Höstpyssel med citronträd

 Citronträdet har kommit in, och det är dags för nu är det kallt på nätterna. Tvättfatet är efter min mormor, det heter Frida precis som hon.

 Det är ju fler växter som vill in.... Men så stora de har blivit, och så lite plats vi har..... Och var är de stora faten, som inte heller räcker till.....En blomma har fått ett tvättfat som fat! Usch ja, vi får se vad jag kan hitta på.... Citronträdet har växt kan jag se nu när det är inne, och det är nya knoppar på gång, och citroner i olika stadier av utveckling. Fascinerande! Det får lite extra belysning på afton och kväll. Annars vet jag inte mycket om att ha citrusväxter, detta inköptes i somras, en av sommarens regnigaste dagar. Det var en utflykt med dotra och barnbarnet L, och en dag att minnas. Bilrutorna slog igen helt när vi skulle åka hem, vi var helt genomsura, men glada!

Inspirerad av citronträdet är denna handduk som har fått både fållar och hank. Jag fållar på symaskinen för det skall hålla för många tvättar. Det är trevligt att se hur de olika garnerna fungerar och tar sig ut i väven. Det gula är något effektgarn som ger en lite knollrig yta som jag tycker är trevlig, som att känna på citronskal ungefär. Jag har tvättat dem i 60 grader, efter blötläggning i kallt vatten som skall minska de skarpa veck som kan bli på lin. Det vävda bandet var 140 cm långt och det räckte till de handdukar som jag skulle fålla.

Väva band, vävstol använd senast 1963, och ett visst mått av galenskap!

Jag erkänner villigt att det har gått ett visst mått av galenskap i mitt vävande........ Ett uppdämt behov kanske? Men vad är nu denna lilla för en rackare?

 När man väver handdukar så vill man ju hänga upp dem. Det var ingen ordning alls på bandlagret, och så läste jag att handvävda band är perfekt på handvävda handdukar. Jag har vävt på bandgrind, men jag gillar inte att ha fästanordning omkring midjan och sitta fast. Så kom jag på att jag hade sett en liten barnvävstol i ladugården när jag for runt och städade bort en massa skrot. Den hör till Torpen och är inget som vi har tillfört. Och se, där var den! Men är det brukbar? Jag har aldrig använt någon sådan, och den har ju stått väldigt länge i glömska.

 Jag klippte ned det vävda, och det var mattvarp pådragen. En gammal tidning satt invävd, från 1963! Vävstolen är Patentsökt!

 Jag tog lite cottolin och virade på garnstickan till en bandgrind och den trycker man också ihop väven med. Det gick minsann! Själva "vävskeden" använder jag inte alls förutom att trådarna får gå igenom den, utan solven styr skälet och så drar jag åt så att varptrådarna ligger tätt intill varandra. Det blir ett grövre band med mattvarp, det fick bli en hank med broderat namn på.

Sedan gjorde jag en liten varp i cottolin, på min bordsvarpa. Oblekt och blekt varannan tråd, förutom två mörkbruna i mitten. Inslaget var lättare att hantera med en garnspole än på stickan.
Den där lilla vävstolen tar man bara med sig i näven och så kan man sitta var som helt och väva sina band. Skeden är dock lite vass och ojämn......
Nu blir det snart fler handdukar åt folket!