Flera lamm har det kommit igår och idag ,och fler är på gång. Här är ett tacklamm som nu är ett dygn gammalt, hon hoppar redan fyrfotahopp i boxen. Grå med vitt huvud, och tårar i ögonen ser det ut som. En grå prick på nosen har hon, lurvig och lugn. Mamma heter Bjällra och är en väldigt fin tös. Pappa, det är den vita baggen Winther med de vackra ögonen.
Man får ju slå knut på sig själv när man skall fotografera såna här små krabater, mammorna är i vägen, och så skall de ta sig en slurk och ljuset skall vi inte prata om.
Hennes bror är brun som mamma, och han utforskar redan matplatsen för fast föda!
Lilla, lilla, Lillen! En stor mörkgrå mamma fick världens minsta svarta bagglamm, men pigg är han så in i bänken. Väger nog inte fullt två kilo ens. Behöver ingen hjälp egentligen, men får värmelampa för jag är så blödig!
Här är det höst och den vita Vilja står bredvid Märta-Stina. Märta-Stina har fått sitt namn efter Märta-Stina Abrahamsdotter, och hennes vantar kan man sticka med hjälp av en fin beskrivning, om man går in
här. Jag tänkte att av hennes ull, fårets alltså, kan man säkert göra fina vantar! Hon är ofta med på bild och väldigt social, har små horn och mycket ull.
Moa, hon bestämmde sig också för att lamma idag. Här står hon nu och funderar ut vart det skall ske. Nu står hon i boxen och är väldigt nöjd kan jag säga! Hon var verkligen gigantisk! Hon är moster till vår Märta-Stina.
En hel del har det blivit stickat på koftan. Det är roligt att botanisera bland nystanen! Jag bestämde mig till slut för att sticka ihop knappribban och göra en tröja.
Här, i solen på altanen skulle det ske! I trädgårdsstolarna, med både dynor och fällar! Det gick ju kanon, förutom att jag lade ribborna FEL! Knapphålen kom UNDERST, dold knäppning alltså! Bara att repa upp flera, långa varv, men man kan ju inte annat än skratta och det fanns ingen annan än mig själv att skylla på. Kaffe och ostmacka med salladsblad kom det så det var härligt i vilket fall!
