Förra veckan

 Förra veckan såg det ut så här, snö utanför huset, alldeles vitt! Nu är snön i princip borta, och det växer i sådderna,och fröerna skall i jorden, växthuset skall öppnas för säsongen, och visst är det härligt, men Intensivt.

Yngsta dottern gillar fönsterremsor, och jag har letat fram garn som kan stämma med hennes  tankar. I morgon blir det nog en liten varp.

 Idag har vi besiktigat Miljöbilen från 1995, och lyckats få tag på lite mer lokalproducerad honung! Det är jag särskilt glad över!

Det skrivs ju så mycket om dessa miljöbilar, som inte så oofta visar sig ha fejkade resultat. Här har vi en bil med 20 år på nacken, med fina resultat från Opus, och riktigt skaplig bränsleförbrukning. Man kan meka en hel del själv, eller be någon med mekaranlag, och det finns en hel del prylar att köpa från bildemontering och reservlamporna är billiga, och man kan byta bara lampan, på ett smidigt sätt. 

Om man nu ändå skall producera och tillverka, då är det väl i längden ändå bäst att göra saker med kvalitet och hållbarhet. Någon som tror att moderna bilar blir Veteranbilar?

Göra eget örtsalt och grönsakssalt

Om man roar sig med att läsa vad som finns i kryddorna vi köper och i buljontärningarna också för all del, så blir man lite fundersam.  Herbamare Örtsalt är ju välkänt. Det har vi använt i många år. Nu när jag har joxat ihop så mycket olika saltblandningar i mixern blev jag så nyfiken på hur det ser UT! Mja, mer Salt än Örter gissar jag på. Assietten har fått en underlig färg men den är faktiskt ren!

Eget Örtsalt som är grönt.
 I trädgården har jag i år fyndat: Vitlök, klyftor, men även blasten är suverän till örtsalt! Samma med annan lökblast, och gräslöken som har haft en fantastisk sommar. Basilika, Timjan, Oregano, Slätbladig persilja, Libbsticka, Tomater, Asiatiska blad av olika slag, Dill, Svartvinbärsblad, Vinblad, Mangold, Zucchini, Morot, Gulbeta, paprika, små broccolibuketter, ärtskidor. Säkert något mera som jag har glömt.
Inköpta torkade citronskal, ekologiska, och stjälkselleri har fått följa med ibland.
 Man blir lätt bortskämd när man gör eget ätbart. Man vill bara ha mer av den varan, och helst inget annat.
Jag har gjort både örtsalt, som då är örtkryddor och eventuellt lök av olika sorter, och
grönsakssalt, med grönsaker, örter och salt, men inte så mycket salt som i färdiga saltblandningar. Grönsakssalt används som buljong.
Jag börjar med att hacka upp det jag vill ha, och hittar, i mindre bitar som körs eftersom i matberedare med kniv. Så tillsätter jag salt, vanligt och grovt, och kör en stund till, det blir som en grön massa. Den lägger jag i formar och på brickor som klätts med smörpapper i två lager. Nu när vi eldar varje dag så får de gå ut och in ur ugnen så att brickorna blir lite varma, men helst inte över 50 grader, då kan det bli brunt. Annars kan man torka i rumstemperatur, på eftervärme i vanlig ugn, med luckan lite öppen för fukten. Ibland torkar jag färdigt i en grönsaks-tork med smörpapper på ollorna, men inte förrän den värsta fukten har försvunnit. Tidigare på säsongen kan man torka ute i Guds fria natur. När man har mycket grönsaker blir det ofta mer vätska och den kan man försiktigt ösa bort så torkar det fortare. Sist kör jag härligheten igen i matberedaren eller mortlar. Förvaras torrt.

Höstfärg och skördetid

 Det har varit ett besynnerligt skördeår........... Tomaterna har inte fått sitt ljus, och en kall sommar är inte riktigt deras grej. Det som ändå blev tomater får ligga inne och mogna på eftersom. Runda, ovala, pyttesmå och större, rött, aprikos, omoget gröna och gult, med en sommarmorot i cerise-lila yttre, gult och orange inre, den fantastiskt goda broccolin i grönt. Så rikt det känns äta av, och att ha det på bild. Kålen har haft en fantastisk sommar. Svartkålen växer och växer, kålrabbin var fantastiskt god, spetskålen kom igång sent men blev fin, broccolin blev utsökt om än inte så stor mängd.
Svarkål har vi skördat många gånger och det finns torkad svartkål att frossa av i vinter. Jag har gjort pesto med svartkål och lagt klickar i potatisgratängen, det är en riktig höjdare. Nu senast frös jag in den i korvar i folie, som med kryddsmör ungefär, för att ha i vinter, men jag vet ju förstås inte hur resultatet blir.

 Potatisen kom igång seeeent, blev satt seeeeent, och togs upp seeeeeent. Den ville inte sluta blomma när den väl börjat. I söndags togs de sista upp, 285 kilo blev det, förutom de spruckna och skadade som får komma in på en gång och bli något gott. Jag har då aldrig tagit upp potatisen så sent, från älgjakten till mitten på september är vanligt. Riset hade blivit gigantiskt och ingen frost har vi haft. Flera skopor med ris har mannen kört bort.

 Ett Hjärtligt potatisland får jag säga. En Hjärtepotatis av mandel, det är potatiskärlek det.

Höst har det blivit. Både lite sorgesamt och vackert. Mörka kvällar att lysa upp med tända ljus, spetsgardiner i fönstren för att släppa in det lilla ljus som finns, färger att njuta av, marmelad av blåbär och nypon för att minnas den sommar som gått.
Förlåt en Virrekorv!
Jag har kokat blåbär och nypon var för sig, och inte tillsammans! Nyponmarmelad finns i senare inlägg.

Mjölkupproret!!

För att vi alla skall få Svenska mejeriprodukter av olika slag så kan jag rekommendera ett besök på
mjölkupproret.se
På bilden ovan  är det "kemikaliegrädde som avskräckande exempel. Den blir liksom "kulig" i sin konsistens, och inte mjuk och len, som grädde. och Svensk är den absolut inte.
Den förpassas till mindre nogräknade!

Spara sommaren

 Något som är väldigt trevligt är att spara sommaren, i burkar och flaskor till exempel. Att göra egen likör är trevligt, dessutom slipper man alla EEEEEE-n som finns i köpt likör, och mindre sliskligt blir det. Man använder ett okryddat brännvin. Så tager man frukt och bär av olika slag, plus socker. Låter det stå, silar av, häller på flaska och låter det mogna, avnjutes i små mängder med varma tankar och öppna sinnen. Denna blandning innehåller egna bär, lokalt plockade runt knuten: blåbär, aronia, nypon, stenbär och ekologiska citronskal i tunna remsor utan det vita. Plus en liten detalj som är hemlig. Denna variant luktar så gott att man kan ha den bakom öronen! Burken kommer från min mamma.

 Den här hallen som har fått fönster kan man göra MERA av! Det gäller som sagt att använda det utrymme som finns!Jag tänkte spetskant i vitt på räcket som inte gör någon människa glad i denna skepnad, men mannen hade bättre idéer! Bara till mig! Hur kul som helst, bilder kommer.

Och nere vid älven, där jag precis har plockat de sista nyponen, simmar de vackra och stolta svanarna. Men kära nån, så mycket oväsen de kan föra när de drar igång!

Naturprodukter och linfärgad ull

 Här är matfirrarna, abborre var det ja! Den ena var riktigt stor, den fick mannen äta bara för att han var så häpen över att jag fick något! Lite extra skall han ha för att han står ut med ull och ludd, häftiga infall och sömniga ögonlock! Sån fundamental LYX att fiska upp sin middag! Ojoj, vad vi njöt av maten! Katten tyckte att matte var riktigt bra en stund, hon är inte alls så sugen på torrfoder längre...
I min släkt var det vanligt med hushållsfiske, men jag har bara följt med pappa en gång, och då hände det inget förutom att min nya stövel fick en rispa av isborren. Sedan har det varit dåligt med fiske för min del. Men nu, när Tant-ålderns vår är inne, nu blir det fiske och liljekonvaljer, till alla andra bra saker som finns redan. Man kan säga att jag har far med mig när jag står där med mitt spö, nu och då, när andan faller på. Ungefär som mamma är med i min stickning och allt pysslande i köket, och hos djuren.
Det är mycket jobb med djur, men djuren i sig är mera till glädje än arbete. De är också alltid lika tacksamma om än påträngande, när man skall ge dem mat. De klagar inte, eller surar.

Det blir något på bloggen framöver av dessa produkter i naturmaterial, en disktrasa av lin, en brödpensel i trä, och en rotsaksborste i trä, med mjuka fina linjer. När jag lade upp sakerna på bordet såg jag att det nyspunna garnet från Flanell har samma färg som trasan i lin. Så vackert det är med naturmaterial, det lever på ett eget sätt!
Sakerna, förutom garnet, är inköpta på Kulturarvet i Östersund, där finns en doft av tjära och en känsla av svunnen tid. Där får man många goda råd och trevliga samtal, och gratis inhalerande!
Återkommer till detta när jag har haft stånnan att fokusera så att det blir som jag har tänkt.

Fales matupprop: Solskens-morgon och en dam i nöd

 TACK för era kommenatarer! Stort TACK! Jag tar dem till mig, och det kommer en utlottning snart. Nu måste jag bara få ordning på orden först. Dagarna blir längre, helt otroligt! Ljuset kommer, orden kommer, och en spinnrock ville absolut följa med hem igår efter besöket på Länsstyrelsen. Det är damen i nöd! Hon heter Margit, hon är skönt grön, liten och kompakt. Ungefär som sin nya matte. Hon stod på en Loppis bara sådaär, och liksom tittade på mig. Nu är hon tvättad och har fått ett drivband, för det fanns inte, och så har hon fått rullen putsad. Lätt som en fjäder, och tyst går hon. Gäller bara att hitta den rätta tekniken för en äldre, fin dam, som Margit.
 Jag läste en insändare idag i en tidning, Köttskandalen hade fått förstora proportioner.Det tycker inte jag. Jag tycker verkligen att det är skandalöst att hantera mat på detta sätt, det är nästan kriminellt. Jag menar inte att Rumänerna på något sätt har gjort fel, de har hästar för sin inkomst och det är inget fel i det. Det går helt säkert att göra fantastiska mat av hästkött. Men varför vill man överhuvud taget ha sådan hopkoksvaror i Svenska butiker, har vi bett Findus om det?  Idag har jag har jag haft många ord i huvudet, och jag är nästan klar med ett inlägg i matdebatten, så heja Handarbetskorgen, här kommer vi, Tanterna!

Så här är min början just nu: Det är livsviktigt med mat. Mat, det är kroppens bränsle. I fordon som bilar, MC, och skotrar verkar det vara otroligt viktigt vad det är för bränsle. Men kan det vara viktigare än bränslet till oss själva, våra barn, våra gamla eller sjuka?

Nu får ni ursäkta, det kommer säkert att bli massor av ord om mat i bloggen. Det som oroar mig mest är det att många känner sig så maktlösa. Många av oss har också dåligt samvete. Dåligt samvete är en USEL krydda! Vi gör alla mindre bra och helt usla saker och val. Det är bara att försöka igen och förhoppningsvis så blir lite av det vi gör rätt!
Man kan till exempel tala med sin handlare, Vi har en superfin butik helt nära. Eftersom vi inte ofta köper kött i butiken så frågade jag om de brukar ha de billigare bitarna i köttdisken, som högrev och grytbitar. Det brukar de ha, fick jag till svar, och det är bra. Billigare och drygt om man kan använda det, till grytor med rik och mustig smak. Fint kött, svenskt kött, lokalproducerat kött, har de i vår butik, och många lokalproducerade varor. Jag har faktiskt berömt butikens chef för detta. Man kan också använda kött med röda markeringar, kort datum, det brukar ofta vara riktigt, riktigt bra, och mycket billigare. Dåligt kött luktar pyton så man kan inte ta fel, dessutom ändrar det färg. Hellre det än att det slängs! Förstå så mycket mat det kastas, det är rent otroligt! Varför inte frysa Svenskt kött, före försäljning, som man ju gör med kött från andra länder? Satsa på fin köttfärs, högst 10% fetthalt, och ha i frysdiskarna, till ett vettigt pris, i platta paket som går fort att tina, och UTAN den förgrömmade plastplattan under. Så mycket mindre spill, så mycket mindre sopor!
Så lessnar ni, hoppa över Fales blogg........

Nypon, i form av passerat mos, med socker. Infruset i iskubslådan, för soliga mornar som den i morse. Så häller man varmt vatten över när det har tinat lite, och tar en liten sked honung. Det är Solsken i mugg! Nyponen är plockade vid en strandkant, där de lyckades mogna sent omsider. Här hemma frös de innan de var klara. Idag har det kommit två fina lamm. En vit liten gosse och en brun flicka med vitt på huvudet. Värmlandsfårens lamm är inte kladdiga, förutom fosterhinnorna som är som lite segt slem, de är inte gula som andra vita fårs lamm. Om lammen har tjocka hinnor skall man kolla om deras far hade det, det kan vara ärftligt och ökar risken för dödsfall hos lammen. Inte så bra med andra ord. Det är mycket vunnet med att ha koll på sina djur!

Pausgarn, Tottspunnet

 Jag återkommer med mera mat och ord när jag har lästa alla era kommentarer! Tack! I går talade jag med en dam på 85 år och blev så inspirerad att jag var tvungen att göra en härva Tottspunnet garn. Lite annorlunda än det jag spann från tott förut. Jag skall visa skillnaden senare.

Skillnaden på tottspunnet som jag gjorde igår, och "vanligt" entrådigt garn, spunnet av kardade flor syns här. Nu måste jag hjälpa en liten dam i nöd. Gissa vad det är för en dam..........
Damen är ullig just nu,  det var hon inte när hon kom!
Nu skall jag skriva ett inlägg i matdebatten, är man Tant så är man!
Hej på en stund!

Lamning! och Fales matupprop: Det skall vara enkelt

 Titta noga på bilden! Ser ni vad det är?
Tack för alla kommentarer! Ni gläder mig STORT! Det är verkligen svårt att vara konsument, jag blir så irriterad att jag har lagt upp en strategi. God mat skall vara enkel. Råvaror av god kvalitet behöver inget fjask. Det är en god och enkel regel, allt annat gör mig misstänksam. Så vad innebär det i praktiken? Jo, vi köper en del mat, jag blir så himla kinkig när jag är hungrig...........! Innehållsförteckningen, min vänner! Den skall vara VÄL SYNLIG! Jag har med mig glasögon nu för tiden, men om jag inte hittar innehållsförteckning fort, då kan det lika gärna vara kvar i butiken. Egentligen borde det finnas förstoringsglas på alla hyllor, men det är ju också lite att godkänna de minimalistiska texterna, och då blir det fel. Vi konsumenter har faktiskt makt! Om jag hittar innehållsförteckningen och den är LÅÅÅÅÅÅÅNG, då kan man vara säker på att hälften är FJASK, inte rena produkter, inget som förhöjer kvaliteten, och absolut inget nyttigt. Det går bort. Om jag, som helt nyligt, hittar ÅTTA stycken innehållsförteckningar på en förpackning påläggs-korv, på olika språk, då ringer det varningsklockor lika högt som vår förfärliga väckarklocka. Skulle inte tro att den är svensk på något vis alls, och då undrar en dum en, vad gör den egentligen i butiken? Missförstå mig rätt. Jag  gillar lufttorkad Italiensk skinka, men då skall det stå ITALIEN på den, det gör ingenting alls, jag har ingenting emot det. Det är lurendrejeriet som stör mig. Det finns inget ÄRLIGT i FJASK-maten, och för mig är mat ÄRLIG. Man skall VETA VAD MAN ÄTER. Hos TV-kockarna, och i en del recept, kan man få för sig att man måste köpa hem RÖKSMAK på flaska. Hmmmmmmmm!? Röksmak får man när man röker olika produkter som fisk och kött. Gott och beprövat. Smaken kommer under sjäva rökningen, liksom ett naturligt led i processen, som tar lite tid i anspråk. I sämre produkter, läs billig rökt skinka, hop pressad av små rester av vad som helst i princip, finns ofta rökarom. Varför då? Jo, tiden mina vänner, allt skall gå så fort, man skvätter i lite "rök" och snabbar på det hela. Fusk och stress hör inte ihop med MAT. Hur man gör "rökarom".... på ett bättre sätt: man tager en bit rökt fläsk, av god kvalitet, och skär en bit av svålen, om det är bara smaken man vill ha, och tillsätter den så att man kan ta upp den igen. Man kan lägga småbitar av den i gasväv till exempel. Annars skär man det fina fläsket, eller något annat rökt i små bitar. och blandar i maten. Så slapp vi en flaska i kylskåpet också. Mjölkbönderna, de blir stadigt färre, Under fjolåret blev 16 kommuner i vårt mjölkälskande land utan mjölkbönder. Chansen att de skall komma tillbaka är liten, det är fruktansvärt dyrt att starta upp en sådan produktion. Många har byggt ut, på inrådan av "kunnigt folk" och har därmed lån uppöver öronen. De bönder som har egen skog har avverkat den, för att få in pengar till den verksamhet som skall gå runt själv.Fruktansvärt stressande och man har inte råd att sluta. ARLA, som sänkte mjölkpriserna för sina producenter, har satsat enorma summor för att ta sig in på den Europeiska marknaden, och då finns det pengar. Varför inte stötta sina egna mjölkbönder i stället?
Ibland äter vi flingor, och förr var det bara att ta ett paket, det fanns inte så många att välja på. I somras kom jag på den ljusblå idén att titta var de var producerade, flingorna. Det var inte helt lätt! Det var då jag bestämde mig för att alltid ha med mig glasögonen..... ICA:s egna flingor, och deras övriga varor, och Coops egna varor, är oftast producerade någon annanstans. Tyskland för flingor, polen för korv, andra märken kom från England, och när jag läste vidare såg jag att det är ungefär som att äta kaksmulor i många av paketen, musli till exempel, och andra flingor med. Den svenskaste flingan jag hittade var AXA:s havreflingor, smaken är god men det gäller att ha bra tänder, det är lite häst över dem...... Kalas Puffar, de kommer från Danmark och det är ju inte så långt bort. Söta, ja, men på sommaren måste jag bara ha lite Kalas Puffar! Annars blir det Havregrynsgröt, Grahamsgröt, eller Kornmjölsgröt, det känns som mera mat än kaksmulor. Till Grahamsgröten blir det äppelmos, och för första gången har vi eget ekologiskt mos, för vi fick 10 kilo äpplen i somras. Då kände jag det..... Köpemos, är inte som hemmagjord, den har en helt annan substans!
Men, nu kom jag på en annan sak som stör mina cirklar. Rabattkupongerna! Detta påfund..... På Havregrynen, de kära Havregrynen! På vilken förpackning tror Ni att kupongerna från MedMera-tidningen gällde? På den LILLA såklart. Om man kan köpa 1,5 kilo till ett billigare kilopris, än 1 kilo med kupong, vilken tror ni att Fale köpte? Den STORA förpackningen! En förpackning, med MERA havregryn, till ett BILLIGARE kilopris! Och ,EXTRAPRISER, det kan vara lurigt, det är oftast bättre att köpa en STOR förpackning. Och havregryn, det är bra för både kolesterolvärde och lilla magen. I ströbröd vet man inte alltid vad det finns heller och jag använder havregryn i köttfärsen, för att jag älskar havregryn. Ofta får man köpa TVÅ flaskor ketchup till GOPRIS, men hur mycket behöver man av den varan?  Extra socker, och allt smakar ketchup. Kocken gråter, brukar jag säga, när folk öser ketchup över alltihopa innan de ens har smakat. Nu får jag allt skärpa till mig, det skulle ju inte bli en bok!

 Den TRÖSTERIKA ULLEN. Har ni sett? Så fantastiskt! Fast fotografen verkar ju helt borta..... Det är jag...... I går morse kom hon! Vårt första lamm för året! En rejäl tös, full med ULL, så liten hon är. Hon är vit med mörka ben och lite mörkt i ansiktet, två grå prickar på halsen. (Visste ni att superwash-garn av ull är behandlat med klor? Det ändrar fibrerna, bara så att ni vet.)

 Den Trösterika ullen, den kommer, var så säker! När man har retat upp sig riktigt ordentligt, då är det verkligen en lisa för själen att titta på sina får, och särskilt lamm!
Om Ni kära läsare, som orkar vara med till slutet av denne epistel, skulle få tycka till: i händelse av utlottning, vad skulle vara riktigt roligt att vinna?

Fales Matupprop: Man får det man betalar för....

 Nu är jag ganska upprörd. Jag gillar inte bara ull, jag  gillar även mat. Mat, inte bukfylla. Mat skall dofta, mat skall smaka, mat skall göra en mätt i lagom många timmar, inte däst och orkeslös. När jag växte upp fick vi  mat som lagades av mattanterna på skolorna, och hemma var allt hemlagat. Köttbullar på burk, "Jojjka" såg jag någonstans och tyckte att det var väldigt exotiskt. Pölsa lagades vid slakt och lades i frysen. Matlös är man när man inte har något i frysen och ingen potatis i matkällaren. Det är kris hos Fale när potatisen börjar bli luden och skrynklig och inte går att använda mera, innan man kan börja äta av de nya potatisarna med gott samvete. I Sverige går väldigt mycket pengar till boende, och maten får man ofta höra att den är så dyr. I Frankrike lägger man mera pengar på mat. För den som är intresserad kan jag tala om att maten som produceras i Sverige är av god kvalitet, även om den kan bli bättre. I Sverige får man inte använda antibiotika i djurfodret, vilket tillåts i andra länder. I Sverige skall djuren gå ute om sommaren, och beta, då får man Omega helt naturligt genom kosten. Jag tycker faktiskt att bra mat skall få kosta. Det kostar att göra bra mat. Det man kan lära sig, och det tycker jag att skolorna skall införa omedelbums, är att lära sig laga bra mat, billigt. Köpa de billigare köttbitarna, procenta med svenska råvaror, potatis, kålrötter, morötter, de fina frysta grönsakerna som kan förvaras länge, tack och lov för frysen, och laga god mat! Man kan visst ta in råvaror utifrån, men det borde vara undantag, och inte regel. Nu är det lasagnen med hästkött som är på tapeten. Är det billig mat? Vad skulle den då vara gjord på för råvaror? De kommer från olika länder, ursprunget är okänt, det fraktas, land och rike runt, lagas, förpackas i gigantiska förpackningar, med för små portioner, med dåligt näringsinnehåll, fullt av tillsatser så att man inte vet hur mat skall smaka, det fraktas vidare, och vidare, ut, i barnomsorg, skolor, äldreomsorg och vanliga hem, där det värms så att ännu mera näringsämnen försvinner. Hur mycket energi har det gått åt tror ni? Och vad får råvarorna kosta när alla, ALLA, i hela denna kedja skall ha betalt! Jag är inte det minsta förvånad. Tyvärr. Det kan vara nyttigt att sånt här händer. Låt oss hoppas det!  Att det leder till förändring. Vad ger vi våra barn? Och våra gamla? I Sverige, som har så fin matkultur! Barnen har ingen aning om hur mat skall smaka om de skall livnära sig på sånt "bukfylla". I barnmaten är det arsenik. Jag höll på att smälla av, var kommer den ifrån? Jo, från marken där den växer. Det finns också bly i barnmaten. Riset som vi vuxna äter, innehåller det också arsenik, förmodligen.... Ibland undrar jag vad EU gör, det skulle vara fint om de kunde bidra till vettig mat, och mindre regler, bara för reglernas skull. Jag förstår inte vitsen med att frakta mat, land och rike runt. Mat skall vara nära. Visste ni, att de som försöker göra lokalt producerad mat, ibland, ganska ofta, har svårt att hitta råvaror som är lokalproducerade? Det beror på den förödande importen. På hösten till exempel, då väller det in lamm, från Irland, som slaktas i Sverige, så att svenska uppfödare får vänta på sin tur. Priserna sjunker så uppfödaren gör en mycket dålig affär, men eftersom det kostar mycket att föda upp djur i Sverige så slaktar man ändå. Det skulle inte förvåna mig om det Irländska köttet märks upp som "slaktat i Sverige", och blandas ihop med svensk kött. priserna för konsumenten dumpas inte, det är samma hela året. Åh, säger många, det spelar ingen roll vart köttet är producerat. Det är så gott med naturkött från Sydamerika!
Kan så vara. Med smaken. Vet ni hur mycket skog som har skövlats för dessa "naturköttsprodukter". Har ni sett djuruppfödning i bland annat USA, där djuren matas med kraftfoder, som skapar metangasen som det skriks om, och har fållor utan gräs, fullproppade med djur? Har ni smakar en riktigt fin bit Svenskt kött? Köp från ett bra slakteri, gårdsbutik. Det är skillnad. Dessutom hjälper man den svenska bonden, som är utrotningshotad. Och vad gör vi då, när inga bönder finns kvar, och vi hittar färgat kött och hästkött i butikerna, markerna växer igen och ingen vet hur riktig mat skall smaka. Och vems är felet? Hallå, vart har vi Jordbruksministern?????

ULL är trösterikt i alla lägen, och det skall jag berätta mera om, senare.

Mera Ull Åt Folket, I begynnelsen var spinnandet.....

Deborah Robson heter en dam från USA, som har gjort ett fantastiskt arbete med att visa  ull från olika gamla raser, från hela världen. Denna DVD är magisk, hon har ett sånt härligt sätt att berätta och visa hur man kan använda olika typer av ull. Passar bra för en ullnörd och allmogefårnörd som mig!

I begynnelsen spann jag på slända, för att liksom få in tekniken.  Jag fick goda råd av Tina med shopen Spinspiration, och köpte även en del fibrer. Corriedale var ganska bra att spinna, mycket lättare än Merino som jag inte är så förtjust i över huvud taget. Jag hade ingen egen ull, den hade jag skickat iväg för lönspinning! En av de första sakerna jag bestämde mig för att göra av handspunnet garn var en tröja. Jag hade lite alpackaull, avsedd för tovning egentligen, som blivit över sedan jag hade skickat lammull i fyra färger, och motsvarande färger an inköpt alpackaull, för lönspinning. Jag kardade denna med lite ull från egna får när det blivit fårklippning igen. Tröjan blev så här, den är väl använd och håller formen fint, den kortare ullen luddar lite men jag är verkigen jättenöjd, och idag mycket förvånad över att den är såpass jämt och fin, nybörjare som jag var. Nybörjare är jag fortfarande fast det har blivit massor av meter garn!

Min Käraste Spinnrock, den kom till mig med kärlek. Min mamma blev dement, och innan hon "försvann" in i sjukdomen så frågade hon om jag ville ha spinnrocken. Den har så länge jag minns, stått uppe på vår vind, i huset där jag växte upp. Ingen har någonsin använt den i vår hem i mitt minne, och den har inte haft något snöre. Däremot en korg, som är lika gammal som spinnrocken. Min mammas farmor har haft den, och den är från 1800-talets mitt. Många har lärt sig att spinna på den, den var ute på spark vintertid för att vara med på samlingarna som man hade, dåtidens stickjunta, och farmor lärde ut konsten till andra. Senare övertog min mormor den sysslan, hon lärde bland annat mina fastrar att spinna. det är självklart att jag ville ha den! Den är min allra vackraste spinnrock, och den fungerar finfint. Men, om man ser på bilden så är den ju NAKEN! En naken spinnrock har ingen tråd på rullen! Och inte har den något snöre som driver den heller. Jag fick bege mig till biblioteket för att hitta en bok, och knyta på ett. Sedan tog mitt liv en helt ny vändning! Min värld blev helt Snurrig! I början var den inte lätt! Det är mycket som skall klaffa för att det skall bli GARN. Man skall trampa lagom, med jämn fart, drivsnöret skall vara lagom spänt så att tråden lindas på, man måste flytta garnet mellan krokarna, och visst ja, man skall ha koll på fibrerna! Rena paniken!

Några bra böcker att läsa är: Start Spinning, Maggeie Casey, finns även som DVD. Mycket bra. Spinnbok av Lise Warburg, på svenska, äldre bok som tar upp även äldre redskap. Det finns också många filmer på YouTube. Det blir säkert mera ull i nästa "avsnitt"........

Till sist: Lilla Vilja, som var så sjuk att vi trodde att vi skulle mista henne hösten 2010, efter all behandling blev hon så Go, så Go, och Stor! Bilden är från hösten 2010, ljuset obefintligt, fåren nyklippta, och lilla Vilja vill kramas! Nu blir hon ännu större, för hon är havande! Oj, så runda flickorna börjar bli! Den gula jackan och den blå mössan har numera brännhål, men är fortfarande i livet, de också.

Surt miljötänk

 Det är STORT miljömöte där ute, i den stora världen! Det verkar inte hända så mycket. Lätt skräckslagen blir man över det kollosala antalet resor som inte verkar leda till något kreativt. Det vore kanske inte så dumt att först sitta hemma och fundera över vad VI kan göra, och så gör man allt det man har kommit på själv, plus att man lägger till från alla bra idéer från annat håll. Lite enkelt uttryckt. Vitsen är att det är bråttom! Det finns massor av saker som inte är så svårt, det mesta som produceras verkar vara i direkt strid med miljötänk. Och jag blir så SUR! Ta bara en sån enkel sak som hjorthornssaltet! Det går en del av den varan. Om man strör det över nyplanterade växter och i den nysådda kålsängen, så tycker katten inte att det är så intressant. Vilket gör att allting inte hamnar i en enda hög som rädisorna gjorde förra året. De nya påsarna är MYCKET större, i äkta plast, men innehåller 10 gram mindre. Det går mera föpackningar och mera bränsle eftersom det tar slut mycket fortare. Fast det förstod ni ju på en gång. Det gäller inte bara hjorthornssaltet. Titta på förpackningarna! Det är förpackningar utanpå förpackningen, man kan ju bli.........helt upp i hejsan. Jag tror att jag skall börja med att skriva till alla importörer och fabrikörer om min ståndpunkt! Det värsta i förpackningsväg var nog några mazariner som jag såg, de populära kaffemaskinerna gör massor med skräp om man använder dem, och i flingpaketen skulle det rymmas dubbelt så mycket.

 Så har vi miljösvinsbåtmotorer, miljösvinsskotrar, alla dessa motortävlingar, och hur mycket skräp blir det inte av de moderna bilarnas belysning??? Det går inte alltid att byta bara en lampa, nej, man får byta hela kitet. Det verkar inte heller vara något långtidstänk  på bilfronten, jag gissar att det inte blir så många veteranbilar av de moderna bilar som tillverkas idag.
Jag gillar ju potatis, det är inte bara för att den är god. Den går att odla HÄR, och klarar sig hela vintern! Man kan ha den till allt, och har man inget sovel kan man ta en klick smör, eller en god röra med lite smaskens i. Man binder lite ris åt sin egen rygg om man bara äter sånt som är importerat, dels är det transporterna, men kvaliteten på maten är ofta sämre, i andra länder gäller andra regler för uppfödning av djur till exempel. Men det värsta är väl att många svenska bönder faktiskt lägger ned, och då har vi inget at välja på. Det är ett högt pris att betala, och en katastrof  i kristider. Nu har jag klagat tillräckligt för en stund. Nu skall ni få se något närprocucerat.

Ett rejält mjölkbord, och rejäla saker gillar vi i Jämtland. Skåpet är ju fantastiskt, där lades beställda varor som kom med de tomma mjölkkrukorna. Det är lite lyxutrustat, jag har inte sett det förut. Inte dumt alls här, nära fjällen, där det kan snöa fast solen skiner.