Det har varit kallt och regnigt i vår. Försommaren har gått i samma stil. Det är lätt att bli ansys och särskilt när man skall ha hö till djuren. Vi har väntat och väntat, och NU skulle det inte regna på flera dagar, så igår slog vi alla våra lägdor. Det såg ut att bli massor med fint hö! Men....
Det som inte fick hända, det hände, och nu har det regnat hela dagen, sedan klockan nio i morse. Jag ber alla böner jag kan och hoppas att det slutar och blir uppehåll i flera dagar så går det kanske att rädda maten till fåren. På altanen regnar det inte. Jag började med en tröja i ull från vår tacka Koftan, blandat med naturfärgat silke i knorpor. En typ av resårstickning. Inte så klädsamt när man är kort och inte så värst smal.... Jag tog ut det nästan färdiga bakstycket och skulle precis repa upp alltihopa när mannen sade att den såg REJÄL ut. Mer behövdes inte för att jag skulle bli mera positiv!
Bakstycket är klart, och framstycket sitter på stickorna. Det blir en härlig känsla, det goa ulliga från Värmlandsfåren, och det lite "torra" från silket. Mörk, mörk brun ull, med lite skiftningar av det solblekta. Det är svårt att vara kinkig länge när man har får! Fåren tröstar jämt! På ett eller annat sätt.