Novemberljus

 Att se himlen spegla sig i isen, det är faktiskt magiskt!

Lite stelt, lite avskalat 

Svanarna samlas och har väldiga samtal om livet, eller fiskelyckan.

Hur gör de egentligen?

 Jag har jagat bäver, med kameran. Det är otroligt hur de snidar och gör jätteflisor, man blir imponerad. Fast irriterad. Irriterad??? Jo, det har varit storm i Jämtland, och jag gissar att detta träd har trillat omkull. Ut i vattnet. Bävrarna, de tar inte bara ett träd. De tar massor! De behöver mat för vintern. Efter hela strandkanten ligger det lagda träd, med toppen ut. Hur gör de? Fäller så precis? Nu, efter stormen, ligger det träd åt alla håll och kanter. Idag har jag hittat minst 6 stycken till, på ett annat bra ställe, som måste tas om hand.

 Här kommer bävern upp, och så ned, riktiga vägar gör de små liven. När de far i vattnet så kan det smälla som gevärsskott.

Här ligger det bäverfällningar...
Fåren är äntligen klippta! 10 grader minus, nu blir det att fylla hösäckar och halma så de kan bädda ner sig!

Det brinner i en soluppgång

Färg och form, linoleum, och FOT-gos

 Så här i höstmörkret så är det lite roligt att kika på färg och form, vart man än kommer åt.
Vi brukar ibland köpa granatäpplen och pilla kärnorna i salladen. Halva köket blir rödprickigt, men det är färgglatt och gott. Nu har jag ju plockar tranbär, och lade lite sådana i salladen i stället. Plockade på gångavstånd och helt ekologiskt odlade, helt Naturligt. Lite frostiga ligger de där och väntar på hungriga magar att mätta. Rimmad fläsklägg, rotmos, detta älskade mos, och så buljongkokt purjolök. Ojojoj, det är en härlig höstmåltid. Fast i almanackan står det Vintermånad.... Här regnar det och är klet och kladd överallt. Och snorhalt när det fryser till på natten.

Det är så trevligt med saker som är MERA! Som dessa exempel: Gamla mattor av linoleum. Vid första ögonkastet ser man ett röd-och vitrutigt golv.

 Detta är en gammal linoleum-matta i oskadat skick. Verkligen lite annorlunda. Om man tittar nära ser man att det är flera nyanser i rutorna, och inte två färger rakt av. Men ser mera när man kommer nära, och tittar två gånger, eller flera, som jag har gjort.

 En annan matta är grå med små rosor på, lite sträva, men förvånansvärt hela, de är nog från 50-talet. Det är roligt med gamla saker som håller och lever. Vid första anblicken säger det kanske: släng skiten och sätt in nytt! Men när man har tittat flera gånger, och upptäcker detaljerna, då fastnar man liksom i något annat, går det att spara? Under dessa mattor finns det golv av trä.

Fot-gos! Något nyare är dessa strumpor, i resårstickning. Från 70-talet! Den snälla Fale-mamman stickade knästrumpor till sin yngsta dotter! Och resårstickning är ju så tråkigt! Strumpan till vänster är gjord i ullgarnet Hambo, från Kilafors. ( Många härvor har jag haft på mina armar när mamma nystade.) De är lite tjockare, gjorda för rejäla skor och inga fina stövlar i skinn precis. Den till höger är tunnare, kanske Frösö-garn, ull förstås. De har fått nya fötter! Dessa kunde man ha i ett par gröna stövlar av fint skinn, med klack. Passade fint med kjol till. De är ju rätt så gamla, strumporna, kärt förvarade, och numera klämmer jag bara på dem. De är i perfekt skick! Mamma saknade sin stickning så otroligt när hon inte kunde sticka längre, så, bäst att sticka på, eller vad säger ni? Man kan ju inte beskylla Fale för att ha lidit av en diskret smak i vart fall!

Som pärlemor

 Efter en kall natt ligger det is på sjön, solen strör silver, och allt blir som Pärlemor.

 En föraning om vintervitt, en doft av snö, en kall känsla på kinderna.

Allt ligger i dimma dolt, bäst att samla ihop sig, så man inte går  vilse i tillvaron.

Syltkok och nyrökt fisk

 Tranbär, det är ju så nyttigt! Finns i bröd och flingor, bra  i gröten och allt möjligt. Måste ju gå att plocka... Men var växer de? Jag har aldrig sett Tranbär i sin naturliga miljö. Men förra veckan fick jag ett plötsligt begär att veta mera. Jag sökte i mina böcker och på nätet. Jag vet ingen som har plockat Tranbär heller, så jag kunde inte fråga. När jag hade läst och botaniserat fick jag en ingivelse om lämplig plats att söka på. Och se, där fanns de! Några har blivit sylt, och några ligger i frysen. De minsta skall jag torka, men det tar en faslig tid! Man får gå som en som letar något borttappat men värdefullt, för de växer i mossan och syns knappt. Man få sätta på ett "Tranbärsfilter" för ögonen om man skall se dem. Små röda juveler som dyker upp här och var, lite vaxiga. Plockas frostnupna, alltså nu!

 I frysen fanns abborrar som nu ligger i köket, nyrökta!

Så här vackert kan sjön spegla sig i fönstren, om allt ligger där det ska.
I morse var det 10 grader kallt, nu blåser det ishavsvindar, brrrrr, långkalsong-väder!
Alla fåren är nu hemma, och i natt skall jag sova gott!

Pulsvärmare av handspunnet garn

 Det går fort att sticka pulsvärmare! Särskilt eftersom jag har gjort dem i enklast möjliga modell, resårstickning! Stickor i björk, tre mm. Rundstickat utan söm. Med en liten virkad uddkant i entrådigt garn av Värmlandsfår, lite flärd kan vi unna oss. Det är lite glitter i ullen men det syns kanske inte. Varmt och gosigt, så blir mörkret lättare och det är skönt att vara varm om händerna. Mera pulsvärmare åt Folket! Dessa skall ut i världen är det tänkt, neråt landet. Med handspunnet garn är det passande med enkla mönster och modeller, så att garnet syns. Bra ursäkt också, om man är LAT. Eller BEKVÄM...... Låter bättre!

Här blommar det fortfarande lite här och var! Vad är det med riddarsporrarna????
Man om jag vore riddarsporre, med sjöutsikt, då skulle jag också blomma!