Jag skriver en liten sak i en Fårägar-tidning varje jul, det har jag gjort i nio år nu. Det är Svenska Allmogefår-föreningens skrift. I år tyckte jag att det skulle passa med lite foton på mina gamla redskap som illustrationer. Det är ju bara det att det är så svårt att få till några vettiga kort. Platsen som skulle passa bäst är för kall och bökig just nu, varför kommer man inte ihåg det när det är lite lättare med ljus och sånt. I vårt inte alltför stora kök fick det bli, men det var då inte lätt. Spinnrocken, som heter Kristina Magdalena, den lilla korgen och de gamla kardorna är efter min mormor och mammas farmor. De gjordes under 1800-talets mitt och har en väldig känsla och skönhet. De är fortfarande i bruk, visst är det härligt? Den kardade ullen är från våra får.
Nu är det plötsligt advent, och vårt jul-landskap har hamnat ovanpå ett skåp i hallen. Det är en bra plats, den lilla vävstolen står fortfarande kvar där, det är mysigt att kunna titta ut genom tvättstugefönstret och på citronträdet, eller blicka åt andra hållet och se älven och skogen. Till höger har jag då frysen med mycket smaskens, men ovanpå den ställer jag alla prylar och pinaler, och mannen kom skyndade med en extra lampa som också får stå där, så att jag skall se lite bättre. Det är väl det som kallas kärlek!
Från älvens strand kan man ha det så här fint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar