Marc Levengood och jag

 Nja, jag känner inte Marc Levengood på riktigt, men jag gillar att lyssna på hans röst! Och skall man skära mattrasor, då är han verkligen att rekommendera. Jag lyssnade på ett gammalt "Sommar" med nämnde man, och det blev en jättehög med trasor! Kilometervis! Mannen har fått förmånen att hjälpa till att nysta, han gör stenhårda nystan med mycket substans. Han försöker knorra lite, men jag sade att han får skylla sig själv som gör det så bra. Då får man ju som en helt naturlig följd förmånen att göra fler. Jag skär inte alla trasor, men större sjok går bra. Jag har mycket att lära om detta med mattrasor som allt annat.

Göra papperskrukor går också bra med något trevligt att lyssna på. Det är väldigt snällt för växterna att bli sådda direkt i krukor, man stör inte deras små rötter så mycket, och det spar faktiskt tid. Krukmakaren är från Runåbergs fröer om jag inte minns fel.

Vill inte sova bort tiden

 Mornarna är fantastiska här vid älven! Solen går upp tidigt, och när jag kommer ner och se detta vill jag inte sova mera! Detta är vid halvsex-snåret.

 Ett nytt grepp har tagits, en odlingslampa hänger ovanför bänken i tvättstugan. Då slipper jag ha plantor i hela huset. Lite senare får jag ha några i fönstren, de växer fint och blir fler och fler, som vill ha mera plats. Tomater, paprika, kryddörter, och 1 chiliplanta. Det är flera sorters tomater och nu skall jag se vilka som passar bäst i vårt klimat. Lampan heter Quattro 30W, och är inte gratis, men mångsidig, och mycket fint konstruerad. Den brukar få lysa under två perioder/dag.

 När jag vaknar ser jag rakt ut genom takfönstret i den lilla "hallen" utanför sovrummet. Vi har även ett fönster till vänster i själva sovrummet, och där drar jag inte heller ner någon gardin. Där är det spetsgardiner så att man ser himlen och träden, på natten ser jag stjärnorna vid klart väder. Förr ville jag dra för gardinerna för att få mörkare, nu vill jag se ut så mycket jag kan. Snart vaknar man väldigt tidigt och undrar varför mannen har tänt lyset i sovrummet..........

 Vårkänslorna är här för att stanna! Det var stor sorg förra sommaren, de svalaste och skönaste shortsen har blivit så tunnslitna att de knappt höll ihop. Nu skall jag sy ett par nya har jag tänkt, och snål som jag är så skall jag återbruka det som går.

Utsikten från Ladugårdbotten!

GoFika

Igår satt vi ute i solen och fikade nere vid älven. Tunnbrödstutar med keso, sallad och skinka, kaffe till. Huvvaligen så gott. Kameran var med så jag tog kort.
Bilden blev så bra! Senare såg jag som av en händelse att det minsann fanns en tävling där man kunde vinna ett bord med bänkar. Ingen bild, men kul ändå! Som rubrik hade tävlingen "Det bästa man har sätter man på bordet". Som hittat, fast jag brukar aldrig vinna på något.....
Jag skickade iväg mitt bidrag sent i går kväll. Idag har vi varit på ranten, mobilen ringde men vi hann inte svara och när jag kollade efter hemkomsten var det något Mediaföretag som hade hört av sig. Men det ringde då inga klockor, fast det var en tidning som var medarrangör i tävlingen. Eller ÄR, det är tre veckor kvar på tävlingen!
I vart fall så kollade jag mina mail när jag kollade telefonnumret som vi hade missat, och där stod det någonting om Vinst, från en Catharina?
Hupp!
Jag har gått och vunnit ett bord med bänkar på vårt Gofika!
Mera Fika Åt Folket!
Det kan absolut löna sig på många vis, och inte bara för stunden!
Mer om detta, och även inspirerande bilder från hus i Länet syns på ÖP Bostadspuls

All vår början bliver svår, bättre blir det år från år

 Det går framåt! Men det är många, många timmar som har gått åt. Och många meter virke! Mycket snytpapper, luften blir liksom "förtätad" när man går i spån och öser bort detsamma, för att få fason på golvet. Snart har man glömt hur det såg ut! Längs fram i bild står en gammal kökssoffa, en sån med två bottnar i, som kan göra två smala sovplatser med, om man kan klura ut hur det är konstruerat. En sådan fanns i varje bondkök förr, även i mitt lilla hem. Under den är det bara spån, inget golv, och den har sett rätt så anskrämlig ut. På den har vi placerat allt som skall flyttas runt, runt, för att komma förbi och fram.

 Här kan man se hur det har hackats och sågats för att få en jämt underlag för golvplankorna.

 Gamla tvingar i trä, en del saker spar vi.

 I den gamla kartongen är det kakelplattor tror jag. Den åker runt runt den med. Jag lyckades välta ur en massa skruvar i spånet också, man är ju smidig som en .............huggkubbe.

 Bra verktyg är billigt, den där skruvdragaren har gjort många arbetstimmar på fältet när vi stängslade, och allt som är byggt i mer än tio år. Det är en AEG, och var inte billig, men väl värd sitt pris. Utan den stannar Mannen, som fick den i present av lilla mig. Här har det hänt en hel del.

 När soffan kom fram ur skäms-vrån och fick en omgång med sopen så blev den mycket finare!

 Här ser man hur det blir väggar som skall bilda förrådsutrymme utmed delar av snedtaket, och i öppningarna skall det bli dörrar.

 En mycket gammal kartong!

Här finns en inbyggd fågelholk! Nu blir det nytt virke i den och en genomskinlig skiva inåt, så kanske man kan se vad som händer därinne- Ull i botten, naturligtvis. Hoppas att de inte anar oråd....

En älskad blus

Det fanns något blått längst ned i en av lådorna med mattrasor. Min älskade linneblus! Som jag har lagat, och lagat. Jag köpte den på rea för mer än 20 år sedan. Längst ned hade jag sytt få ett fint tyg i brunt med pastelliga blommor, fin, så att ingen sömsmån syntes från något håll. Små tyglappar har sytts fast för hand med pyttesmå stygn, ett urklippt broderi och en virkad stjärna på ryggen hör också till lagningarna. ärmarna har jag klippt av och kantat med samma brun/blommiga tyg som nedtill. Den går tyvärr inte att använda som blus.... Men nu har jag klippt åt alla håll jag kan komma på för att använda så mycket som möjligt, så får den ändå finnas i någon form.

SurTantens Återkomst eller Hur många datorer behövs det?

Det är mot mina principer att visa människor i någon större utsträckning på bloggen. Jag tycker att människor gör sig bäst i naturlig miljö. Men nu blev det lite prekärt, och jag kände så mycket, och tyckte att detta är en bra illustration till mitt tänk.
På nyheterna hörde jag att Skolverket har föreslagit att alla elever skall få var sin dator.
Så vitt jag vet är datorer inte på något vis utrotningshotade.......
De finns i nästan alla hem, särskilt där det finns skolbarn. Om skolbarn mot förmodan inte har dator hemma, då skulle jag kunna sträcka mig till att det fanns möjlighet att få tillgång till det, genom skola, eller kommun.
Tanken som Skolverket lade fram för att motivera detta är att skolbarnen behöver lära sig mera IT-kunskap för att bättre kunna ta tillvara dagens digitaliseringsmöjligheter.
När jag har lyssnat på andra nyhetsprogram så har det slagit mig att det för all del finns vissa kunskaper som verkar mindre framstående, som matematik till exempel. Framöver behövs det ett mycket stort kunnande, på många områden, om man ser vad som händer med världen och mänskligheten.
Jag kan dessvärre inte se hur en dator åt alla skolbarn skulle lösa det. När jag växte upp fanns ingen dator. Om man ville lära sig något fick man ta hem sina böcker och Plugga. Jag är så tråkig att jag tänker att olika sinnen stimuleras av varandra, och att det kanske skulle kunna vara en väg till större vetande. När mina barn växte upp fanns ingen dator de första åren, och jag kan helt ärligt säga att den kunskap de fick, och jag själv fick, på intet vis verkar vara sämre.
Datasäkerheten verkar vara ett ämne att satsa på, för dagligen tycker jag att det märks på olika vis att det falerar, intrång görs, internetåtkomsten är obefintlig, internetbanken ointaglig.
I min ensamhet irrade tankarna oemotsagda, och det gick så långt att jag tänkte mig att skolverket är sponsrat!
De finns en stor baksida med en egen dator till alla elever. Datorer har inte långt liv, särskilt inte om de skall leva ett skolliv med allt vad det innebär.
Det går en väldig massa energi till att göra en dator, de innehåller också en hel del onyttigheter.
Så, när den inte vill mer, blir det skräp. Miljöovänligt skräp.
De är ju faktiskt inte tänkta att ha någon längre livslängd. Och även om så vore, finns det belägg för att utbildningen skulle bli bättre? Hur har det i så fall framkommit?
Och vad vill jag då säga med bilden? Ja, lille R, han lär sig dagligen. Leksaker finns i detta, vårt hus.
Men leka det kan man göra med andra, mångsidiga saker. Det är bara fantasin som sätter gränser. Han hittade en mortel av trä, med en stöt av trä. Han skulle ju BAKA! I skålen kunde man DEGA med sina små händer och med stöten, som även gick att smaka på, och när det var uppochnedvänt tre gånger, då fanns det ändå LITE deg kvar.
Så kavlade han med stöten, och sade att det var en pinne. Han fick själv välja vad det var, som att kaffepannan inte kunde vara en tekanna, som någon föreslog. När bakningen var klar, då vände han morteln upp och ner, och trummade med pinnen, som en trumma.
 Sedan blev den välsignade pinnen en mikrofon att sjunga i. Till slut kom han på att man även kan använda den om man behöver daska till någon. Som när man blir lycklig över att ha en pappa som gömmer sig, och leker med en, då kan man daska till honom, medan man skrattat så lillmagen hoppar, utan onda avsikter. En servett med tomtar var bra att ha till degen, och sedan kunde man blåsa på den, så att den flög iväg, och farmor måste fånga den. Fantastiskt roligt.
Datorer är bra, jag gillar datorer!
Men de är på intet sätt allena saliggörande. Om man inte kan tänka klart så gör datorn ingen större skillnad. Om man kan tänka klart, då kan man göra underverk. Vad jag menar är att datorn är här för att stanna, men man kanske inte skall ge den för stort utrymme. Det är bra att kunna leta information på många sätt, att slå i böcker, att fråga,  att låta barnen göra många olika saker, och lära dem många olika saker. Datavärlden är sårbar, och ingen riktig värld.
Det används datorer för brottslighet, och jag skulle hellre se att man utbildade barnen i hur den skall användas, och hur den absolut INTE skalla användas, för att höja moralen och insikten. Och till det, gott Folk, behövs inte ens någon dator. Men däremot en hjärna! Som är helt oöverträffad som verktyg och redskap. Utveckla den, Skolverket, börja där!
Tack för er tid. Ord är fantastiska. Svenska är fantastiskt!
Jag tar absolut inte illa upp om någon tycker precis tvärt om. Jag är en vän av mångfald.
Jag måste lägga till en sak. När något har beteckningen Verk på slutet, så får det liksom lite Tyngd och Dignitet. Skulle vi inte ha ett MILJÖVERK, med handplockad personal?

Opp på botten och våraning

 På ladugårdbotten går det framåt, om än inte så fort. Det är snett, snett så in i bomben. Golvåsarna får justeras åt alla håll och kanter, huggas ur och läggas till. Spånet måste flyttas, fyllas, tas bort, och det ryker något otroligt, och när golvet till slut ligger där, då SYNS det inte alls hur mycket jobb det var!
Glimåkra två är hopsatt och jag har fått nya delar så att den är komplett. Lite kallt att dra på varp än så länge! Underramen till takstolarna har höjts, den enda som kunde gå raklång under dessa var jag. När barnbarnet R var på visit tyckte han att Tuppen kunde bo här uppe. En STOR sa han och visade med armarna rakt ut. Nu har vi ju ingen tupp i dagsläget, men man vet ju aldrig..... Nu ser man fönstret mycket bättre, och det blir så mycket ljusare! Bortåt är golvet som föddes i fjol, där fanns ingenting, bara ett stort hål. Fönstren fanns inte heller, och hela ladugården ser faktisk annorlunda ut. Fönster gör så mycket, det är husets själ. Fönstren är återbrukade från ett gammalt hus i närheten. Samma hus som fönstren på växthuset kom från.

Här ser man spån och en del lagt golv. Golvet är av gran och blir inte så rött som furu. Mannen har redan beställt trasmattor! Här fanns det inte golv över hela ytan, och skillnaden är enorm!

 För inte alls länge sedan, precis före påsk, så var det full vinter här. I fem dagar snöade det, och det blev SÅ VITT överallt!

 Särskilt när solen kommer fram.

 Nu är isen på älven på upphällningen. Måsarna är här, och någon Trandans har vi inte, men

Svandans!! Det går så överraskande fort när våren kommer farande.