tisdag 4 november 2014

Torpgarn

 På spiskåpan sitter en stång i krokar. När vi slutat elda kan man hänga upp saker på tork där. Nyspunnet garn, det första Torpgarnet, har sett dagens ljus. Det är ju dags för varmare kläder, och dessutom snart jul, så lite garn att färglägga stickningen med fick det bli. Jag hade ett hg färdigt entrådigt garn, som färgades med tanke på en sjal, men man kan ju ändra sig!
 Lite FÄRG att tvinna med, det är så roligt att se hur det blir. Denna fläta är köpt enbart för detta, och det med viss tvekan. Det är ju det där med "köpeull". Det är inte samma som den egna. Det här är BFL, den är lätt att spinna, stark, har glans och den tar också färg bra. Men ullen är ju inte precis som när den kom från fåret. Den blir i princip rak, helt "torr", har ingen lukt, och känns lite död. När alla fibrer är av samma längd och grovlek så håller de ihop sämre. Nästan allt naturligt "krus" i fibrerna är borta, allt ullfett också, Man blir inte varm om händerna när man spinner den, och den har inget eget liv. Den är lätt att spinna och trilskas inte, och den är fin för att vara "köpeull", inga noppor och skräp, glansig och följsam. Den är tänkt att bli vantar som inte skall klia, för några är ju känsliga för det. Såna vantar blir inte lika som vantar av den egna ullen. Men vantar av egen ull kan också bli olika, beroende på vilken ull man har använt. Den egna ullen pyser upp och blir luftig när det är fuktigt väder, den värmer ändå bra, och tappar inte formen. Riktigt så gör inte denna, som inte alls värmer lika, och ull som har behandlas så mycket innan den blir något, mister också många av dess egenskaper. Obehandlade fibrer lever på ett annat sätt, koftor och tröjor som är stickade av snällt behandlad ull blir formfasta och starka. De andas, och blir därför inte för varma på sommaren heller, om det inte är värmebölja förstås.
Den vita ullen är varmast, sade min mamma. Och jag blev bestört, för då kanske de bruna och svarta fåren fryser! Jag har inte sett några såna tendenser, men Värmlandsfåren är ju också lite speciella. Något jag har noterat är i vart fall att den svarta ullen ofta inte är lika mjuk som den vita och den bruna. Värmlandsfåren har en väldigt FET ull. Det varierar mycket hos olika raser. Lanolinet gör att ullen "tvättar sig själv", tar man bort allt så fungerar det sämre. Jag tvättar ullen i vatten, och garnet med ulltvättmedel, plaggen vädras ofta i fuktigt väder, noppor klipps bort, och så är de som nya. Utom sockarna, där får stoppnålen och tvättvatten komma fram. Fettet kan ställa till problem vid färgning. Om man då föder upp får för ull, vilket inte sker så mycket här i Sverige, så försöker man i vissa fall få en mindre fet ull som kräver mindre arbete före färgning. Ullfettet skall också tas omhand. Industrin styr mycket, och det är ju rätt länge sedan någon frågade stickerskorna vad de ville ha för ull i sitt garn. Förr spann man sin egen ull, gärna tillsammans. Sedan skickade man sin ull och fick tillbaka förgarn att spinna. Så blev det enklare att köpa garn färdigt. Småskaligheten, får för husbehov, försvann till stor del, kunnandet minskade, och vem spann? Inte så många. Svenska spinnerier köpte in ull från utlandet, och så blev också spinnerierna färre. Produktion av svensk ull minskade radikalt, och när köttet blir viktigare i aveln, då får ullen sämre kvalitet. Sverige är ett bra land för får. Ullen blir tjock och fin i vårt klimat, det regnar så ullen blir ren, och här i Jämtland slipper vi kardborrar och enris till stor del. Värmlandsfår kan ha väldigt långa fibrer, och det passar inte spinnerierna. Om man däremot gör sitt garn själv så kan man blanda in dessa i sockgarnet till exempel. Kort ull har sämre hållfasthet och noppar lätt. Bara lång, lite grövre ull i garn passar inte så bra till stickgarn, det blir för lite luft och kan kännas hårt. Värmer också sämre av samma anledning, men starkt blir det. Vävda mattor av sådant garn skulle kunna bli släta och starka tror jag. Man kan tvinna garnet olika beroende på vad man skall göra. Man styr processen bättre om man gör garnet själv, och det är roligt när man får till det. Det är en långsam process, men så lärorik!
Men hur blev garnet då, av köpeull?
I min värld kan man säga, att spinna garn som bara innehåller köpeull, blir lite som köpegarn i konsistensen. Men jag gör det ibland. Kanske mot bättre vetande......
Fyra härvor nyspunnet, 2,5 hg. Idag uppskattar jag att det syns att det är ull från ett riktigt levande får, jag hittade några små rester av "natur" i ullen. Den lilla härvan till höger är tvinnad med en tråd Merino-ull, från Manos del Uruguay. Den saknar glans, men är mjuk, till kli-fria vantar.

7 kommentarer:

Mia sa...

Kul att se dina garn igen, det var en stund sen. Lika fina som vanligt, blir nog fina dina vantar till trots för köpull. Jo, lite enig om obehandlad ull, köper mest fällar numera och får det som jag vill ha det, just nu underbar NKS. Värmland har jag ännu inte försökt dessvärre men jag kommer nog ihåg att det var dina garn som frestade mig till att börja spinna :)

AnJa sa...

Ajajaj, det där inlägget gjorde mig så sugen på att spinna! Det var alldeles för länge sedan, men som en klok väninna brukar säga; allt har sin tid. Och nu har ullen inte tid kan jag tillägga. Den finns dock i lagret och ska tas fram i sinom tid igen :-). Återkommer om din fråga. Ska göra en liten recognosering eller hur sjutton det stavas, för jag är nyfiken själv. Kram!

Cecilia sa...

Ja, ullen ifärdiga kardande blir inte lika levande och även om jag just haft ett köpa-garn-ryck så tänker jag mycket just nu på ull. jag skulle vilja bli bättre på att verkligen använda ull klippt i min närhet. Att lära mig tvätta, sortera och välja och sedan spinna det garn jag vill.
I år har jag en ullkappa och den värmer förstås fantastiskt!

Cecilia sa...

...i färdiga kardband... Menade jag.

Cecilia sa...

...i färdiga kardband... Menade jag.

Ann-Sofie sa...

Väldig, väldigt, väldigt snygga garner. Natur i garnet känns visst bättre än kemiskt rent garn, men man tager vad man haver (eller köper).

Löpmaskan sa...

Intressant inlägg. Jag är nybörjare på att spinna, men känner igen det du skriver om "köpeull". Nu är ju i och för sig all ull jag spinner köpeull eftersom jag saknar får :) men det är så mycket härligare att spinna doftande naturull än vissa "torra", färgade topsband. Sen är det förstås skillnad på olika slags topsband också - det är väldigt roligt att testa och utforska olika möjligheter.