan passa till en värmande sjal, vi får se vad det vill bli.

Värmlänningarna hos mannens C har fått lamm, och när vi hälsade på kom Spåna med sina två lamm för att hälsa. Då är det vår på riktigt!!

Provstick, och Hej från Gotland

 Det roligaste med att spinna själv är ju förstås när man får sticka med garnet.  Då man ser resultatet, hur färgerna blir, och hur maskorna faller. Jag har ju lite kontakt med Gotland, min spinnvän A. Hon är runt 90 år ung, och spinner vidare. Efter en flytt till lägenhet hade hon i princip avslutat spinningen. Men tog efter ett tag upp den igen, efter att ha provat spinna ull från Jämtland. Nu ville hon för ett tag sedan ha "lite blått" att blanda i sin vita ull. Jag hade inte så mycket blått av egen ull, men skickade lite extra i form av handfärgad merino i olika färger.

 I går ringde hon upp, och undrade var jag hade fått tag på ullen. Hon hade aldrig spunnit sådan ull, det var ju så roligt när färgerna liksom gick in i varandra, och hon berättade hur hon planerade sitt garn. Dessutom är det ju så TRÅKIGT, det är mörkt hela dagarna, och då är det roligt att spinna. Jag lovade att skriva en lista på kontakter för sådan ull, och har skickat med lite provbitar av handfärgad ull.

 Det känns så inspirerande, att en fin dam i aktningsvärd ålder, kan känna precis som jag. Att det är så roligt att sätta sig vid spinnrocken, och drömma om garner att göra, och använda. Fantastiskt roligt att ha fått bidra till detta hos denna spinnvän, om än på avstånd.

Tack A, från Gotland.

Trappa och spinneri

 Torpets trappa har gett oss en del huvudbry. Ett tag tänkte jag spränga den.  Den är ganska lång, och de mittersta stegen är väldigt lömska, lite att sätta foten på, hal linoleum och en ännu halare mässing-list längst fram. Yngsta dottern tyckte inte att jag skulle gå i den, hon var rädd att jag skulle halka och slå mig. man är ju anpassningsbar, och man lär sig att aldrig stressa i vår trapp. Men något måste vi hitta på. Mannen fastnade i listen och skar sig på foten, och den är väldigt kall i sin känsla. Vi skruvade först bort alla listerna. Sedan petade vi lös mattbitarna, numrerade förstås. Så målades det, efter skrapning och puts av befintlig mörkt brun färg. En del håligheter av olika slag fick spackel och fyllnad med woodfiller. Trappans virke var ganska ankommet av färgkladd, repor, sprickor och andra skavanker. Färgen går åt milt grönt. Massor av maskeringstejp gick det,

för mitten på stegen skulle inte målas, de skulle få en annan behandling. Så ser man stegen bättre! Här är det i stället kinesisk träolja, med lite färg i. Trappen känns nu varm att gå i, och lyser numera upp med sin blotta närvaro. Mattbitarna från stegen finns kvar om man vill klä in trappan vid senare tillfälle.

Spinner älskat blått. Värmlandsull, färgad på otvättad ull, med kallvattenfärg. Det blir som akvarell!

Lite bös är jag, för när härvan hänger så här fint nyspunnen, då är garnet ganska skaplig balanserat. Spunnet på min Lendrum.

Mörkret råder.....Dagarna är inte så värst långa precis,  Jag har ju äntligen lyckats få till gardinerna som jag köpte för länge sedan. Snart är det dags för julgardiner också.... Men bilderna ser ju ut som jag vet inte vad. I mitten på kappan kan man se en spets med hjärtan åt olika håll, från lagret. Den tyckte jag var supersöt. Längst ner är en liten spets i oblekt och blekt bomull, från Bibbis Textil.

I tvättstugan är det premiär-tovat! Det gick bara fint. Skall piffa lite och utvärdera. Klurar lite på julpyssel.

Gotland

 Helt fantastiskt är det, med ULL! Det roligaste av allt är att man får så trevliga kontakter på köpet. Ni vet, såna där kontakter som KÄNNS. En morgon var vi på språng och skulle iväg för att uträtta ett flertal tidsödande ärenden. Då ringde telefonen och det var ett helt främmande nummer, men mannen svarade och så räckte han luren till mig. I andra änden var det någon som talade GOTLÄNDSKA! En fantastisk dam, på 85 år, som hade fått ett smakprov av våra fårs ull av en bekant. I vart fall så har hon spunnit länge, sedan 70-talet förra århundradet, och hon berättade att när hon skulle lära sig att spinna tyckte hon att det var lite onödigt att karda den fina ullen, lika bra att spinna direkt! Det sågs inte med så blida ögon, men när de andra fick se garnet, sade hon, då dög det minsann! Hon spinnet på "tott", men det kan man göra på olika sätt har det visat sig. Tänk så mycket man får lära sig! Men, sa hon, jag har aldrig sett sådan ull, som den ni har, Vad är det för ras? Så nu har jag skickat lite färg och ullprover, till en fantastisk dam, som har tagit upp spinnandet igen, efter att ha slutat. Jag tycker att det låter fantastiskt att spinna vid 85, för jag har så mycket ospunnet! I ett brev kom det igår små prover på hennes teknik, och ull från Gotland. Så exotiskt och så häftigt!

 När jag talade med henne på kvällen då hon ringde upp igen, eftersom vi ju skulle iväg första gången, frågade jag lite om hennes teknik. Nu är jag ju en glad amatör, men spinna från tott för mig, betyder egentligen bara att man spinner ullen okardad. Jag har gjort det med lång tackull förut, från klippänden, och det blir lite som kardgarn, slätt och tunt, med just den ullen. Nu tar hon ullen från sidan, och vill gärna ha ett ojämnt garn, med lite lockar kvar. Som en liten päls blir det stickat. Jag hade garn av kardade flor på rullen, som syns ovan.

 Vår ungtacka "Malena Ernman" har en rolig ull: lång, grå botten med mörka toppar. Så här lång ull vill gärna bli slät och jämn då fibrerna är så långa.

 Vi kör på lite sånt på rullen också.....

 Så hittade jag lite färgade lockar,

som också ville vara med och leka. Kan hända att man ser att det är lite lurvigare på den gula, grå och gröna. Det syns nog mera när det är tvättat. Jag skall göra mera med kortare lockar och då kan man se de solblekta topparna göra roliga effekter på garnet.
Spinnrocken heter Lendrum och kommer från Canada.

Fales matupprop: Solskens-morgon och en dam i nöd

 TACK för era kommenatarer! Stort TACK! Jag tar dem till mig, och det kommer en utlottning snart. Nu måste jag bara få ordning på orden först. Dagarna blir längre, helt otroligt! Ljuset kommer, orden kommer, och en spinnrock ville absolut följa med hem igår efter besöket på Länsstyrelsen. Det är damen i nöd! Hon heter Margit, hon är skönt grön, liten och kompakt. Ungefär som sin nya matte. Hon stod på en Loppis bara sådaär, och liksom tittade på mig. Nu är hon tvättad och har fått ett drivband, för det fanns inte, och så har hon fått rullen putsad. Lätt som en fjäder, och tyst går hon. Gäller bara att hitta den rätta tekniken för en äldre, fin dam, som Margit.
 Jag läste en insändare idag i en tidning, Köttskandalen hade fått förstora proportioner.Det tycker inte jag. Jag tycker verkligen att det är skandalöst att hantera mat på detta sätt, det är nästan kriminellt. Jag menar inte att Rumänerna på något sätt har gjort fel, de har hästar för sin inkomst och det är inget fel i det. Det går helt säkert att göra fantastiska mat av hästkött. Men varför vill man överhuvud taget ha sådan hopkoksvaror i Svenska butiker, har vi bett Findus om det?  Idag har jag har jag haft många ord i huvudet, och jag är nästan klar med ett inlägg i matdebatten, så heja Handarbetskorgen, här kommer vi, Tanterna!

Så här är min början just nu: Det är livsviktigt med mat. Mat, det är kroppens bränsle. I fordon som bilar, MC, och skotrar verkar det vara otroligt viktigt vad det är för bränsle. Men kan det vara viktigare än bränslet till oss själva, våra barn, våra gamla eller sjuka?

Nu får ni ursäkta, det kommer säkert att bli massor av ord om mat i bloggen. Det som oroar mig mest är det att många känner sig så maktlösa. Många av oss har också dåligt samvete. Dåligt samvete är en USEL krydda! Vi gör alla mindre bra och helt usla saker och val. Det är bara att försöka igen och förhoppningsvis så blir lite av det vi gör rätt!
Man kan till exempel tala med sin handlare, Vi har en superfin butik helt nära. Eftersom vi inte ofta köper kött i butiken så frågade jag om de brukar ha de billigare bitarna i köttdisken, som högrev och grytbitar. Det brukar de ha, fick jag till svar, och det är bra. Billigare och drygt om man kan använda det, till grytor med rik och mustig smak. Fint kött, svenskt kött, lokalproducerat kött, har de i vår butik, och många lokalproducerade varor. Jag har faktiskt berömt butikens chef för detta. Man kan också använda kött med röda markeringar, kort datum, det brukar ofta vara riktigt, riktigt bra, och mycket billigare. Dåligt kött luktar pyton så man kan inte ta fel, dessutom ändrar det färg. Hellre det än att det slängs! Förstå så mycket mat det kastas, det är rent otroligt! Varför inte frysa Svenskt kött, före försäljning, som man ju gör med kött från andra länder? Satsa på fin köttfärs, högst 10% fetthalt, och ha i frysdiskarna, till ett vettigt pris, i platta paket som går fort att tina, och UTAN den förgrömmade plastplattan under. Så mycket mindre spill, så mycket mindre sopor!
Så lessnar ni, hoppa över Fales blogg........

Nypon, i form av passerat mos, med socker. Infruset i iskubslådan, för soliga mornar som den i morse. Så häller man varmt vatten över när det har tinat lite, och tar en liten sked honung. Det är Solsken i mugg! Nyponen är plockade vid en strandkant, där de lyckades mogna sent omsider. Här hemma frös de innan de var klara. Idag har det kommit två fina lamm. En vit liten gosse och en brun flicka med vitt på huvudet. Värmlandsfårens lamm är inte kladdiga, förutom fosterhinnorna som är som lite segt slem, de är inte gula som andra vita fårs lamm. Om lammen har tjocka hinnor skall man kolla om deras far hade det, det kan vara ärftligt och ökar risken för dödsfall hos lammen. Inte så bra med andra ord. Det är mycket vunnet med att ha koll på sina djur!

Spinna Lace med Värmlandsull

Det bra stället var bakom en ljusstake och nu är det fotat. Ute snöar det så det blev vanliga tråkiga innefoton. Jag är också insnöad..... Jag läser i boken så fort jag hinner och undrar om jag inte skall vara en duktig flicka, ehhhhh, tant, och sticka de små testlapparna som finns i boken som lektioner, först. På min Lendrum spann jag beige ull av Flanellen. Jag har kardat som vanligt, det speciella är nog mest fåren som den har suttit på. Inte långa tänkhår i ullen, utan mer jämnlång och finfibrig. Dessutom är det en mycket trevlig och social dam.

På Niddy-Noddyn, eller Härvelträet, 204 meter och ca 50 gram.

På min gamla Kristina Magdalena spann jag Svartnosa-ull. Hennes ull är som änglahår. Inga långa täckhår här heller utan mera jämnlång och blank. Lystern i ullen är jag väldigt förtjust i, och den var fin i årets ull, det tyckte även klipparen. Men denna ull är från förra året. Det är lätt att spinna den ullen tunt, däremot fick jag skärpa till mig och inte trampa så fort. Vilken SNURR det är på henne! Lättrampad och snäll är hon, Kristina Magdalena. 60 gram och 240 meter. Det blir ungefär 400 meter/hg i båda fallen, och så hade jag tänkt.

Otvättade härvor med lite knorr!

Nytvättade och torra! Numera också nystade!