Opp på botten, alltså övervåningen eller höskullen, i vår ladugård hängde tre bortglömda mattor. En var väldigt ankommen och fick återgå till Moder Jord, men två långa, smala trasmattor skurades med såpa och fick pryda golvet i båthuset över sommaren. Nu på vintern har vi dem på bron som halkskydd. De är 53 cm breda och vävda i rosengång. Den blå färgen är så fin, sedan är det brokigt mellan bårderna av rosa, vitt och svart.
Här i Glimåkran är det solvat i tuskaft, men färgerna och randningen kan man återskapa. Färgerna verkar ha hållit sig fint i mattorna för om man petar i inslagen så skiljer sig inte färgen nämnvärt i det som varit skyddat av varp och hopslagning.
Jag kallar mattan för Torpet, och det är en randning som kan användas i många andra färger, och det lär det väl bli. På garnbommen är det nu inte så många varv kvar, men på tygbommen är det så fullt att det knappt går att trampa.
Trasorna är återbrukade textilier, mestadels bomull.
Broddar på är läget för dagen!
1 kommentar:
Det är så roligt att fortsätta få följa dig genom ull-livet och nu väv-livet. Här är det ett eländigt blaskande. Regn och blötsnö slåss om att vinna. Trist!
Skicka en kommentar