Stickprat

 Köpstopp och Köpstopp, ibland väljer jag att göra en kulturgärning. Bra för mig som får glädjen att läsa och inspireras och bra för Kerstin Jönsson som har lagt ned så mycket jobb. Väl använda pengar, bra för många, länge!
Det här är en trevlig läsning! Jag har läst väldigt lite på sistone, mest en massa om färg, skåp och vitvaror, inte så mycket för lusten och själen. Den här kom på rätt dag, hem i postlådan, och jag har även en signatur! Det kändes vilsamt att lägga ögonen i boken och liksom komma hem till stickning och stickprat. Det kändes trösterikt också för det är gamla kunskaper, blandat med nya, funderingar om hur saker och ting förändras, för att de måste eller för att man helt enkelt vill.

 Här är en beskrivning som passar bra då jag spinner garn själv och gärna har något om halsen nu och då. Bra presenter också.

 Det här är en sån bok som inte är bara för nu, utan räcker länge. Om hur man genom att använda det man kan fixar en egen sak som man behöver, utan att hysteriskt leta beskrivningar. Lita på sig själv och sina kreativa sidor. Om det vore mera så att det som skapas, skapas av ett behov som finns, och inte för att skapa behov, som jag tycker att det är i många fall, så skulle livet kanske vara lite enklare.

Jag får inte betalt för att skriva detta. Men böcker behövs. De är som vänner. I både glädje och sorg.
En sådan dag är det i dag, glädje, och sorg.
Men boken kom med glädje!
Utgiven på ARIADNE
www.ariadneantik.com
Mera Stickning Åt Folket.

Från kalla nord, Vantar och muddar från norr

 Mina "stadsvantar" är stickade efter ett gammalt mönster som finns i ett häfte  som faktiskt heter Vantar och muddar från norr
Jag gillar det enkla och funktionella. Om man tar grövre garn och stickor, färre maskor så blir det större vantar, lätt att anpassa och effektfullt mönster. Varma blir de då de blir dubbla i två färger.
Skate-Maria föddes 1875 i Västerfjäll och hade samiska som modersmål. Hon använde enkla geometriska former på ett eget sätt i sin stickning.
Ett par till såna här sitter på stickor med handspunnet garn, kanske dags att göra dem färdiga.
Mannen har också fått ett par med tretrådigt ullgarn, i vitt, grått och blått.

J

 Här finns fakta om skapare av mönstren och fina bilder med historia. Lovikkavanten med fint broderi finns beskrivet med hela skapandeprocessen.

 Dessa vantar har jag stickat och de är mycket fina.Mönster från Gudmunstjärn.

 Pärlor har man använt för flärd och dessa är från Jämtland.

Med supertunna stickor och fint garn stickades dessa fingervantar. Mönster från Jämtland. Det fick gärna ta lite tid när man skapade varmt och vackert för kalla dagar.Här finns även ett vantmönster av Märta-Stina Abrahamsdotter.
Virkade vantar, vantar för arbetande händer att ha i handske, och handske i vadmal och skinn finns också beskrivet.
 En mycket trevlig bok/häfte, med 12 beskrivningar, producerad av Länshemslöjdskonsulenterna.
Boken har jag haft i säkert tio år, jag tror att den är köpt på Jamtli. Kan finnas på antikvariat, Bokbörsen, Jamtli, Slöjdmagasinet har ibland äldre böcker också, kanske Tradera

Om man kunde göra något rätt....och Lyx i kvadrat

 Jag har fångat en Kräfta! Jag, som aldrig har sett en levande kräfta i hela mitt liv. Men någon klo har jag sett i den lilla sjön. Ja, det var ju inte nu, det var förra året, och inte hade jag någon mjärde, jag hade en hink! Den var stor, kräftan! Och God. Men hujedamig så hemskt det vara att koka den!

 Små stickade fötter i rött, på överdimensionerade skaft, från pappas sockar. Det gör inget, det är fin resårstickning, och så varma och goa långt uppöver benen.

Göra något rätt... Jag skulle vara så snäll, och beställde en bok som jag tror att en av sönerna skulle ha glädje och nytta av. Till hemadressen förstås. Men kom den i postlådan på en gång? Nej, naturligtvis inte. Ja, men till utlämningsstället, två mil bort, det går väl också? Ja, men så DUM Mamman är, som inte har lämnat rätt mobilnummer! Nu har jag fått lokalisera boken, leta rätt på numret dit, och talat om att det finns en ägare, fast han är just nu i Åkersberga! Men han har mobil, med ett helt annat nummer, och han kommer snart hem. Jaja, svarade den trevlige mannen, paketet ligger här, om han bara har med sig sändningsnumret! Så vi får hoppas att det löser sig ändå. Ett stort MORR till mig i alla fall!
Det är roligt att odla sin mat! Under den mörka vintern kan man skala sin potatis och skiva den, gärna pillra ner lite skivade jordärtskockor om man har, hacka lite feferoni, lite vitlök, skiva lite vackra morötter som också fanns i den eminenta jordkällaren, och så klicka på lite svartkålspesto från frysen, salta, kanske med eget örtsalt, och peppra med köpe-peppar, och så lite härlig fullfet grädde på, och så in i ugnen på vedspisen. Det är LYX i kvadrat!
 Om man vill kan man ha tunt skivat lufttorkat kött till, eller något annat gott, men det är inte alls nödvändigt.

Bodil Malmsten och det Svenska Språket

Det är bra konstigt. Bodil Malmsten. Hon har liksom alltid funnits på något vis. Jag har läst om henne, och njutit av orden, men jag har aldrig läst någon av hennes böcker, alltså hela boken. Hon var på något vis Jämtland, fast hon inte bott här på många år. Envis, och kraftfull i sin litenhet, för storväxt var hon inte. Och så hade hon orden med stort O. Ibland tänker jag att det är så märkligt att det tillkännages nya ord i det svenska språket. Nya ord, eller bland-ord, som kommer av saker som finns i tiden. Snabba ord som används i SMS och annat medialt.Förmodligen ord som kommer och sedan går, inga med någon större mening, eller ord som hjälper en att uttrycka det där viktiga. Som man absolut vill ha sagt.
Svenskan är ett fantastiskt språk om man vill uttrycka något viktigt.
Jag känner en sådan lust! och längtan! Måste läsa en BOK av Bodil Malmsten!

Hänt i juni

 Massor har hänt. Vädret är ju känt, det är verkligen kallt och det regnar varje dag, och blåser. I går gick vi som i chock, inget regn, säkert 14 grader i skuggan, och inte så mycket vind. Det är dåligt med insekter vilket är skrutt för de hungriga fåglarna som nog har fått ungar som också vill ha mat. Dessutom är det risk för lite bär, då de blommar nu, men kan bli utan befruktning då det som sagt är mycket lite insekter. Lökväxterna blommar dock längre i svalt väder!

 Den här planteringen ser man från köksfönstret och det är trevligt! Det är lite så jag tänker, att man skall kunna se sina blommor och andra växter även inifrån.

 Lite samstämmiga i färg med fotot ovan blev sockarna i Onion sockgarn med nässlor, jag är inte sponsrad och kan inte säga mera än att det är trevligt attt sticka med och har fina färger. Efter tvätt blev de riktigt fina. Slitstyrka och hållbarhet är inte kontrollerad än.Sockor är sköna att ha så jag stickar vidare!

 Vatten, det talar för sig själv!!

 Jag skulle EGENTLIGEN bara ha en virknål, nr 9, till virkade trasmattor att ha vid dörren med mera. Annas örtagård är en mycket trevlig bok som ville följa med hem, en blomsterbok inköptes till en rar en som också gillar blommor och grönt. En oanvänd duk med korsstygn till en som behöver ha något fint, och en blommig bit tyg. Fint allt med sig. Från Kupan, för en god sak!

 Sällan har jag sett så stora och klarfärgade förgätmigej, de finns även en hel del vita sådana här. Gullvivorna slår alla rekord i blomningstid och storlek också.

Igår kunde jag gå omkring i linne, så utomordentligt OVANT denna sommar, än så länge. Och sandalerna kom fram! Mums för de ovana små fossingarna. Här oljas det på virket, för att skydda mot regn, som naturligtvis kom i natt. Oh, det är roligt att se saker växa fram!!

Böcker och stickning

 Koft-KALen: Kroppen är klar på tröjan. Nertill blev det lite mönster, inspirationen kom från några nya stickböcker. Det är roligt att hitta på eget, men ett tag tänkte jag faktiskt repa upp, inte för att jag är missnöjd, men för att se om det inte blev ännu bättre om jag gjorde lite annorlunda. Det får vara som det är så länge, ärmarna får vänta lite för nu är det annat som står på tur. Där blir det nog bara vanliga ränder som det känns just nu.

 Böcker är trevliga inspirationskällor! Här kan man plocka mönster som man vill, och det är mycket användbart. Jag skall nog ha dessa i min närhet ofta när jag stickar.

Liten närbild på det stickade, den grå färgen är jag mycket förtjust i!

Handspunnet, Koft-KAL och stickade byxor

 Det är Koft- KAL på G. Jag har spunnit 660 gram garn, med inspiration av naturen och fåren som levde däri. Melerat, naturfärger, lite grönt och rött, och så en härva vitt, som färgats röd. men jag är också lite sugen på att sticka i lönspunnet garn, naturfärgat med lite röda toner.

 Så därför har det hängt en ansenlig mängd garn på tork, nyfärgat, i rödaktiga nyanser. Färgat på beige och nougatfärgad ull. Medan jag funderar vidare på garn....

har byxorna till barnbarnet R blivit klara. En specialbeställning i Retro färger, som pappa R tyckte så mycket om. När han var liten hade han en stickad overall i samma färger, men vart den tog vägen vet vi inte. Så, byxor fick det bli, och en kofta, snart...
Det bruna garnet är lammull av egna får i mörkbrunt, och alpacka i samma färg. Det gula är färgat garn i BFL, köpt från Garnasinne. Tar färg bra och bra att sticka med.
Stickor 3,5, från häfte med namnet "Babystickning på stickor 3,5 - 4" av Lene Holme Samsoe.

Mera Ull Åt Folket, I begynnelsen var spinnandet.....

Deborah Robson heter en dam från USA, som har gjort ett fantastiskt arbete med att visa  ull från olika gamla raser, från hela världen. Denna DVD är magisk, hon har ett sånt härligt sätt att berätta och visa hur man kan använda olika typer av ull. Passar bra för en ullnörd och allmogefårnörd som mig!

I begynnelsen spann jag på slända, för att liksom få in tekniken.  Jag fick goda råd av Tina med shopen Spinspiration, och köpte även en del fibrer. Corriedale var ganska bra att spinna, mycket lättare än Merino som jag inte är så förtjust i över huvud taget. Jag hade ingen egen ull, den hade jag skickat iväg för lönspinning! En av de första sakerna jag bestämde mig för att göra av handspunnet garn var en tröja. Jag hade lite alpackaull, avsedd för tovning egentligen, som blivit över sedan jag hade skickat lammull i fyra färger, och motsvarande färger an inköpt alpackaull, för lönspinning. Jag kardade denna med lite ull från egna får när det blivit fårklippning igen. Tröjan blev så här, den är väl använd och håller formen fint, den kortare ullen luddar lite men jag är verkigen jättenöjd, och idag mycket förvånad över att den är såpass jämt och fin, nybörjare som jag var. Nybörjare är jag fortfarande fast det har blivit massor av meter garn!

Min Käraste Spinnrock, den kom till mig med kärlek. Min mamma blev dement, och innan hon "försvann" in i sjukdomen så frågade hon om jag ville ha spinnrocken. Den har så länge jag minns, stått uppe på vår vind, i huset där jag växte upp. Ingen har någonsin använt den i vår hem i mitt minne, och den har inte haft något snöre. Däremot en korg, som är lika gammal som spinnrocken. Min mammas farmor har haft den, och den är från 1800-talets mitt. Många har lärt sig att spinna på den, den var ute på spark vintertid för att vara med på samlingarna som man hade, dåtidens stickjunta, och farmor lärde ut konsten till andra. Senare övertog min mormor den sysslan, hon lärde bland annat mina fastrar att spinna. det är självklart att jag ville ha den! Den är min allra vackraste spinnrock, och den fungerar finfint. Men, om man ser på bilden så är den ju NAKEN! En naken spinnrock har ingen tråd på rullen! Och inte har den något snöre som driver den heller. Jag fick bege mig till biblioteket för att hitta en bok, och knyta på ett. Sedan tog mitt liv en helt ny vändning! Min värld blev helt Snurrig! I början var den inte lätt! Det är mycket som skall klaffa för att det skall bli GARN. Man skall trampa lagom, med jämn fart, drivsnöret skall vara lagom spänt så att tråden lindas på, man måste flytta garnet mellan krokarna, och visst ja, man skall ha koll på fibrerna! Rena paniken!

Några bra böcker att läsa är: Start Spinning, Maggeie Casey, finns även som DVD. Mycket bra. Spinnbok av Lise Warburg, på svenska, äldre bok som tar upp även äldre redskap. Det finns också många filmer på YouTube. Det blir säkert mera ull i nästa "avsnitt"........

Till sist: Lilla Vilja, som var så sjuk att vi trodde att vi skulle mista henne hösten 2010, efter all behandling blev hon så Go, så Go, och Stor! Bilden är från hösten 2010, ljuset obefintligt, fåren nyklippta, och lilla Vilja vill kramas! Nu blir hon ännu större, för hon är havande! Oj, så runda flickorna börjar bli! Den gula jackan och den blå mössan har numera brännhål, men är fortfarande i livet, de också.

Koftan-Tröjan

 Att det skall vara så svårt! Att få ändan ur vagnen och sy ihop Tröjan, stickad av ull från Koftan, värmlandsfåret, med mörkbrun ull. Jag har sytt, och sytt... Det får man göra när man stickar fyra delar som skall bli en. Det är inte så roligt, men solen sken mellan skurarna och på altanen var det fortfarande lite sommar kvar. Högst upp på ärmarna är det enfärgat brunt, likaså på resårerna. I övrigt är det mörkbrun ull och oblekt silkesknoller. Mönstret är resårstickning, 5 aviga och 3 räta från rätsidan, tvärtom på baksidan. En lite halskant som rullar sig lite fick avrunda.

Den fina Maiden´s Blush blommar fortfarande och det är inte så dumt att snusa på en nyregnad ros med en ny tröja på sig. Ulltröja och barfota, hur går det ihop???????
Det går Fale Fint, särskilt här i Jämtland där potatisen och squashen har blivit svedda av frosten redan.... Vid fyra på morgonen kan man se Fale ute och spöka i morgonrock.... När hon har glömt att lägga över den nyss nämna squashen!
Bråttom, bråttom.... igår kokades det saft av 10 kilo svartvinbär som dotra hade med sig. Köket var rena safteriet!
Modellen är enkel, och tanken är att den skall rymmas bra under en jacka, utan att knövla sig. Det skall vara en liten värmande krage, men den får inte vara "åttför", alltså ivägen. Det blir ju kallare och kallare, men med en tröja i god kvalitet står man sig fint i kylan, med en inte alltför tjock, vindtät jacka ovanpå. Den egna ullen har en annan god egenskap, den andas, och blir inte för varm om det inte är riktigt gassigt! Modellen har jag hämtat ur "The Knitters Book Of Wool", av Clara Parkes. Mama Bear Pullover. Med några små ändringar, den blev precis som jag tänkt.