Garnfärgning, återbruk och fråga

 Plastpåsarna som jag färgar garnet i använder jag flera gånger. De är av lite tjockare plast och håller bra. De får stå i gamla byttor av plast. Jeaba kallvattenfärg

 Här är det garn av ren ull som färgas. Den blå i mitten är av ull från Jämtlands-fåret.
Korsning mellan Merinofår och Sveafår, Sveafår är en korsning i sig. Korsningen är gjord i Jämtland för att få det bästa från flera raser.
Klövsjöfår är ett Jämtlandsfår, helt naturligt.

 Mera Ull och Garn Åt Folket

Hittade denna sak av trä i en låda på ett symaskinsbord. Vad kan det vara?

Profilbild.

Handspunnet, Koft-KAL och stickade byxor

 Det är Koft- KAL på G. Jag har spunnit 660 gram garn, med inspiration av naturen och fåren som levde däri. Melerat, naturfärger, lite grönt och rött, och så en härva vitt, som färgats röd. men jag är också lite sugen på att sticka i lönspunnet garn, naturfärgat med lite röda toner.

 Så därför har det hängt en ansenlig mängd garn på tork, nyfärgat, i rödaktiga nyanser. Färgat på beige och nougatfärgad ull. Medan jag funderar vidare på garn....

har byxorna till barnbarnet R blivit klara. En specialbeställning i Retro färger, som pappa R tyckte så mycket om. När han var liten hade han en stickad overall i samma färger, men vart den tog vägen vet vi inte. Så, byxor fick det bli, och en kofta, snart...
Det bruna garnet är lammull av egna får i mörkbrunt, och alpacka i samma färg. Det gula är färgat garn i BFL, köpt från Garnasinne. Tar färg bra och bra att sticka med.
Stickor 3,5, från häfte med namnet "Babystickning på stickor 3,5 - 4" av Lene Holme Samsoe.

Trappa och spinneri

 Torpets trappa har gett oss en del huvudbry. Ett tag tänkte jag spränga den.  Den är ganska lång, och de mittersta stegen är väldigt lömska, lite att sätta foten på, hal linoleum och en ännu halare mässing-list längst fram. Yngsta dottern tyckte inte att jag skulle gå i den, hon var rädd att jag skulle halka och slå mig. man är ju anpassningsbar, och man lär sig att aldrig stressa i vår trapp. Men något måste vi hitta på. Mannen fastnade i listen och skar sig på foten, och den är väldigt kall i sin känsla. Vi skruvade först bort alla listerna. Sedan petade vi lös mattbitarna, numrerade förstås. Så målades det, efter skrapning och puts av befintlig mörkt brun färg. En del håligheter av olika slag fick spackel och fyllnad med woodfiller. Trappans virke var ganska ankommet av färgkladd, repor, sprickor och andra skavanker. Färgen går åt milt grönt. Massor av maskeringstejp gick det,

för mitten på stegen skulle inte målas, de skulle få en annan behandling. Så ser man stegen bättre! Här är det i stället kinesisk träolja, med lite färg i. Trappen känns nu varm att gå i, och lyser numera upp med sin blotta närvaro. Mattbitarna från stegen finns kvar om man vill klä in trappan vid senare tillfälle.

Spinner älskat blått. Värmlandsull, färgad på otvättad ull, med kallvattenfärg. Det blir som akvarell!

Lite bös är jag, för när härvan hänger så här fint nyspunnen, då är garnet ganska skaplig balanserat. Spunnet på min Lendrum.

Mörkret råder.....Dagarna är inte så värst långa precis,  Jag har ju äntligen lyckats få till gardinerna som jag köpte för länge sedan. Snart är det dags för julgardiner också.... Men bilderna ser ju ut som jag vet inte vad. I mitten på kappan kan man se en spets med hjärtan åt olika håll, från lagret. Den tyckte jag var supersöt. Längst ner är en liten spets i oblekt och blekt bomull, från Bibbis Textil.

I tvättstugan är det premiär-tovat! Det gick bara fint. Skall piffa lite och utvärdera. Klurar lite på julpyssel.

Extra blå

Extra blå är den lilla penséen som har frösått sig själv och hamnat i en gammal gryta som målats med Hammerit. Det är en vacker färg, men hur färgar man den?

 Inte vet jag, men så här har jag gjort ett försök. Man behöver ju såklart blått. Men det räcker inte. Jag tog lite cerise också, och lite svart. Blandade, och tittade, blandade igen.

 I påsen ser det ut så här. Nu får den ligga tills i morgon, jag färgade igår. Jeaba kallvattenfärg och sjövatten. Vårullen är inte lika ren som höstullen, det blir varmt av processen med ammoniaken som finns naturligt i ullen när den ligger i solen..

En påsen med rödaktig färg, en med grön/gula-toner, och en mot turkos.
I morgon skall det förhoppningsvis tvättas. Då kan man se hur det blir.
En skön helg och midsommar önskar jag er!

Allt beror på Anna

 Mycket att göra är det! men nu är jag här igen, och allt beror på Anna. Annor kan vara väldigt speciella! Just denna Anna är runt 90 år, bor på Gotland, spinner, och skriver brev till mig. Förra veckan kom det ett sånt brev. Lite tjockt, och mjukt. Fyra sorters ull i olika färger, och lite text. Hon undrade om jag hade ull i dessa färger och denna kvalitet, och lite svart otvättad. OOOPS! Jag som nästan har sorterat all vårull har nog ingen mer otvättad...... Men där låg den, längst ned i en papperspåse, lång, mörkt grå, och fin, fast ägaren, alltså tackan, har två lamm också. Den sorterade jag till Anna. Dessutom satt jag på golvet med massor av ull omkring mig för att hitta rätt sorts ull, till Anna, som spinner vidare, bara för att hon har lust och energi till det.

 Jag hittade lite vit vårull, också fin, och kan Anna så kan väl jag! Spinna lite. Vårull. Jag lade undan den i en påse. Så fick jag lust att prova att färga lite ull, för Anna ville ha färgad ull, så den har jag också skickat. Brist på lagret alltså. Färga ull i sjövatten, det måste ju vara härligt!

Och på den vägen är det! Fortsättning följer!

Mera Ull Åt Folket!

 Jag gillar ull! Och är rejält bortskämd, som har egen ull att göra garn av. Vem trodde det för 15 år sedan? Ull har alltid funnits nära mig, men inte i växande form. När jag var liten fanns bara korna kvar hemmavid, och hästen förstås, pappas Ardenner som han körde med i skogen. Nu kom jag från ämnet igen! Som man kan se på den övre bilden så kan ull variera väldigt mycket i längd, lock och grovlek, förutom färg. Om man lämnar sin ull till spinneri kan det vara problem med väldigt lång ull, Den är stark, och sliter och drar i kardverken. Om man drar ut den längre totten så är den minst 30 cm. Stora spinnerier som gör garn för kommersiellt bruk vill ha en viss typ av ull, kanske också bara vit, det går fortast och blir likadant resultat. Om jag sorterar ull och skickar den vill spinneriet ha minst 5 kilo ull, ofta tio. Då blir alltihopa en färg.

 När man som vi har många olika nyanser och längder är det naturligtvis lockande att göra något unikt av det. Det är lätt om man kan spinna själv. Unikt blir det även om man skickar sin ull till spinneri, sådan kvalitet går inte att köpa billigt. Och när man väl har provat sådant garn vill man gärna ha mera. Spinnerier har olika grovlek på sin tråd, vilket betyder att det färdiga garnet blir olika även om man har tänkt sig tvåtrådigt, eller tretrådigt när man skickar det. Något spinneri kan även göra båda sorterna vid samma tillfälle. Får och andra djur i Sverige har det väldigt bra, och vi får därför en hög kvalitet på både garn och kött om vi väljer produkter som är inhemska. Plus att vi gör en stor insats för alla som försöker att utveckla sin verksamhet, det är en utmaning i dagens läge, och många bönder försvinner. Av får kan man ju få många saker vilket kan göra skillnad. Plus att vi får ull som är miljöanpassad! Jag tala om, att en tröja av handspunnen Värmlandsull, eller annan Svensk ull, den beter sig annorlunda när man använder den än en "köpeulltröja". Med en tröja av Värmlandsull kan man känna hur fibrerna "reser" sig när det är fuktigt ute. Och den blir sällan för varm så att man smäller av, den liksom andas och anpassar sig.

 Redan i tidernas begynnelse började man sätta färg på sin ull, mycket olika varianter finns beskrivna. Och det känner även jag fast jag har så många nyanser. Särskilt på vintern tycker jag att man vill förgylla sin tillvaro med lite extra i den grå dagern. Något som lyser upp! En del ull tar inte upp färg så lätt, om man växtfärgar får man beta garnet först så att ullen fäster. Jag kan tycka att det gör fibrerna lite trötta och tufsiga. Jag färgar med pulver från Jaeba och Färgkraft, men inte i så stor utsträckning. Oftast blandar jag färgad ull i naturligt färgad. Ullen blir inte så annorlunda av det, och det går ganska snabbt. det är mycket jobb när man skall sticka ett plagg, eller virka eller väva, och då känns det roligt när man jobbar med ett bra material. Man får aldrig bättre resultat än den svagaste länken. Det är inte roligt när man tvättar ett handgjort plagg och det blir helt formlöst. Det är bra att ställa krav på sina garner, är man inte nöjd skall man absolut påpeka det! Och fråga gärna efter Svenska garner, svensk ull och andra Svenska produkter som behövs till Livets Nödtorft. Det finns kanske möjlighet att vi kan bidra till flera spinnerier och mera arbetstillfällen i vårt avlånga land!

Solsken och garn

 En dag med solsken! Man blir ju helt Euforisk! Här har det varit inslag av hagel i regnskurarna och svinkallt, man undrade nästan om det bara var en dags sommar...... Men idag kom solen tillbaka! Och Livet med den, man hinner mycket mera med solenergi! Det damp ned en lapp i postlådan i fredags....... För flera år sedan skickade jag en lagom mängd ull från våra Värmlandsfår för lönspinning till ett svenskt spinneri, KRAV-godkänt. Jag har funderat på hur det blev men så glömde jag bort det igen, och DÅ kom det! En hel låda garn, 4,3 kilo! Jag minns att det var mörkgrå ull, men jag skickade ju mer eftersom det måste vara minst fem kilo ull för att spinna hos Madame Lutuss. Garnet är tvåtrådigt och läckert mörkbrunt, något förvånad men glad är jag.

 Passade på att hänga sista tvättomgången ute i solen.

 Så har jag färgat lite alpackagarn som tvättades i morse, i Pärlemo-färg! Det fick också hänga på tork i vårt "hörn".

Tomaterna har fått flytta in i den stora lådan och i år har jag varvat jord, kompost och ULL i den. Varmt och gosigt om fötterna för tomaterna, sorten heter Sibirjak.

Garnfärgning

Garnerna jag färgade har torkat och ett, det röda, har blivit utsatt för provstickning.
Det tog färg bra och innehåller 7 procent konstfiber för styrka.
200meter/100 gram ger lite tunnare sockar än de jag stickar vanligtvis.
Lite mera FLEXIBLA som yngsta dottern säger.
Hon har lagt in en beställning.
Men nu har det både rasat från taken med buller och bång, och snöat nu på morgonen, så det är väl snösvängen som gäller!
Tänk så läckert med vit ull och glitter, som ett snömoln!
Hos UllMaja finns det flor till salu.

Det bästa med Cognac

Det bästa med Cognac är färgen!
När alla färgbaden var klara fanns lite restfärg i kastrullerna.
Den blandade jag modigt i en kastrull! Det blev som mörk Cognac, eller mörkt guldbrunt te, om man gillar det bättre.
Lite fibrer i blandning av BFL och Kidmohair, kanske 50 gram.
Jag "löste upp" fibrerna lite innan jag lade dem i varmt färgbad, tänkte att det kanske är lättare att få bättre genomfärgning då. Ibland vill man slippa det vita som kan bli, särskilt i täta topsband, tycker jag. Fast jag är inte så erfaren. Än!
Det är längst till höger, blev alldeles som jag hoppats!
Så är det mohair i mörkblå och grönt, "pralinfibrer" i mörka, dova toner, en bit topsband som blev snudd på limegrön mot olivgrönt och lila, och ung mohair, yearling, i rött, blått. lila, grönt och så nypvänligt att man kan ha det på kudden!
Helt själv har jag kokat ihop detta, och lite egen ull och alpacka från Olga.

Färga i kastrull var en bra upplevelse, faktiskt skonsammare än micron, säkert inte så energikrävande heller. Mera som långkok, och det kör vi med här ganska regelbundet.Sen får det stå tills det är helt kallt, sen sköljer jag med vatten och tvättar det.
Den egna ullen är ju ofta mörk, då tror jag absolut att det är bra med långkok, fast koka var väl mycket sagt. Lite bubbel är närmare sanningen. Med citronsyra till sur smak, men inte så att håret reser sig. Jag gillar citron, om det kan förtydliga smakupplevelsen.
Det blir ofta bättre än det ser ut! Jag försöker att inte blanda de olika kulörena i kastrullen. Kastrullull hade jag inte provat utan tips från Ingrids Funderingar, det låter barbariskt men är det faktiskt inte. Mera färg skall införskaffas i sinom tid.
Alla kastrullerna förpassades ut på altanen för avsvalning. Där såg jag också bättre hur det blev....
Ullen från Olga, det var bara ett uns, tvättades i diskmedel och sköljdes innan den fick komma i färgbad. Samma färgbad som de röd-blå-gröna fibrerna hamnade i. Här ligger alpackaullen i tvättvatten efter färgning och det blev milda fina färger.
Lätta att karda in i egen ull och spinna en tråd att tvinna med något enfärgat i egen ull....
Så har jag överlistat katten Molly, men det får vi ta en annan dag......
Tillägg!
Färgen jag använde är Färgkrafts Syrafärg för Ull och Silke, köpt hos Färgkraft, finns även hos Gudruns Ullbod.
Jag har använt både ättika (tidigare färgningar) och citronsyra (senaste kastrullfärgningar).
Det finns även Zenit. Och utländska varitanter, Jacquard till exempel.
Eftersom kastruller är större än glasskålarna som jag har så behöver man inte dutta på fibrerna för att få färgen igenom. Det kan vara en fördel, och så tiden! Särskilt på mörkare ull.
Man lär sig saker hela tiden, och fibrerna skall blötas innan, då blir det mycket bättre.