När man är en Tant

Man kan få många råd och tips på nätet, särskilt när man är hantverksintresserad.
Men när man får andra tips, som gäller hushållet, då blir man som Tant lite konfunderad.
Jag läste tips om att diska i diskmaskin, även om vi inte har någon längre, förutom den manuella.
Där kunde man läsa att det är det absolut smartaste sättet att diska, och mest vattensnåla förutom att det också är så energisnålt.
Jag säger inte att det inte ligger något i det, men det är inte hela sanningen.
Många som använder diskmaskin stoppar in allting huller om buller och då ryms det verkligen inte så mycket som när du diskar tallrikar, glas, bestick och saker som man kan packa. Trä och plast passar inte alls så bra i diskmaskinen. Jag har nog diskat som jag tvättar, det skall vara fulla maskiner och noga planerat. På stenåldern fick man lära sig mycket matnyttigt märker jag nu, sånt som håller på att försvinna. Annars får man köra diskmaskinen jämt och ständigt, och det är inte så värst ekonomisk och miljösnällt. Om man inte diskar i diskhon så blir det oftast inte lika väl torkat på köksytorna som bänkar och spis, och hoarna ser oftast inte så fräscha ut.Förresten så har diskhoarna gått en sorglig tid till mötes, i många kök finns det bara något som är i stället för diskho, en liten skål , kanske inte ens av rostfritt.
Diskmedelstabletter behövs inte så ofta heller, har man mjukt vatten är doseringen för stor, och det ger onödig miljöpåverkan, förutom att det blir väldigt mycket mera skräp. Så fick jag också lära mig att disken inte behöver sköljas av, och det begriper jag inte. Om man diskar som jag har gjort behöver disken sköljas hastigt, det fastnar igen i botten-silen av både grönsaksrester och köttrester, det löses inte upp i molekyler när man diskar.Och hur många gör rent i botten på diskmaskinen? Det behövs kan jag säga, annars blir det STORA snusket och inte alls bra för varken diskmaskin eller avlopp, eller hälsan för all del.
Sedan läste jag att handdiskmedel, det skulle man använda och GÖRA RENT sin diskmaskin med. Alltså köra maskinen som om det vore disk i den, För att göra den ren. Ojoj, det blir inte så bra, handdiskmedel skummar och fungerar inte på samma sätt. Dåligt råd. Skura diskmaskinen i stället, Särskilt silarna, går mindre vatten och blir bra.
Så fick jag också goda råd om att tvätta. Det var ganska lustigt.
Man behövde absolut inte ha så varmt vatten i maskinen. Däremot skulle man köra ett rengöringsprogram eftersom tvättmaskinen drabbats av MÖGEL. Ja, precis. Och då kunde man använda Handdiskmedel! Om man vill skumma ihjäl sin tvättmaskin kanske,,,, Dåligt råd, uruselt, och Tanten var nödd och tvungen att ta kontakt och genast bestrida detta.
Om man har kallt vatten och inte låter den stå öppen så blir det fullt av bakterier som kan skapa mögel och geggar till sig. Tror inte  att tvätten har blivit renare av det. Ingen vits att tvätta om det inte blir rent. Då Tanten lärde sig tvätta skulle tvätten av bomull, och som använts kroppsnära, som underkläder, sängkläder och liknande, kunna tvättas i 60 grader, och vittvätten på 85-90. I vart fall ibland. Då möglar inte tvättmaskinen, och rent blir det. Så får man ju också torka ur i bälgen ibland, och göra rent i tvättmedelsfacket som gärna får stå öppet och lufta.
Nyss läste jag goda råd igen, vad du inte skall ha handdiskmedel till. Ej diskmaskin och Ej Tvättmaskin.
Det är tur att man är Tant, och inte gör allt som det står skrivet. Då skulle man bli ännu mer förvirrad.

Något som fick mig att dra på munnen var när jag såg en bild med texten, bädda som på hotell!
Ohh, tänkte jag, det lät mysigt.
Hur gör man!?
Vik in långsidorna på täcket, och vik in nertill.
Ja, OCH?!
Det har jag alltid gjort, gör inte alla så???????
Ha en riktigt skön helg, önskar Tanten.

Lite Rött skadar aldrig

 Det är inte klokt så mycket plats det behövs till alla vävattiraljer.... Då är det ju perfekt med ett litet hus.... Varpan är av modell mindre, en bordsmodell, men den tar ju ändå lite plats. Jag har en plan! Om jag varpar flera varpar så kan jag ställa undan den ett tag!  Det är roligt att leka med färg och att skriva siffror på papper, räkna antal trådar, sudda, kludda, och så varpa. Så här på hösten är det mysigt med lite färg, och varför inte lite Rött!

 De små trälådorna från den populära butiken med röd skylt passar så bra till garnrullarna! De går att ställa på varandra som den står på bordet, men rullarna är ju högre än kanterna. Då kan man istället lägga dem, och så trava dem på varandra. Garnera är Tradera-fynd då jag gjort mig av med alla mina egna väv-garner. Det är blandade karameller och jag använder det som finns.

Två varpar har jag gjort hittills, i cottolin. Lagom breda så kan man göra handdukar, löpare och dukar.

100% lin

Det går så fint så fint, att väva i 100% Lin!

Potatis, lök och skockor

 Det här är inte småpotatis! Till korvgryta modell större använde vi tre potatisar. Denna vägde 587 gram!

 Löken, det är sockgarnet som heter Onion. Färgerna är så fina i detta garn, men inte hållbarheten. När jag har lufsat runt ett tag med mina små tassar så gick det hål på hälarna. Skaften går fint att göra och frossa i färgerna, men nästa gång så för fötterna bli av ett annat garn.

Jordärtskockorna är skördade! Så roligt! De var så taniga och mögliga att jag inte trodde att de skulle  komma upp ens.Åtta av tio kom upp. Stjälkarna blev många ock kraftiga, de hade fortfarande inte frusit utan bara blivit "ankomna". Jag grävde med grep och tog upp allt och delade upp i stort och smått. Alla små, och en del fina av de större, har jag planterat med fin jord i en kulle. De andra blev en fin soppa och en fin gratäng, den senare procentad med potatis. Ungefär 750 gram har vi ätit upp. Så smarrigt!

Nästan klart!

 Garaget är nästan klart. Portarna skall monteras färdigt, och golvet skall målas. Helt otroligt att det har kommit så långt!

I älven är det gott om stenar, ibland syns de nästan inte, men när det är mindre vatten sticker de upp. Nu på hösten tycker fåglarna att det är finfint att sitta där mellan doppen.

Göra eget örtsalt och grönsakssalt

Om man roar sig med att läsa vad som finns i kryddorna vi köper och i buljontärningarna också för all del, så blir man lite fundersam.  Herbamare Örtsalt är ju välkänt. Det har vi använt i många år. Nu när jag har joxat ihop så mycket olika saltblandningar i mixern blev jag så nyfiken på hur det ser UT! Mja, mer Salt än Örter gissar jag på. Assietten har fått en underlig färg men den är faktiskt ren!

Eget Örtsalt som är grönt.
 I trädgården har jag i år fyndat: Vitlök, klyftor, men även blasten är suverän till örtsalt! Samma med annan lökblast, och gräslöken som har haft en fantastisk sommar. Basilika, Timjan, Oregano, Slätbladig persilja, Libbsticka, Tomater, Asiatiska blad av olika slag, Dill, Svartvinbärsblad, Vinblad, Mangold, Zucchini, Morot, Gulbeta, paprika, små broccolibuketter, ärtskidor. Säkert något mera som jag har glömt.
Inköpta torkade citronskal, ekologiska, och stjälkselleri har fått följa med ibland.
 Man blir lätt bortskämd när man gör eget ätbart. Man vill bara ha mer av den varan, och helst inget annat.
Jag har gjort både örtsalt, som då är örtkryddor och eventuellt lök av olika sorter, och
grönsakssalt, med grönsaker, örter och salt, men inte så mycket salt som i färdiga saltblandningar. Grönsakssalt används som buljong.
Jag börjar med att hacka upp det jag vill ha, och hittar, i mindre bitar som körs eftersom i matberedare med kniv. Så tillsätter jag salt, vanligt och grovt, och kör en stund till, det blir som en grön massa. Den lägger jag i formar och på brickor som klätts med smörpapper i två lager. Nu när vi eldar varje dag så får de gå ut och in ur ugnen så att brickorna blir lite varma, men helst inte över 50 grader, då kan det bli brunt. Annars kan man torka i rumstemperatur, på eftervärme i vanlig ugn, med luckan lite öppen för fukten. Ibland torkar jag färdigt i en grönsaks-tork med smörpapper på ollorna, men inte förrän den värsta fukten har försvunnit. Tidigare på säsongen kan man torka ute i Guds fria natur. När man har mycket grönsaker blir det ofta mer vätska och den kan man försiktigt ösa bort så torkar det fortare. Sist kör jag härligheten igen i matberedaren eller mortlar. Förvaras torrt.

Flamma stolt!

Rönnen. Den har en egen plats i mitt hjärta. I mitt barndomshem stod en gigantisk rönn utanför köksfönstret. I den kunde man kliva in och göra egna naturupplevelser. Sedan kom någon på att den stod alldeles för nära avloppsbrunnen, och så kapades den bort, för att inte ersättas med ens den minsta lilla buske. Den här står ganska centralt på torpets gård, och om man går på ovansidan vägen, upp i skogen med de häftiga stenarna, då flammar den så att man kan se hem.

Höstpyssel med citronträd

 Citronträdet har kommit in, och det är dags för nu är det kallt på nätterna. Tvättfatet är efter min mormor, det heter Frida precis som hon.

 Det är ju fler växter som vill in.... Men så stora de har blivit, och så lite plats vi har..... Och var är de stora faten, som inte heller räcker till.....En blomma har fått ett tvättfat som fat! Usch ja, vi får se vad jag kan hitta på.... Citronträdet har växt kan jag se nu när det är inne, och det är nya knoppar på gång, och citroner i olika stadier av utveckling. Fascinerande! Det får lite extra belysning på afton och kväll. Annars vet jag inte mycket om att ha citrusväxter, detta inköptes i somras, en av sommarens regnigaste dagar. Det var en utflykt med dotra och barnbarnet L, och en dag att minnas. Bilrutorna slog igen helt när vi skulle åka hem, vi var helt genomsura, men glada!

Inspirerad av citronträdet är denna handduk som har fått både fållar och hank. Jag fållar på symaskinen för det skall hålla för många tvättar. Det är trevligt att se hur de olika garnerna fungerar och tar sig ut i väven. Det gula är något effektgarn som ger en lite knollrig yta som jag tycker är trevlig, som att känna på citronskal ungefär. Jag har tvättat dem i 60 grader, efter blötläggning i kallt vatten som skall minska de skarpa veck som kan bli på lin. Det vävda bandet var 140 cm långt och det räckte till de handdukar som jag skulle fålla.

Rosa Bandet och gamla vävskedar

 Jag skulle ju väva disktrasor på den tomma John A Thulin, som jag kallar för Märta, men när varpen kom på tyckte yngsta dottern att den var så söt... Det tyckte även jag. Jag gjorde om lite och nu blir det långa rosa band, det är ungefär 8 meter varp. Varpen är i lin 16/2, och inslaget varierar i grovlek men består av lin. Jag tänker mig mindre handdukar eller kanske någon duk eller löpare. Färdigt mått är ungefär 30 cm brett. Jag har bara en sked till denna, 50/10, så man får anpassa sig lite.

 I min släkt finns mycket textilt arv, det var av nöden tvunget om man skulle ha något. Jag har mormors, och förmodligen även mammas farmors, vävskedar, helt i trä.

Ordentligt märkta är några av dem, de var värdefulla redan då.

Väva band, vävstol använd senast 1963, och ett visst mått av galenskap!

Jag erkänner villigt att det har gått ett visst mått av galenskap i mitt vävande........ Ett uppdämt behov kanske? Men vad är nu denna lilla för en rackare?

 När man väver handdukar så vill man ju hänga upp dem. Det var ingen ordning alls på bandlagret, och så läste jag att handvävda band är perfekt på handvävda handdukar. Jag har vävt på bandgrind, men jag gillar inte att ha fästanordning omkring midjan och sitta fast. Så kom jag på att jag hade sett en liten barnvävstol i ladugården när jag for runt och städade bort en massa skrot. Den hör till Torpen och är inget som vi har tillfört. Och se, där var den! Men är det brukbar? Jag har aldrig använt någon sådan, och den har ju stått väldigt länge i glömska.

 Jag klippte ned det vävda, och det var mattvarp pådragen. En gammal tidning satt invävd, från 1963! Vävstolen är Patentsökt!

 Jag tog lite cottolin och virade på garnstickan till en bandgrind och den trycker man också ihop väven med. Det gick minsann! Själva "vävskeden" använder jag inte alls förutom att trådarna får gå igenom den, utan solven styr skälet och så drar jag åt så att varptrådarna ligger tätt intill varandra. Det blir ett grövre band med mattvarp, det fick bli en hank med broderat namn på.

Sedan gjorde jag en liten varp i cottolin, på min bordsvarpa. Oblekt och blekt varannan tråd, förutom två mörkbruna i mitten. Inslaget var lättare att hantera med en garnspole än på stickan.
Den där lilla vävstolen tar man bara med sig i näven och så kan man sitta var som helt och väva sina band. Skeden är dock lite vass och ojämn......
Nu blir det snart fler handdukar åt folket!

Glahål och Nyponmarmelad

Glahål tror jag att det kallas, när varpen är slut. Nu förstår jag varför det har trilskats, den sitter inte rakt i vävstolen. Det blev inte mycket varp ovävd i den lilla John A Thulin. Handdukar har jag gjort, med olika inslag, lite grövre bomullsgarn eller dubbelt cottolin, och effektgarn som också är lite grövre. Blandat bomull och lin, på samma spole vilket är lite vanskligt då lin och bomull är ganska olika. Det vill gärna bli en tråd som är längre så man får sitta och dra till. Eller klippa av den och lägga en skarv. Det är garn som följd med vävstolarna och garnköp via Tradera, och en del har jag fått spola om. Jag har också vävt upp ett stickgarn i bomull, blankt och fint. Det blev fina ränder i handdukarna som passar efter dusch eller i köket. De torkar mycket fortare än frotté.

Men snälla nån så mycket varp det var på vävstolen. Hade jag vetat det hade jag nog klippt ner den en gång.

 Tanten, Märta, som ägde vävstolen förut hade börjat väva en löpare i rips. Jag vävde som sagt handdukar då det blev en rand i väven som jag inte fick bort utan att klippa ner en bit och solva om. Annars hade det kanske blivit en löpare eller duk, för ränderna tycker jag mycket om. Det blir nog fler ränder i den lilla vävstolen. Det blev över 12 meter väv!

Jag gjorde en varp i lin som skulle sitta i vävstolen, en naken vävstol är inte roligt. Det ekar ju......
Det skulle ju bli disktrasor hade jag tänkt, med ränder i ROSA, men så blev det inte riktigt...... Lin är så vackert!
Jag är inte alls förtjust i marmelad. Marmelad för mig har varit apelsinmarmelad med skalremsor i, i bästa fall aprikosmarmelad, men det är inget jag äter ofta.
Nu har jag utvecklats till en marmeladfreak..!
Jag gjorde blåbärsmarmelad, för jag älskar blåbär. I höst är första gången jag har gjort marmelad över huvud taget.
Nypon älskar jag också, så jag fick tota ihop ett recept på marmelad, som egentligen är mer som puré, i smarrig form, för skorpor, mariekex, eller Torrkex som mannen säger, men även smörgåskex typ Kornmo, eller kanske en bit ost. Det är väl bara fantasin som sätter gränser.
Min nyponmarmelad.
1 liter rensade nypon, alltså utan "fnas", lite skaft gör inget.
Koka nyponen med lite vatten under lock, jag tar ca 3 dl till denna mängd vilda nypon.
Trädgårdsnypon är större och fruktigare, kanske kan gå att minska mängden vatten något.
Vattnet gör nyponen mjuka och lättare att passera.
Det kan ta 15-20 minuter, de skall gå att passera genom en nätsil och jag använder en slev av trä. 
Inte för mycket så att det kommer med massor av frön i moset.
Moset hälls upp i kastrull och kokas upp igen på låg värme och under omrörning.
Jag kokar en liten stund, kanske 3 minuter, tillsätter rivet skal av en ekologisk citron och saften av densamma. Så blandar jag 3 dl socker med en knapp msk pektin, tillsätter detta under omrörning, kokar 2 minuter och smakar av.
Häller upp på lagom burkar och vänder dem upp och ner.
Solsken på burk!!
Blåbärsmarmeladen är beroendeframkallande.

Mera om det senare, nu kokas det sylt.
Liten fråga, fler som har fått upplysningar om att er blogg kommer att försvinna i december?